Åland och Sverige är en naturlig gränsregion på motsvarande sätt som i Norrbotten. Det finns många som veckopendlar där man knyter ihop familjeliv på Åland, med jobb i Sverige eller på andra håll i världen. För andra är situationen den omsvängda, jobbet är på Åland men privatlivet i Sverige.

Möjligheter till distansarbete finns för vissa och till en del men behovet av resor mellan Åland och Sverige är ett faktum. Detta styrks av antalet resenärer per vecka även i tider då resandet försvårats märkbart och medvetenheten om risken för smittspridning är stor.

I vårt fall finns det minderårig ungdom på Åland och jobb för båda föräldrar i Sverige. En ungdom som i praktiken är mer eller mindre isolerad i ett hus på landet med undervisning på distans. Det är säkert en idealisk situation ur coronasynvinkel, men tungt på andra sätt.

I normalläget är det vi föräldrar som veckopendlar med i regel korta arbetsveckor i Sverige och resterande tid på distans från Åland. Sedan mitten av mars har vi varit kvar i Sverige för att minska resandet och därmed smittrisken. En av oss var dessutom kvar i Sverige redan tidigare i mars för så kallad frivillig karantän på grund av coronasmittad kollega.

Vi har bedömt att transportera sig med kollektivtrafik är den för oss största smittrisken och har därför planerat att ta egen bil och färjetransport som bästa alternativ när vi antingen måste till Åland eller kan vara där en längre tid för att normalisera hemlivet. Under den här tiden har vår tonåring varit frisk, men vi har hela tiden haft en beredskap att på grund av sjukdom på hemmaplan eller annan akut händelse behöva komma till Åland för att ta hand om det som är vårt ansvar även om släkt och vänner gör vad de kan.

Hur ska vi göra nu, riskera familjens försörjning då vi än så länge är i den lyckliga situationen att vi har jobb eller lämna vår tonåring på andra sidan en skapad gräns?

Därtill finns det sannolikt fortsättningsvis ett större antal åländska ungdomar i Sverige och till viss del i andra länder som studerar och har för avsikt att komma till Åland under sommaren och åtminstone en del av dem har sommarjobbet kvar. För att uppfylla kravet på karantän behöver de kunna transportera sig till Åland i god tid inför sitt sommarjobb parallellt med att de ska sköta sina studier.

Hur ska de, som kanske inte har ekonomi att flyga eller behöver flytta hela sitt bohag över sommaren transportera sig?

Att stoppa trafiken på det nu planerade sättet är ren nonchalans mot Åland, ålänningarna och självstyrelsen som sätter djupa spår inför framtiden. Ålandsministerns ord om att det är viktigt att komma ihåg Ålands särställning är tyvärr bara ord utan innehåll.

Vilken strategi har Finland inför framtiden?

Hur har riksregeringen tänkt lösa situationen framöver? Har Finland tänkt isolera sig i tre månader, sex månader, ett år, två år? Enligt expertis på flera håll så är coronasmittan här för att stanna. Vi kan platta ut den berömda kurvan på sjukvårdsbehov i olika grad och där har Finland valt en mycket strikt linje. Vi kan hoppas på bättre läkemedel, vaccin och analys av antikroppar, men det kommer att ta tid.

Ett vaccin har man så vitt jag vet prognostiserat till att det finns om 1-1,5 år. Om Finland har tänkt sig stoppa smittan i landet genom total isolering tills befolkningen är vaccinerad så är det nog bra om man letar upp recepten på barkbröd.

Situationen är smärtsam och kommer att fortsätta vara men det gäller att hålla balansen och för Ålands del har det gått överstyr då sjötrafiken till ett örike i princip är stängd.

Marie Lövgren

I århundraden har människorna i den åländska ö-världen tagit hand om sina medmänniskor och verkat i samspel med såväl djur som den omgivande naturen.

Lövsprickning, äntligen nalkas vår på denna kalla tundra. Efter alla dessa frostnätter och frusna nyheter, har vitsipporna fylkats i all sin ohämmade yppighet.

I några insändare i Ålandstidningen 12.5 och 25.5 går Nina Fellman till personangrepp mot Bert Häggblom och undertecknad. Vi anklagas för att kringgå åländsk lag. Gränsen för ren ärekränkning verkar inte Fellman bry sig om.

Ett stort tack Gunilla Lindroos-Friman för din insändare angående discgolfbana i Tullarns äng och på Lilla holmen! Jag håller med dig till 100 procent.

Enligt ledarskribenten den 23:e maj har coronapandemin skördat 5 miljoner liv i hela världen, ”en siffra som förmodligen är mycket större i verkligheten”.

Frågan om hur Sverige inledningsvis hanterade pandemin är knappast intressant längre. Möjligen senare med facit i hand när hanteringen ska utvärderas.

Jag gick förbi Polisens tillståndsenhet. På dörren fanns en röd lapp uppsatt med information att vi i riskgrupp 2 var välkomna på tisdagar att göra våra ärenden och att vi ska ringa och boka tid före.

Chefredaktör Daniel Dahlén skriver att Åland närmar självförsörjning av el med vindkraft. Detta kan någon tolka som om man nästan kunde kapa Finlandskabeln och Sverigekabeln. Vindel kan ej lagras och den produceras enbart då det blåser.

Från Ålands Radio och Tv:s (ÅRTV) sida vi önskar förtydliga ett antal saker i debatten gällande tv-sändningar från Mariehamns stadsfullmäktige.

Farsen kring de två obundna lagtingsledamöterna, tillika blivande talman Bert Häggblom och Marcus Måtar fortsätter.

Det är lag på att hundar ska hållas kopplade. De hundägare som använder Tullarns äng som rastgård för sina okopplade hundar ska vara medvetna om denna lag.

Island ska öppna upp för turister. Hur gör de? Testning eller karantän? Vissa länder mäter kroppstemperaturen. Vad kan vi göra med kreativitet och säkerhet?

I Daniel Dahléns ledare den 22 maj framhålls planerna på en vindkraftspark i Torp, Eckerö, som en lyckad och säker satsning utan problem.

Fler insändare