För några veckor sedan skrev Ålandstidningen om bildningsnämndens beslut att under en period på fyra månader helt förbjuda mobiltelefoner i Mariehamns stads grundskolor. Ett beslut som känns förhastat och inte särskilt genomtänkt.
Till att börja med har vi redan regler som fungerar i våra skolor. Vi sätter undan våra telefoner i ”mobilparkeringar” då lektionen börjar och får tillbaka dem när lektionen är slut. Vår matsal är mobilfri zon.
Varför gå in med åtgärder i ett fungerande system? Dessutom används väldigt många appar i undervisningen och för att få information, bland annat används Wilma för att förmedla provresultat, scheman och meddelanden, Fronter för information, Showbie för uppgiftsinlämning, Kahoot för läxförhör och så vidare.
Utöver detta har åtminstone Strandnäs skola avtal med ett digitalt bibliotek, vilket gör att vi kan låna och läsa böcker på våra mobiler.
Förbudet går inte heller ihop med de IT-satsningar som görs i skolan. Det köps in iPads och datorer som ska användas i undervisningen, dock inte så många att det räcker till alla elever. Varför ska vi då inte kunna ta hjälp av mobiler för att göra en enkel sökning om skolans datorer är bokade?
Samtidigt som användandet av IT ökar i samhället, som skolan är en del av, plockar ni bort det hjälpmedel som används mest av alla, inklusive er själva troligtvis. Eller ska inte skolan vara en del av samhället?
Ett totalförbud mot mobiler struntar också i skolans individualiserade arbete. Många använder sina mobiler som ett extra hjälpmedel, till exempel som att få rutin på att ta bild på läxor, att lyssna på musik för att avskärma omvärlden och koncentrera sig bättre, som skrivhjälpmedel och som blodsockermätare för diabetiker. Dessa behov kan inte ha funnits i åtanke när ni bestämde er för att dra alla oss elever över en kam.
Telefonen kan också vara en stor frihet för vissa på rasten, till exempel om någon bara vill komma bort en stund eller vara i fred, och den kan fungera som ett stöd för de som känner sig ensamma. Att kunna ta upp mobilen och sitta för sig själv eller hålla kontakt med vänner längre bort ett tag kan vara skönt.
Då säger jag inte att det enda vi ungdomar gör på rasten är att vara på våra telefoner för så är det inte. Det spelas fotboll, pingis, kort och schack, det gungas, läses, görs läxor och pratas och diskuteras och även om vi råkar ha våra telefoner framme så umgås vi samtidigt. Vi pratar med varandra, lyssnar på musik eller till och med sitter och sjunger karaoke tillsammans. Visst finns det de som spelar på mobilerna men vad gör det när vi även gör allt annat.
Precis som säkert många av er i bildningsnämnden har även vi elever fritidsaktiviteter, familj, vänner och jobb som vi ska hålla koll på utanför skolan, och all vår kommunikation sker via mobilen.
Hur får vi reda på om träningen är inställd eller har ändrat tid? Vad hände med att lära sig att ta eget ansvar? Dessutom, ni låter oss vara med och bestämma hur förbudet ska genomdrivas men vi fick inte påverka gällande själva förbudet. Är det den slags skendemokrati ni vill lära ut?
Och ja, det finns de som missbrukar telefonen och det finns tråkigt nog internetmobbning. Mobbningen är svår att komma åt men görs nog oftast i skymundan på kvällstid och är det inte bättre att de som inte kan hantera sina mobiler, som till exempel tar en olovlig bild, åker dit på skolans regler och får lära sig att sådant inte är okej?
För regler har vi som sagt redan och det måste ändå vara bättre att lära sig hantera telefoner än att sopa problemen som uppkommer under mattan med ett förbud. Varför inte individualisera som skolan brukar göra? Låt de som missköter telefonen få en veckas förbud eller liknande.
Slutligen, vår generation är uppvuxna med mobiltelefoner. För oss är den vardag. Vi har internetkompisar från olika delar av världen, vissa som vi kanske endast kan skriva med under skoltid på grund av tidsskillnaden. Ska vi ställa om alla våra rutiner för att ni kanske tänker att det var bättre förr? För att ni vill ändra regler fast vi redan har regler som fungerar? Det här är vår generation, varför måste vi gå tillbaka till hur er generation hade det? Mobilförbud? Nej tack!

Maja Hallbäck, elev i 9B Strandnäs skola

Ålandstidningen