För dem som känner sig olustiga och undrande inför fredagens ledare i tidningen Åland vill jag ge min bild.
Det är förstås av mindre betydelse i den klappjakt på skyldiga socialdemokrater som pågår, men ändå sant.
Arbetet med vallagen inleddes under den förra mandatperioden. Redan när jag som kansliminister tog över den politiska processen 2015 fanns e-röstning med i planerna. Arbetet har fortskridit i god ordning, mestadels lett av Casper Wrede och lagberedningen, på ett mycket noggrant och ordentligt sätt.
I de avstämningar vi haft politiskt fanns egentligen bara en oenighet, kring hur många kandidater som får ställas upp. I lagtinget antogs lagen enhälligt. Vilken ledamot i utskottet som brutit mot regelverket och avslöjat (falsk) information om vad där sagts vill jag inte spekulera i.
I lagtinget förekom en hel del diskussion om datasäkerhet, men inget om just möjligheten att bryta valet om den inte uppfyllde kraven. Lagtinget antog den nya vallagen enhälligt.
I juni hade landskapsregeringen den sista diskussionen med Casper Wrede och leverantören av valsystemet, och fick försäkran att allt gick enligt plan och att det inte fanns några problem.
Därefter överlämnades hela lagtings- och kommunalvalet till valadministratören och centralnämnden för lagtingsval, och det politiska ansvaret tog slut. Varken jag eller någon annan politiker har möjlighet att lägga sig i det, nu är det lagen som styr. Detta för att förhindra all politisk inblandning i valet.
Vid den presskonferens som hölls kring e-valet var det inte ens tal om att jag skulle medverka, tvärtom var budskapet från förvaltningen och Casper Wrede att jag skulle hålla mig borta för att undgå alla misstankar om politisk påverkan.
Jag tar nog, och har alltid tagit ansvar för tuffa saker på mitt bord, ofta ensam, men detta var inte ett sådant tillfälle när det var lämpligt.
Inför ett val försvinner ofta sans och balans, både hos politiker och journalister. Jag ser det inträffade mycket allvarligt, och menar att frågan om vad som gick fel och vem som bär skulden noga måste utredas, men det ingår inte i mitt ledarskap att utan kunskap, utan vetskap och utredning börja peka finger på någon. Ibland är det en dygd att vara tyst, även om det kostar på.
Politiskt ansvariga är vi alla i regeringen och alla i lagtinget för den lagstiftningen som styr valet. Lika ledsna är vi alla över att en fin möjlighet att bredda demokratin gick om intet, och lika viktigt är det för oss alla att respektera processen, vår nya vallag och de tjänstemän som nu jobbar dygnet runt för att göra det bästa möjliga av denna mycket olyckliga situation.
Nina Fellman (S)
Kansli- och kommunminister
 
Chefredaktör Daniel Dahlén svarar:
Kansliministern är den som slutligen är ansvarig för projektet. Projektet har fallerat. Då tar man som ledare ansvar och agerar, på ett eller annat sätt, oavsett om det är en själv som gjort felet eller inte. Det är ledarskap. 
Den politiska elitens agerande kommer alltid att granskas oavsett partitillhörighet. Media kan inte undanhålla granskning av ett visst parti  och dess företrädares ageranden och ickeageranden för att det känns olustigt för den enskilde politikern eller dennes anhängare att få kritik. Ett sådant agerande hör inte hemma i en västerländsk demokrati.

Ålandstidningen