Då skolan ju är ett angeläget ämne att skriva om i tidningar var det med intresse vi läste ledaren i måndagens Ålandstidning den 11/2. Där har Robert Vickström skrivit om närmast den svenska skolan och utmaningar man har där, samt framhåller hur man motarbetar dessa genom klarare och i vissa fall skarpare regler.
Sedan nämner han vidare att vi inte i samma utsträckning brottas med dessa problem här på Åland, men att ”det är samtidigt knappast möjligt att hitta en erfaren åländsk lärare som anser att ordningen i klassrummen, eller respekten för lärarens roll, har förbättrats under de senaste årtiondena.”
Det ovan nämnda citatet motsades i tisdagens (12/2) Ålandstidning av den mycket rutinerade läraren Kjell Pensar. Pensar hävdade att respekten för lärare inom skolvärlden inte har minskat alls och att ordningen i klassrummen de facto är bättre nu än för några år sedan. Pensar nämnde även orsaker som han såg relevanta till att utvecklingen gått denna positiva väg.
Ledarskribenten Vickström gav sig dock inte, utan besvarade Pensars insändare genom att helt enkelt inte dela hans uppfattning. Någon förklaring till varför han inte håller med, eller hur han grundar sin åsikt framkom inte. Dessutom påpekade han att ledaren gällde ”stök och lärares möjligheter att hantera sådant”.
Vi undertecknade (och några till som inte kommit åt att underteckna) vill nu säga till Robert Vickström och alla som läser detta att Kjell Pensar visst har rätt. Världen, elever, föräldrar och så vidare blir annorlunda medan åren går och tidevarv förändras.
Dock är klassrumssituationen, som Vickström i sten hävdar att blir stökigare och svårare att hantera, mycket bättre nu än till exempel på den tiden som Vickström själv gick i grundskolan. Detta baserar vi på våra egna uppfattningar såsom heltidsarbetande lärare just i grundskolan.
Pensar hävdar att respekten för läraryrket och den enskilde läraren inte har blivit sämre under årens lopp. Vickström säger kort och utan förklaring att han inte håller med. Vilken är Vickströms grund för detta? Vi undertecknade och andra håller med Kjell Pensar i även denna åsikt, då det begränsar sig till själva skolan och elevkontakt.
Vi undrar nu vad syftet med att hålla fast vid utsagor, som enligt oss som är direkt involverade inte stämmer är. Att Robert Vickström skriver en insändare om svenska skolor och däri blandar in lite lokalt, som sedan inte riktigt håller streck är väl en sak. Sådant händer.
Att han sedan, trots att han motsägs håller fast vid sina åsikter utan att motivera dem, det förstår vi inte. Om Vickström tror att han hjälper oss i skolan genom att vilja ge en bild av att vi har det värre än vi har det, då är det behjärtansvärt men inget vi behöver just angående stök och klassrumssituationen. Om det är något annat, då vet vi inte vad vi ska tro, för Vickström har inte velat förklara.
Ett tack för att ni skriver om skolvärlden. Det hoppas vi att ni fortsätter med. Vi hoppas dock att själva få möjlighet att beskriva vår vardag ifall den ska beskrivas. Vi tjänar nämligen inget på att betraktas som kringskurna stackare i det offentliga rummet, just då det gäller de frågor som ledaren och Pensars insändare tog upp.
Lärare vid KHS genom Mikael Virta
Robert Vickström svarar: Insändarskribenterna ber mig utveckla varför jag skrev att åländska lärare i dag knappast åtnjuter en bättre respekt från elever och föräldrar än jämfört med för några årtionden sedan.
Jag har på området inga ovanligare uppfattningar än de i debatten vanligast torgförda, nämligen kortfattat:
– Samhällsutvecklingen i allmänhet, och nya läroplaner i synnerhet, har i större delen västvärlden sedan början av 1970-talet kontinuerligt uppvärderat elevperspektivet på bekostnad av lärarens auktoritet.
– Experimenterandet inom särskilt den svenska skolan och de svenska lärarutbildningarna har skapat en situation där lärarutbildningarna i Sverige i dag lider av låga ansökningstal, dito antagningskrav, och många avhopp.
–Den förhärskande, anti-auktoritära inriktningen inom pedagogiken har bidragit till en relativt ny situation i skolmiljön. Att många anser att stöket har förvärrats framgår av de senaste årens diskussioner i dagstidningar och facktidskrifter, liksom lagförslag från flertalet partier i Sveriges riksdag.
– Den åländska skolan utmärks i förhållande till den svenska dito av en relativt homogen elevkår, liksom en hög resurstilldelning. Kulturellt är landskapet ändå inget undantag i sammanhanget, och ökade resurser i form av bland annat de timresurser som Kjell Pensar framhåller ska inte sammanblandas med den allmänna respekten för läraryrket.
Det gläder mig att insändarskribenterna upplever en förbättring sedan 2005 –men jag tror alltså att denna förbättring förtjänstfullt har uppnåts i strid med den allmänna trenden.
Ålandstidningen