Allmänt taget är Mariehamn en vacker och välskött stad med ett lugn och en trygghet. Ekonomin har förbättrats och skatterna kan justeras ner.

Vår första prioritet är äldrevården och bostadssituationen i centrum för äldre personer.

Vi stöder miljöarbetet, men kan inte påverka klimatet, så detta bör nedprioriteras. Det är inte klokt att en nämnd överskider sin budget för att köpa en elbil. Det är inte kärnverksamheten!

I skolorna ska man inte öka klimatångesten utan tvärtom ge eleverna en kunskapsbaserad syn på klimatet och människans inverkan.

Vi stöder självfallet jämställdhet och allas rätt till kärlek, men vi anser att om föreningar av politisk art, som exempelvis Regnbågsfyren och Feministparaplyet, besöker skolorna så måste deltagandet vara frivilligt.

Stadens flyktingavtal ska omförhandlas för att kanske helt övergå till att hjälpa flyktingar på annat sätt. Bättre för alla parter? Vi vet nu att kostnaderna ibland kan bli orimligt höga.

Stephan Toivonen (ÅLD)

Johan Andersson (ÅLD)

Raivo Ibus (ÅLD)

Här kommer några reflektioner som undertecknad upplevt under senare tid.

När man läser infranämndens beslut samt stadsdirektörens uttalanden gällande asfalthanteringen från Ålandsvägens ombyggnad, kan man konstatera följande:

Jag fattar ingenting? Eller så gör jag det!

Hur är det möjligt att man kan ha en ”Torgfest” men inte Rockoff? Är inte detta samma sak?

Med tanke på att Viking Line marknadsför sig med coronacertifiering är jag chockad över avsaknaden av åtgärder för att minimera ofrivilliga närkontakter under mina egna resor till och från Åbo senaste veckor, nu när passagerarantalen tilltagit.

Finska regeringen, landskapsregeringen och landskapsläkaren har tidigt insett allvaret med corona och tagit ett fast grepp om pandemin. Gränser har stängts och begränsningar har införts för allmänheten.

Tack Hanna för svaret på min insändare fast att det, som du skrev inte är en inbjudan till debatt. Låt mig ändå komma med några synpunkter.

Det brukar sägas att det är som mörkast innan det ljusnar. I våras var det onekligen mörkt för åländsk sjöfart.

För många av oss har den senaste tidens påtvingade isolering inneburit en exceptionell omständighet. Men för andra hör social isolering och ensamhet till vardagen. Närmare bestämt en tiondel av Finlands befolkning upplever fortgående ensamhet.

Jag önskar att alla skulle ta sig tid att lyssna på Sommar i P1 den 9 juli då Eveline Jacobson som är intensivvårdssjuksköterska berättar om sin avdelning på Mälarsjukhuset i Eskilstuna så som den såg ut innan och under pandemin med covid-19.

En läsare ställer på insändarplats frågor om löparbanorna på WHA.

Jag tycker de flesta i Sverige är ganska usla på att hålla avstånd, men det är nog till och med värre här på Åland. Folk går ju omkring precis som vanligt och ställer sig precis bakom en i kön.

Redaktör Jonas Bladh ställer en relevant fråga om vem som egentligen bestämmer i Mariehamn med anledning av infrastrukturnämndens beslut att anslå 300.000 euro för att finansiera transport av tjärasfalt till behörig destruktionsanläggning.

Våra politiker har bestämt att WHA efter ombyggnaden ska ha två löparbanor. Nu är ombyggnaden klar och löparbanorna övermålade. Vet någon politiker eller tjänsteman vad som hänt? Tacksam för svar.

”Friidrottare”

Fler insändare