Sångaren Alf Robertsson sjunger om att man kan leva på så många olika sätt, men att dö på finns bara ett sätt då hjärtat slutar slå. Och i en annan sång sjunger han om att vi behöver ge varandra blommor och uppmuntran medan vi lever och inte när vi har dött. Jag för min del ger alltid ett vackert kort med tänkvärd text på vid varje begravning och hälsar på när de lever.
Jag vet att livet är långt ifrån lätt. Som äldsta barn fick jag ibland felet på mig, fastän någon av mina syskon gjort det. Så sopades vissa problem undan mattan. Jag tog helt avstånd från detta och sade till mig själv att jag ska inte behandla människor så. Men naturligtvis fanns det bra och fina saker också som jag värdesatte mycket. Skolan gick bra, hade trots mobbning en rar väninna under hela skoltiden.
Fick sedan ett barn med ett litet handikapp, som jag var ensam med mestadels under hela tiden. I olika perioder hade jag tre olika jobb. De sista 20 åren innan pensionen gick jag till arbetsförmedlingen. Hade då ströjobb som städare i skolor och daghem. Men endel föreståndare och endel män under årens lopp jag träffat på ansåg sig förmer än mig. Det missbrukade sin makt, tog aldrig reda på saker och ting. Och drog sig inte för att ljuga.
Detta är beklagligt, tråkigt och dumt. För dessa människor som gör livet surt för andra är i regel största förlorarna själva i slutändan. Men det stoppar inte mig att fortfarande bry mig om och att göra gott. Alla har ju var och en ett ansvar och skulle behöva ta tag i sitt eget liv i första hand för det hjälper aldrig utan bara för stunden att bortförklara och skylla det mesta på andra och på omständigheterna.
Genom mitt liv har jag verkligen lärt mig om ekonomi, tagit reda på saker, prioriterat och lärt mig om etik och moral. Lägger märke till också de små detaljerna som egentligen är stora saker. För jag har ju gjort mina misstag, har varit alltför godtrogen, men är nu försiktigare. Jag har många fina fritidsintressen som hjälper och glädjer mycket, men rättesnören behövs ju alltid.
Trots allt har jag ju i alla fall en tro på gud. Jag tycker det är mycket bra med guds tio bud, som är sakliga och visar hur man ska förhålla sig. I Ordspråksboken 16:17 vers står: De ärligas väg är att undvika det onda, den som ger akt på sin väg bevarar sitt liv. Det går inte att bortförklara, det finns ett liv efter detta. Det ena är på gott för varje troende och det andra, ja det finns ju ont också tyvärr för ej troende.
Vet att jag har blivit fri från blyghet, rastlöshet och religiositet (det är motsatsen till kristen). Johannes 3:16 säger: Ty så älskade gud världen att han utgav sin enfödde son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.
För Jesus är vägen, sanningen, livet och kraften för var och en som tror. För det här är livsviktiga saker och jag står för allt som här har skrivits men jag måste ändå sätta det under signatur.
”Också en medmänniska”

Ålandstidningen