Nuvarande regering har gått hårt fram mot de svensk- och tvåspråkiga strukturerna i landet. Då man inledde den stora landskaps- och vårdreformen var tryggandet av sjukvårdstjänster på svenska inte något prioriterat. I synnerhet minoriteter, exempelvis svenskspråkiga med olika handikapp, riskerade att hamna i kläm. Först efter grundlagsutskottets utlåtanden, och det aktiva arbetet av oss där, prioriterades de språkliga rättigheterna upp.
Då det har gällt många språkliga frågor har jag märkt att det ofta inte handlar om pengar, utan om politisk vilja. Det här har gjort mig arg. För om det inte kostar något att utforma servicen på ett sådant sätt att den också i fortsättningen fungerar också på svenska, varför då ändra strukturerna.
Det här gäller bland annat frågan om Vasa centralsjukhus, där man satt Vasa mot Seinäjoki. Social- och hälsovårdsministeriet sa själva att det inte skulle innebära någon egentlig merkostnad att bevara båda akutsjukhusen. Ändå valde regeringen att benhårt hålla fast vid att Vasa inte skulle få akutsjukhusstatus, som tidigare.
Den svenskspråkiga servicen är så klart precis lika viktig att kunna få i Helsingfors eller i Åbo. Då man är sjuk och svag är det extra viktigt att kunna få service på sitt modersmål. Nästa regering behöver vidta åtgärder för att förstärka de svensk- och tvåspråkiga strukturerna inom landets social- och hälsovård.
Nuvarande regering genomförde också en tingsrättsreform som gick fram som en slåttermaskin mot de svenska strukturerna inom domstolsväsendet. Tingsrätterna i Borgå och Raseborg lades ner, trots att de var kostnadseffektiva, tvåspråkiga och lika stora som andra tingsrätter i landet som behölls. Sessionsplatser drogs in i bland annat Kimitoön, Kristinestad och Kyrkslätt.
Nästa regering behöver slå vakt om hovrättsnätverket samt genom en språkstrategi och mer resurser försäkra att svensk- och tvåspråkiga strukturer inom domstolsväsendet fungerar. Tillräckligt med svenskspråkig domstolspersonal måste också utbildas och fås till domstolsväsendet.
Gällande utbildning har staten ett helhetsansvar att högre utbildning arrangeras på både finska och svenska i landet. Många ålänningar studerar i såväl Helsingfors, Vasa som Åbo. Det är viktigt att studierna också i praktiken fungerar på svenska. På de flesta utbildningar är detta inte ett problem, men på vissa utbildningsprogram är det ett problem. Det är viktigt att nästa regering säkerställer att tillräckligt med studieplatser finns på svenska. Att få fungerande svenskspråkig service handlar inte om någon positiv särbehandling, utan om att garantera precis lika behandling som för alla andra medborgare.

Under mina fyra år i riksdagen har jag sett att bevakningen av svenska språkets ställning inte sker automatiskt. Frågorna behöver ha en aktiv intressebevakning av insatta politiker samt ha ledamöter med goda kontakter som på ett naturligt sätt kan skapa förståelse över partigränserna och inte heller vara rädd att kavla upp ärmarna. Här är Ålands riksdagsledamot och svenska riksdagsgruppen oerhört viktig.
Det arbetet måste fortsätta under nästa riksdagsperiod. Nästa regering behöver också ta fram en ny språkstrategi där man förstärker de svenskspråkiga strukturerna i landet så att grund-, språk- och självstyrelselagens stadganden alltid också uppfylls i praktiken.
Mats Löfström

Ålandstidningen