Debatten om monokultur vs multikultur fortsätter. Mycket på grund av den svartvita debatten där man inte svarar på enkla frågor utan i stället vill misstolka. Antingen är man för eller emot. Människan har alltid flyttat på sig, antingen på grund av avsaknad av föda, äventyr, pröva på något nytt, krig, jobb eller kärlek. Mer nu än tidigare på grund av stora krig och globalisering samt möjligheten att resa tvärs över planeten på bara några timmar. Och säkert ännu mer i framtiden på grund av klimatförändringar med mera.
I dag har Sverige nästan 2,5 miljoner invånare som är födda i ett annat land än Sverige. Det är bara första generationens svenskar. Sverige har visat sig från sin bästa humanitära sida under flera decennier. Många tycker att Sverige är ett rikt land och kan ta emot ännu fler flyktingar. Men det handlar inte bara om flyktingar som kommer till Sverige. Alla som flyttar till Sverige har ett behov av integration, som inte bara betyder erbjudande av en SFI-utbildning. Många svenska invandrare flyttar även på grund av jobb, kärlek eller kanske bara för att flytta närmare släkt och vänner.
Var går gränsen för när Sverige inte längre har makten att integrera alla till att prata svenska, vid 50 procent, 60 procent eller kanske 90 procent? Om en generation kanske det inte finns ett språk som heter svenska, eller kanske det bara är ett minoritetsspråk som mäenkieli. Det kanske är engelska eller något annat språk som är dominerande. Det är kanske den vägen vi ska vandra. Ingenting fel med det, men man måste ju ändå kunna ifrågasätta och diskutera sig fram till vettiga lösningar utan att bli kallad främlingsfientlig.
Grunden till den svenska socialistiska välfärdsstaten, med strävan till ständig tillväxt, är att alla ska vara med och bidra, jobba och betala skatt. Blir det ett glapp där skapas ett utanförskap, slitningar och grupperingar.
Vad har Sverige med den åländska debatten att göra? Jo, vi brukar ha en tendens att titta västerut när vi tar våra beslut.
På Åland har i dag 13 procent ett annat modersmål än svenska (6 procent år 2000), 36 procent födda utanför Åland (nästan 10.700 personer), 50 procent i åldersgruppen 35-39 år är födda utanför Åland och cirka 100 olika nationaliteter bor på Åland i dag. Åland är i dag mångkulturellt och ingen i debatten har sagt att vi ska sträva efter monokultur.
Hur många nationaliteter eller inflyttare till behövs för att Åland ska vara tillräckligt ”berikat”? Finns det något maxtak eller är det bara utspritt över en viss tid som har betydelse för hur väl integrationen fungerar? Ser de som flyttat hit sig som ålänningar eller är det inte något vi ska sträva efter heller? Om mångkultur är så bra och oproblematiskt, varför luckrar man inte upp självstyrelsen och kravet om svenskspråkighet och bevarande av den svenska kulturen? Varför har vi sådan lagstiftning som hembygdsrätt, näringsrätt och jordförvärvsrätt som ska ”skydda oss” från utländskt ägande av mark och företag?
Det är ju otroligt rasistiskt om vi bara ska skydda oss mot det finska språket och den finska kulturen med hjälp av självstyrelselagen. Det sägs ofta att vi ska vara stolta över att vara ålänningar och vår självstyrelse. Men i ett annat sammanhang får vi inte vara stolta ålänningar och ens diskutera vad åländsk kultur innebär. Vi har ju ingenting som heter åländsk kultur enligt bland annat Igge Holmberg och Tony Wikström. Åländsk kultur är bara en blandkultur som ändrats genom historien, ingenting att vara stolt över.
Det sägs att man ska känna till sin historia för att kunna hitta lösningar för framtiden. Men det är långsökt och patetiskt att göra kopplingen till att Åland alltid varit mångkulturellt, med skrivningen i torsdagens ledare, att de första jägarna som bosatte sig på några av de öar som steg upp ur vattnet efter förra istiden var polacker. Det har ingen betydelse för den debatt som förs nu. Om de kallade sig ålänningar har vi heller ingen aning om. Troligtvis inte.
Det sägs också att man ska ta seden dit man kommer. De som inte ser att det finns och skapas slitningar mellan olika grupperingar i dagens samhälle är naiva enligt min åsikt. Det kan vara mellan rik och fattig, mellan lokal ortsbo eller inflyttad, mellan stad och landsbygd. Orsaken kring detta måste kunna diskuteras utan påhopp och sanningen är inte svart eller vit.
Avslutningsvis tycker jag att det är bra att man har ett temaår om ”mångkultur” i Ytternäs skola, men man borde rimligtvis även sakligt kunna diskutera eventuella nackdelar. Det kanske även kommer att göras, men ursprungsinsändaren i denna debatt fick inget svar på just denna enkla fråga, varför debatten tycks fortsätta.

Engagerad mariehamnare

Ålandstidningen