I all form av samhällsutvecklande arbete bör Ålands landskapsregering (LR) alltid ha demokratiska värderingar som grund för hur man bedriver sin politik. I dag ser vi en landskapspolitik med tongångar som inte helt stämmer överens med de förväntningar och krav som de flesta av oss ställer på en fungerande demokrati. Ett konkret exempel på det är kommunreformen. I utvecklingen av reformen ser jag att det har smugit sig in flera inslag som vi normalt sett brukar förknippa med diktaturer.
Kommunreformen har utarbetats av LR och enligt min uppfattning är reformen inte utvecklad i samarbete med de nuvarande kommunerna och dess invånare. Det förefaller snarare som att reformen helt och fullt drivs fram av LR. Jag har svårt att förstå var den demokratiska tanken finns, när man väljer att bereda en ny lag som leder till tvingande sammanslagningar, med tanke på att folkomröstningar och de styrande i flera kommuner uttryckt att de inte vill gå samman.
Enligt LR finns det dock giltiga skäl att göra kommunsammanslagningar. Man hänvisar bland annat till att större kommuner innebär en socialt och ekonomiskt bättre välfärd och låter även meddela att man gett kommunerna möjligheten att gå ihop frivilligt. Att det inte lyckats frivilligt uppges vara en anledning till det nya lagförslaget. Hela resonemanget får mig osökt att tänka på hur det politiska upplägget kan se ut i diktaturer, där det är vanligt att statens behov och intressen går före individens.
Vidare har jag noterat att längre fram när kommunreformen är tänkt att verkställas, avser LR att tillsätta en utredare som kommer att utföra bindande beslut gällande kommunsammangående för de kommuner som vägrar gå samman frivilligt och aktivt valt att arbeta vidare för att fortsätta som egen kommun. Tilltaget bär på spår från Romarrikets dagar då man vid särskilda tillfällen - när undantagstillstånd rådde inom riket till exempel vid uppror – utsåg en diktator som fick maktbefogenheter att styra upp situationen. Det var ett sätt att slippa hamna i dödläge på grund av politisk oenighet.
Jag ser även att det finns en osäkerhet i att inte veta hur stabilt förtroende man har hos väljarna, vilket troligtvis är anledningen till att LR nu driver på kommunreformen med fart för att komma igång innan nästa val. Förvisso kan man inte vara säker på hur det fortsatta förtroendet ser ut hos väljarna, men i huvudsak handlar väl politik om att man ska representera folket och arbeta för förbättringar i samhället, snarare än att förverkliga sin egna agenda innan mandatperioden är slut.
Styrande politiker bör vara lyhörda inför vad medborgarna uttrycker och möta oron som växer i samhället på ett adekvat sätt. Det som har hänt nu är att makten samlats i en topp och oavsett vad kommunerna och dess medborgare uttrycker drivs processen vidare. Fenomenet har ett uttryck med tydlig koppling till vad som sker i diktaturer, där man samlar makten i en liten grupp som upphäver den personliga friheten. Den personliga friheten anser jag riskerar att upphävas i samband med att kommunreformen förverkligas. Det finns en stor risk att de mindre samhällena inte överlever, glesbygden breder ut sig och valfriheten gällande service och boplatser minimeras.
Enligt min uppfattning är de inslag av diktatur jag ser i demokratin provisoriska, men politikerna borde aldrig tappa bort sig i sina demokratiska värderingar när de befinner sig i ett samhällsutvecklande arbete, utan alltid ha medborgarnas väl i fokus, samt arbeta för att tillmötesgå och inkludera medborgarna i utvecklingen. Här kommer några tankar om hur man kan arbeta i en mer demokratisk anda:
•I samtal med kommunernas representanter och medborgare kan de styrande i LR använda sig av öppna frågor till exempel ”vad anser du om kommunreformen?” ”Hur ser du på framtiden?” ”På vilket/vilka sätt vill ni utveckla samhället?” ”Vilka visioner har ni för kommunen?” ”Varför är ni emot en sammanslagning?” ”Vad prioriterar ni i er kommun?” Svaren bör sedan ligga till grund och få betydelse för den fortsatta samhällsutvecklingen.
•En viktig skillnad mellan diktatur och demokrati är storleken mellan makten och folket. Ett sätt att minska den klyftan är att beslutsfattarna aktivt börjar arbeta med att bygga upp ett stabilt förtroende hos befolkningen. I det arbetet är tillit ett nyckelord. För att lyckas med det bör man även vara beredd att tilldela ett ansvar.
•Ödmjukhet och empati är också viktiga ord i det demokratiska arbetet. LR bör alltid ha i bakhuvudet att vara lyhörd och arbeta med att möta befolkningen i olika frågor. Att ta ett steg tillbaka om man skulle märka att opinionens förtroende sviker behöver inte betraktas som ett misslyckande. Snarare kan det visa på insiktsfullhet, medmänsklighet samt en vilja att lära och ompröva sina beslut om det skulle visa sig innehålla brister.
•Vid val och andra typer av röstningar är majoritetsbeslut givetvis det mest demokratiska och logiska, men i det dagliga arbetet med att främja samhällsutvecklingen är det ofta mer demokratiskt att arbeta inkluderande genom att möta olika grupper och minoriteter och utgå från deras särskilda behov och förutsättningar, till exempel är det inte särskilt demokratiskt att jämföra landsbygden och skärgården med varandra eftersom deras förutsättningar kan se väldigt olika ut. Det är då bättre att möta enskilda samhällen på deras nivå, där de befinner sig med sina säregenskaper och verka för tillväxt utifrån just dessa aspekter.
Man kan också se demokrati som ett arbete som aldrig tar slut. I stället för att välja mellan olika saker, kan man arbeta med att utveckla möjligheter som inkluderar fler minoriteter och i det långa loppet leder till ett stärkt Åland med stor diversitet. Jag anser att vi behöver vara uppmärksamma på i vilken riktning vart allas vårt Åland är på väg och aktivt arbeta för en välfungerande demokrati och ett bärkraftigt samhälle där alla kan blomstra.

Jenny Nylund
Företagare, Sottunga

Ålandstidningen