I tilläggsbudgeten föreslår LR två åtgärder för att stärka kommunernas ekonomi: Att kompensera för minskade skatteintäkter med 3,5 miljoner, som fördelas enligt de debiterade inkomstskatterna 2018, justerat med nya skattesatser, och att dämpa effekterna av ökade sociala kostnader med 1,5 miljoner enligt invånarantal.

Men LR skriver också att ”En prognos för arbetslöshetstalen som gjorts av Ålands statistik- och utredningsbyrå visar att kommunerna kommer att drabbas i olika grad.”

Under lagtingsdebatten och från höranden i utskottet framfördes kritik mot att kompensationen inte beaktade arbetslösheten.

Då Veronica Thörnroos (C) regeringsprogram heter ”Tillsammans för Åland” satte jag ner lite tid på att granska förslagen och gjorde en enkel modell, som beaktade förändringen av arbetslösheten från februari till 15 maj.

Jag presenterade denna för utskottet, men fick inget understöd. Ett välmeriterat hörande ansåg att min enkla modell kunde tänkas ge ett resultat kring 80-85 procent av det verkliga mot 50-60 procent för LR:s modell. Jag föreslog då att vi skulle använda oss av en förbättring av min modell, och inte kräva någon slutavräkning om några år. Minister Torbjörn Eliasson (C) hade ju sagt att om vi hittar en bättre modell så kan han ändra sig.

Den övriga oppositionen, Nina Fellman (S) och John Holmberg (Lib), presenterade en ”kompromiss”. Mitt förslag fick inget understöd, så valet stod mellan LR och kompromissen. Majoriteten kunde inte ens acceptera den tandlösa kompromissen.

Jag är besviken över att majoriteten under ledning av ordförande Jörgen Pettersson (C) inte ville studera mitt alternativ närmare.

Men sedan skriver utskottet ändå: ”Utskottet anser att landskapets stöd till kommunerna bör riktas så att det kompenserar kommunerna i proportion till hur de drabbas av pandemin. Utskottet har erfarit att det är förknippat med svårigheter att i detta skede utarbeta en modell för fördelning som i tillräcklig mån säkrar den ambitionen.” Trots att jag påpekade att det tog mig 20 minuter att göra den alternativa modellen.

Om kompensationen om 3,5 miljoner kan vi läsa: ”konstaterar utskottet att modellen inte kan ligga till grund för fördelning utgående från ambitionen att kompensera kommunerna i proportion till hur de drabbas”.

Om stödet på 1,5 miljoner kan vi läsa: ”Kopplingen till ökade kostnader för utkomstöd är därmed obefintlig”.

Så betänkandet som helhet stöder nästan mer min modell än den, som man tjurskalligt gick vidare på.

Men så kommer utskottets slutsats: ”att inte heller denna modell i tillräckligt hög grad säkrar ambitionen att kompensera kommunerna i proportion till hur de drabbas av pandemin varför en uppföljning och slutreglering är nödvändig”.

Denna uppföljning och eventuell slutreglering kommer att bli ett skolexempel på hur man kan slösa med allmänna skattemedel. Det finns ingen som helst realism att man med en dyr analys efter två år kunde fastslå hur mycket pandemin påverkat skatteintäkterna. Åsub presenterade nyligen en rapport som visade att företagens vinster minskade med 27 procent år 2018. Hur skall vi då kunna särskilja normala variationer från pandemins effekter?

Nej, det hade varit bättre att finjustera min modell med färska befolkningssiffror och sedan fördela pengarna slutgiltigt. Men prestige går före vett.

Stephan Toivonen (ÅLD)

medlem i finans- och näringsutskottet

Här kommer några reflektioner som undertecknad upplevt under senare tid.

När man läser infranämndens beslut samt stadsdirektörens uttalanden gällande asfalthanteringen från Ålandsvägens ombyggnad, kan man konstatera följande:

Jag fattar ingenting? Eller så gör jag det!

Hur är det möjligt att man kan ha en ”Torgfest” men inte Rockoff? Är inte detta samma sak?

Med tanke på att Viking Line marknadsför sig med coronacertifiering är jag chockad över avsaknaden av åtgärder för att minimera ofrivilliga närkontakter under mina egna resor till och från Åbo senaste veckor, nu när passagerarantalen tilltagit.

Finska regeringen, landskapsregeringen och landskapsläkaren har tidigt insett allvaret med corona och tagit ett fast grepp om pandemin. Gränser har stängts och begränsningar har införts för allmänheten.

Tack Hanna för svaret på min insändare fast att det, som du skrev inte är en inbjudan till debatt. Låt mig ändå komma med några synpunkter.

Det brukar sägas att det är som mörkast innan det ljusnar. I våras var det onekligen mörkt för åländsk sjöfart.

För många av oss har den senaste tidens påtvingade isolering inneburit en exceptionell omständighet. Men för andra hör social isolering och ensamhet till vardagen. Närmare bestämt en tiondel av Finlands befolkning upplever fortgående ensamhet.

Jag önskar att alla skulle ta sig tid att lyssna på Sommar i P1 den 9 juli då Eveline Jacobson som är intensivvårdssjuksköterska berättar om sin avdelning på Mälarsjukhuset i Eskilstuna så som den såg ut innan och under pandemin med covid-19.

En läsare ställer på insändarplats frågor om löparbanorna på WHA.

Jag tycker de flesta i Sverige är ganska usla på att hålla avstånd, men det är nog till och med värre här på Åland. Folk går ju omkring precis som vanligt och ställer sig precis bakom en i kön.

Redaktör Jonas Bladh ställer en relevant fråga om vem som egentligen bestämmer i Mariehamn med anledning av infrastrukturnämndens beslut att anslå 300.000 euro för att finansiera transport av tjärasfalt till behörig destruktionsanläggning.

Våra politiker har bestämt att WHA efter ombyggnaden ska ha två löparbanor. Nu är ombyggnaden klar och löparbanorna övermålade. Vet någon politiker eller tjänsteman vad som hänt? Tacksam för svar.

”Friidrottare”

Fler insändare