Torsken har blivit en viktig och attraktiv fisk att servera på den åländska tallriken och i våra restauranger. I oktober nåddes Åland av beskedet att torskfisket från 2020 blir förbjudet i hela Östersjön trots att den åländska torsken rapporteras må bra och bestånden vara goda. Beslutet är fattat av EU:s råd på förslag av kommissionen.

Nu är 2020 här och stoppet av torskfisket i Östersjön har inletts. Det här är absolut inte bra för varken den lokala fiskaren eller för mat-Åland i stort.

Det är så klart beklagligt att Finlands regering valde att inte försvara det småskaliga, kustnära fisket under förhandlingarna om torskkvoterna i EU:s råd. Det här visar hur viktigt det är att Ålands inflytande också i EU:s ministerråd stärks.

Åtgärderna för hur torskfiske hanteras borde, i detta fall, vara olika i skilda delar av Östersjön beroende på hur tillståndet för torsken rapporteras se ut. Torsken i södra Östersjön mår dåligt och därför är det givetvis bra att åtgärder vidtas.

Situationen för torsken ser däremot annorlunda ut i Ålands hav och då behöver en politik föras som är anpassad till de lokala förhållandena. Trots att det till viss del funnits resurser på plats i Bryssel har det ändå inte gått att stoppa det för mat-Åland förödande beslutet.

Det finns dock en möjlighet genom Ålands självstyrelselag att hitta undantag för ett begränsat småskaligt torskfiske. För de drabbade fiskarna och för hela mat-Åland skulle ett sådant undantag i nuläget vara mycket viktigt.

För Pub Stallhagen, som är känd för att året runt servera lokalproducerad mat, har torsken kommit att bli en viktig huvudråvara som de lokala fiskarna dagligen levererat till restaurangen. Cirka 30 procent av all fisk som serveras på Pub Stallhagen är lokalt fångad torsk och efterfrågan på lokalt fångad fisk har ökat under de senaste åren.

Torskfisket är ur flera perspektiv mycket viktigt för Åland. Nu gäller det att vi är kloka, samarbetar och använder självstyrelsen för att hitta möjligheter till undantag för Åland och att de fiskare som drabbas hårt av stoppet kan kompenseras i väntan på ett besked.

Liz Mattsson (C), lagtingsledamot

Johanna Dahlgren, Pub Stallhagen

En otroligt intressant undersökning som presenterades i Ålandstidningen den 3 juli. Några spontana reflektioner på utfallet:

En aningen satirisk reflektion avseende några nyligen publicerade insändare.

S-O Boman förundrar sig över varför Skatteförvaltningen skickar så många brev och fattar onödiga skattebeslut. Han ifrågasätter också de onödigt byråkratiska formuleringarna och bristen på användarvänlighet.

Några personliga funderingar kring en del av de insändare som frekventerat insändarsidorna de senaste veckorna och som har hanterat frågan om monokultur och mångkultur relaterat till Åland.

Svar på Henrik Herlins ledare i Ålandstidningen den 6 juli:

Stadsfullmäktige fick i november 2019 slutrapporten för ombyggnaden av Ålandsvägen. Fullmäktige fick då veta att staden har fått en modern stadsgata inom budget och inom utsatt tid.

Den 10-12 augusti går ett träningsläger för 6-15-åriga barn och ungdomar av stapeln. Arrangören är om jag har förstått rätt IFFK och Åland United. Den som genomför detta ”Summer Camp 2020” är Annica Sjölund. Jag

Medborgarinitiativet ”Skydda sjöfågelstammen” var en succé, flest namnteckningar någonsin. 3.206 närmare exakt, dessutom på enbart 17 dagar och organiserat i all hast.

Jag noterar att man från åländskt och finländskt håll satsat ofantliga ekonomiska resurser för att lindra effekterna av nu rådande pandemi. Bidrag ges till permitterade, arbetslösa, kulturutövare och företagare med flera. Bra så!

Någon skrev i tidningen att skattegränsen tillfört Åland 100 miljoner euro.

De som kör stadens gräsklippare är tydligen inte informerade av arbetsledningen om att undvika att meja ned blommande områden på stadens gräsmattor.

Då är Åland snart vid slutstationen gällande den offentliga ekonomin. En resa som snabbades upp av pandemin, men som haft en rak och utstakad färdriktning under åratal.

Skärgården definierar på många sätt den åländska identiteten. På få ställen är denna känsla mer framträdande än på västra Föglö.

Fler insändare