I samband med Ålands budget 2020 hade jag tre motioner med rubriken ”Främjande av hållbar energiomställning”. De handlade om gasbilar.

Den första motionen gällde ett anslag om 750.000 euro för att subventionera en konvertering av bensin- och dieselbilar till gasbilar. Subventionen föreslås till 1.500 euro per konverterad bil – ungefär hälften av kostnaden.

Den andra gällde 200.000 euro för att stödja en investering i gasstation. Den tredje motionen gäller en symbolisk konvertering av ”Åland 1” till gasbil.

Detta för att stödja en snabbare övergång från fossil biltrafik till betydligt miljövänligare. Någon vill kanske använda ordet klimatsmartare.

Under den förra lagtingsperioden fokuserade Ålands regering på att öka antalet elbilar. I Finland försäkte man däremot stödja både elbilar och gasbilar och en konvertering från fossilbilar till gasdrift. Ungefär så som jag motionerat om.

Om vi ser till effekterna på Åland har jag via fordonsmyndigheten fått fram att antalet fossilbilar och paketbilar ökade med drygt 2.000 under de senaste fyra åren. Antalet rena elbilar är i dagens läge 109. Utöver detta tillkommer några hybridbilar.

Som kuriosa kan nämnas att det nu finns 15 gasfordon, trots att det inte finns någon gasstation på Åland. Det har alltså tillkommit i runda slängar 2.000 fossilbilar och 100 elbilar under de senaste fyra åren. Den förda politiken har alltså lett till 2.000 fler fossilbilar.

Om vi skulle konvertera våra fossilbilar så kunde vi ”över en natt” kunna minska koldioxidutsläppen med en tredjedel.

Alla har kanske inte kört en gasbil, så tänkte jag kort förklara hur det fungerar. Jag äger nämligen en gasbil i Portugal sedan några år.

Folk brukar undra om man märker någon skillnad och om det syns. Svaren är nej och nej. Man märker inget och det ”syns” inte. Speciellt min bil är en konverterad bil. Någon har tagit bort reservhjulet och placerat en gastank där. Under tanklocket finns två alternativ; bensin eller gas. Det fungerar på samma sätt. Tar samma tid. Går inte att göra fel.

En gasbil startar alltid på bensin och går automatiskt går över på gas efter en halv minut. Gasen kostar cirka 60 cent per liter.

I praktiken kör man tills gasen tar slut. Motorn slår då automatiskt över på bensindrift och så småningom far man och tankar gas. Alltid full tank. Sen har man en halv tank bensin för att starta bilen med och som reservtank.

En gasbil är alltså egentligen en bifuel-bil eller bensin/CNG enligt vårt register.

När man byter till gas i stället för bensin minskar koldioxidutsläppen med en tredjedel. Andra utsläpp minskar nästan till noll. En ingenjör förklarade för mig att man kan ha en gasspis i köket, men det går inte att ha en bensinspis på grund av utsläppen.

I min vision kommer vi att klara oss flera år med en gasstation på linjen Godby-Mariehamn. Vill man enbart ha biogas är det inget problem. Prisskillnaden är mycket marginell och det går ju utmärkt att ställa det som krav för att erhålla stöd för gasstation. Gasum kan leverera biogas i morgon om så önskas.

Jag hoppas nu att det nya lagtinget kan se fördelarna med detta miljövänliga och delvis klimatsmarta alternativ.

Stephan Toivonen

Åländsk demokrati

Stackars Bambi och stackars människorna på Näverskär (se insändare den 28 november). Hoppas att polisen tar kräken som sköt och att de får stora straff.

”Från en djurvän”

Som bekant föreslår den avgående regeringen i sitt budgetförslag att den så kallade 100-lappen, eller guldkornet, ska bibehållas. Kostnaden för detta är 1.800.000 euro per år. I en budget, som får ett underskott på 15.000.000 euro.

Kaj L, tydligt och bra skrivet den 29 november. Det överensstämmer med dagens verklighet. Vi behöver varandra, nu och i framtiden. Tillsammans är vi starkare och man kan inte veta när man själv behöver hjälp och stöd från andra.

Karin

Stadsdirektören Barbara Heinonen och minoriteten i stadsstyrelsen bestående av Sara Kemetter (S), Tony Wikström (S) samt Jonny Andersen (Lib), försöker misskreditera majoriteten i stadsutvecklingsnämnden genom att låta det framstå som att nämnden

I skrivande stund plitas säkert målsättningar ned för det politiska programmet med ambitionen att styra det offentliga Åland under de följande fyra åren (och genom det alla våras liv).

I Ålandstidningens ledare och artiklar den senaste veckan får man inte bara bilden av att strejk är en vänsterextrem aktion, det uttrycks i ord och meningar! Vinklingen på rapporteringen är oroväckande klandrande och ensidigt nyliberal.

Benita Mattsson-Eklund skrev i Ålandstidningens ledare den 26 november om en viktig fråga som berör överkonsumtionen som belastar vår planet.

FN:s nya klimatrapport visar att det fortfarande är möjligt att uppnå Parisavtalets mål, men att ländernas klimatlöften måste skärpas. Men de fastslår också att Parisavtalet inte är tillräckligt ambitiöst och att ytterligare åtgärder krävs.

I denna tidnings ledare den 27.11 spekulerar skribenten över bevekelsegrunderna till den givmildhet som medföljer den annalkande julen.

Det har gått över ett år sedan den klimatrapport som väckte en stor del av världen kom ut.

Öppet brev till Tjuvskyttarna lördagen den 23 november 2019.

Black Friday och julhandeln. Bägges gemensamma nämnare som marknadsföringen i decennier utnyttjat, normaliserat och förstorat; vår tragiska och obesvarade kärlek till konsumtionen.

Med min budgetmotion nummer två med rubriken: ”Landskapsandelar och stöd till kommunerna” vill jag att avdraget för löne- och pensionsinkomster stryks. Det är den så kallade 100-lappen, eller guldkornet, som någon kallade det.

Fler insändare