Det urbana samhället alstrar hela tiden olika ljud som vi människor, på grund av att vi inte kan stänga av våra öron, tvingas leva med. Vissa ljud, till exempel fågelsång och vindens trygga susande i gårdsträdens kronor, är angenäma upplevelser som uppskattas av de flesta, medan trafikbuller och sommarnattens högtalarvrål från musikfesten på torget, av nästan alla uppfattas som obehagliga och störande oljud.
Att trafikbullret verkligen kan upplevas som problem, förstår man av de höga jordvallar som nu byggs för att minska trafikbullret och som blir allt vanligare vid bostadshus nära landsvägen. Även vid genomfartsleden Ålandsvägen i Mariehamn stör trafikbullret nattsömnen för många närboende. Därför borde Ålandsvägen, liksom även vägarna genom tättbebyggda byar på landsbygden, ytbeläggas med ett material som har lågt trafikljud.
Vid ombyggnaden av Ålandsvägen har man nyligen gjort det motsatta, nämligen upprepade stenlagda övergångar som skapar kraftigt och obehagligt trafikbuller. Beakta därför kravet på lägre trafikbuller, när den fortsatta ombyggnaden av Ålandsvägen planeras och när ytbeläggningen av gator och landsvägar bestäms.
Ett urbant ljud som jag personligen saknar i sjöfartsstaden Mariehamn är fartygens ljudsignaler. I en stad med så intensiv fartygstrafik som Mariehamn skulle en glad ljudsignal då fartyget lämnar hamnen bidra till ökad kunskap om fartygstrafiken och samtidigt utgöra en betydande sjöfartsreklam som även turisterna kulle uppfatta positivt. På den berömda Hurtigrutten längs Norges kust lär man ha tagit fasta på detta så att fartygen nu avger signal både då de anländer- och avgår, vilket har medfört att stora skaror av intresserade människor samlas i hamnarna.
I hamnstäderna hörs ofta tutandet från fartygens mistlurar, vilket skapar en naturlig känsla av närheten till havet och fartygstrafiken. Den känslan vill jag att vi ska kunna uppleva även i Mariehamn. Likaså skulle skärgårdsfärjorna kunna ge en smula liv åt byarna med en ljudsignal vid ankomst och avgång, på samma sätt som ”Ålandsbåtarna” gjorde förr.
Jag hoppas därför att befälhavarna på färjorna som har makten att bestämma i denna fråga är positiva till mitt förslag och börjar avge signal åtminstone på dagtid, då ingen rimligtvis borde bli störd av ljudet. Nu ser jag fram mot en ny, men positiv urban ljudupplevelse, nämligen ljudet från fartygens mistlurar ute i skärgårdsbyarna och i sjöfartsstaden Mariehamn.
Jens Harberg

Ålandstidningen