Landskapsregeringen tog ett nödvändigt beslut genom att säga upp avtalet gällande elhybridfärjan. Jag har ofta fått frågan varför jag är emot kortruttssatsningen.

Jag är inte emot att vi moderniserar skärgårdstrafiken, det behövs. Det jag vänder mig emot, och det gör jag oberoende vilka satsningar det än handlar om, är när kostnaderna överstiger nyttan. Annars skulle jag inte sköta mitt lagtingsuppdrag. Även då det handlar om skattepengar måste en 40-procentig ökning av kostnaderna stämma till eftertanke.

Min bedömning är att det ekonomiskt är värt att ta kostnaderna för avtalsuppsägningen, framom att förverkliga elhybridfärjan och låsa fast sig i en framtida drift som inte alls är tillräckligt kostnadseffektiv sett till dagens trafik eller modernt tonnage Svinö-Degerby.

Jag ifrågasätter kalkylerna som tagits fram gällande kortrutten och kan därför heller inte försvara dem. Viljan att genomföra kortruttsprojektet har enligt mig förskönat dess driftkalkyler. Beräkningen av kostnaden för nuvarande trafik 15 år framåt har fått oförklarligt höga driftsposter, som om driftsposterna anpassats för att skapa en dyrare bild av verkligheten för att motivera elhybridfärjan.

Känslan växte sig allt starkare hos mig under förra mandatperioden. Nollalternativet som benchmarkades med kortrutten var inte ett sådant enligt mig. Nollalternativ tillförs ej kostnader. Upphandla trafik på totalentreprenad är positivt, men innehållet i upphandlingen av elhybridfärjan är jag kritisk till, likaså kontraktsinnehållet och föga förvånande blev prislappen avsevärt högre än beräknat.

När detta var faktum borde inte avtalet tecknats utan i stället stämt till eftertanke. Det finns inget privat rederi som går vidare med en upphandling om prislappen överstiger det beräknade med 40 procent, eller med ett kontraktsupplägg som svårligen begränsar och hämmar. Samma grundtanke bör gälla då skattepengar hanteras.

Det blir lätt en folkopinion vid större samhällssatsningar. I fallet kortrutten var folkviljan stark för att utreda tunnel. Tidigare utredningar har många år på nacken och reella kärnborrningar blev aldrig genomförda. Därför var det läge att pausa kortrutten, utreda tunnel och sedan med facit i hand anpassa trafiklösningarna enligt givna ramar och förutsättningar.

Det offentliga går inte att efterlikna företag, då dess roll inte är att tjäna pengar. Däremot finns det en del som det offentliga måste bli bättre på. I korttuttsprojektet finns flera varningsmarkörer för hur det offentliga agerat mot hur det privata skulle gjort. Det handlar om att bemöta brukare-marknad, privata initiativ, hantering av kostnadsökningar, den totalekonomiska effekten, kvaliteten på kostnadsberäkningar/upphandlingar samt kontraktsinnehåll.

Vi ska vara glada och stolta över att det finns privata initiativ som satsar eget kapital för att förverkliga infrastruktursatsningar. Sådana initiativ borde lyftas och inte kvävas. Därmed inte sagt att en tunnel till Föglö är synonymt med detta företag.

För mig är det en självklarhet att vi ska bygga en tunnel förutsatt att kostnaden blir högst densamma som dagens trafik och att säkerhetskraven håller rätt nivå. En tunnel ger utveckling, allt annat är stagnation och förvaltning av vår skärgård med stor potential.

John Holmberg (Lib)

lagtingsledamot

Vi kan se i tidningen att Ålandsbanken planerar att dela ut dividender om 15,6 miljoner euro. Vi kan även läsa att Europeiska centralbanken har gett en rekommendation att inga dividender bör utbetalas förrän tidigast den 1 oktober 2020.

Ja, lagtingsledamot Camilla Gunell (S), landskapsregeringen tar ansvar för hela Åland, tillsammans med kommunerna. Vårt första krispaket ska snabbt säkra vårdens, de permitterades och arbetslösas samt företagens akuta behov av finansiering.

I skuggan av covid-19 måste vi komma ihåg att det även pågår annat inom den politiska världen på Åland. Saker som även de kan få konsekvenser för den framtida folkhälsan.

Sitter i morgonsoffan och läser om stadens om tjänstemän som gjort mistag, men som erkänner det och som hanterar felet efter regelverket så det blir bra.

Jag är nöjd. Tack från en medborgare.

”Duttpennan”

Först skulle jag vilja betona att följande grundas på hörsägen, inte på egen iakttagelse.Dock skulle jag inte tro att berättaren motiveras av illvilja mot den tredje personen i fråga och jag misstänker därför inte denne för att ljuga.

I lagtingets debatt om tilläggsbudgeten förra veckan utlovades att redan denna vecka skulle finansministern och regeringen påbörja arbetet med nästa tilläggsbudget som skulle ha kommunernas behov i fokus.

Mitt i allt pandemimörker dyker ett nytt otrevligt ord upp: coronafyllan. För många barn blir hemmakarantänen ett dysfunktionellt helvete, på motsvarande sätt som under långhelger.

Saltviksborna intar rätt perspektiv på frågan (Ålandstidningen 27.3) när de ifrågasätter omfattningen av området som ska ingå i havsplanen.

I min senaste insändare om landskapet ska låna pengar från banken för att finansiera sin tilläggsbudget polemiserar jag mot uppfattningen att Paf-pengar är det enda rätta i detta nu.

Alltså vad händer, samhället sätter sina medmänniskor i en framtida psykisk ohälsa. Folk blir permitterade och andra får jobba dubbelt, skolbarn får uppgifter som om de hade två vuxna och inga syskon till hands.

Nu tycker jag att livsmedelsbutikerna inför ett nytt system med att på kassadisken införa ett mellanrum med en halv meter mellan varje ny kunds varor. Vi kan kalla det värnavstånd.

Hur entusiasmerar man sin personal när det är känt att man seglar i motvind? Jo, samtidigt som man informerar om permitteringarså ställs det krav på att personal ska komma till arbetet med egna skyddskläder!

Med anledning av lagtingets beslut om en tillfällig förhöjning av dagpenningen florerar det på sociala medier och till och med i lagtinget felaktig information i sakfrågor.

Fler insändare