Under fjolåret, i synnerhet före valet, debatterades lärarbehörigheterna flitigt i media. Tongivande i debatten var bland andra dåvarande lag- och kulturutskottets ordförande, nuvarande vicelantråd Harry Jansson (C). Jansson förfäktade den nya svenska årskursspecifika lärarutbildningens gångbarhet för åländska grundskolan.

Principiellt var detta helt rätt men tillvägagångssättet var inte förenligt med gällande praxis och lagstiftning. Fältet och sakkunniga inom området försökte förgäves förklara att det inte är ändamålsenligt för hur undervisningen ordnas i grundskolan att fragmentisera behörigheterna.

Tyvärr kan man nog med facit i hand säga att affektionen tog över sakargumentationen i några fall, vilket givetvis är att beklaga. Att tillmäta lärarexamen för årskurs F-3 eller 4-6 behörighet för årskurs 1-6 är helt enkelt inte möjligt enligt erkännandelagstiftningen utan kompensationsåtgärder, som i praktiken är mycket smidiga och kostnadseffektiva lösningar i jämförelse med flera års tilläggstudier vilket skulle vara fallet om man hade valt att gå in för ett erkännandeförfarande för ifrågavarande årskursbundna examina.

Dessutom skulle ett sådant förfarande leda till att man i praktiken tappar i anställningsbarhet eftersom grundskoleundervisningen är organiserad som en helhet. Dåvarande utskott skrev ”behörighetskraven i grundskoleförordningen ovillkorligen bör ändras så att de som har svensk utbildning automatiskt ska ha behörighet att undervisa i de årskurser som de är specialutbildade för”. Det här skulle ha varit ödesdigert i praktiken för från Sverige återvändande ungdomar och i förlängningen skulle dessa ha utkonkurrerats från den åländska arbetsmarknaden.

Det är därför glädjande att den arbetsgrupp som tillsattes av den nya regeringen kommit till den slutsats som jag och förvaltningen försökte förklara för bland annat nuvarande vicelantrådet. Arbetsgruppen, som bestod av synnerligen erfarna och sakkunniga företrädare för utbildning och förvaltning, lyckades synbarligen, av betänkandet att döma, övertyga bättre än vad jag gjorde i debatten. Lag och förvaltning i kombination med fältets pragmatiska syn på tillämpningen vann förståelse.

Än så länge är dock inte förordningen som reglerar behörigheterna fastställd av landskapsregeringen men min förhoppning är att arbetsgruppens underlag är tillräckligt för att garantera ändamålsenliga undervisningsarrangemang och rättssäkerhet i och för hela det åländska skolsamfundet.

Rainer Juslin (Lib)

lagtingsledamot och ordförande för lag- och kulturutskottet

Här kommer några reflektioner som undertecknad upplevt under senare tid.

När man läser infranämndens beslut samt stadsdirektörens uttalanden gällande asfalthanteringen från Ålandsvägens ombyggnad, kan man konstatera följande:

Jag fattar ingenting? Eller så gör jag det!

Hur är det möjligt att man kan ha en ”Torgfest” men inte Rockoff? Är inte detta samma sak?

Med tanke på att Viking Line marknadsför sig med coronacertifiering är jag chockad över avsaknaden av åtgärder för att minimera ofrivilliga närkontakter under mina egna resor till och från Åbo senaste veckor, nu när passagerarantalen tilltagit.

Finska regeringen, landskapsregeringen och landskapsläkaren har tidigt insett allvaret med corona och tagit ett fast grepp om pandemin. Gränser har stängts och begränsningar har införts för allmänheten.

Tack Hanna för svaret på min insändare fast att det, som du skrev inte är en inbjudan till debatt. Låt mig ändå komma med några synpunkter.

Det brukar sägas att det är som mörkast innan det ljusnar. I våras var det onekligen mörkt för åländsk sjöfart.

För många av oss har den senaste tidens påtvingade isolering inneburit en exceptionell omständighet. Men för andra hör social isolering och ensamhet till vardagen. Närmare bestämt en tiondel av Finlands befolkning upplever fortgående ensamhet.

Jag önskar att alla skulle ta sig tid att lyssna på Sommar i P1 den 9 juli då Eveline Jacobson som är intensivvårdssjuksköterska berättar om sin avdelning på Mälarsjukhuset i Eskilstuna så som den såg ut innan och under pandemin med covid-19.

En läsare ställer på insändarplats frågor om löparbanorna på WHA.

Jag tycker de flesta i Sverige är ganska usla på att hålla avstånd, men det är nog till och med värre här på Åland. Folk går ju omkring precis som vanligt och ställer sig precis bakom en i kön.

Redaktör Jonas Bladh ställer en relevant fråga om vem som egentligen bestämmer i Mariehamn med anledning av infrastrukturnämndens beslut att anslå 300.000 euro för att finansiera transport av tjärasfalt till behörig destruktionsanläggning.

Våra politiker har bestämt att WHA efter ombyggnaden ska ha två löparbanor. Nu är ombyggnaden klar och löparbanorna övermålade. Vet någon politiker eller tjänsteman vad som hänt? Tacksam för svar.

”Friidrottare”

Fler insändare