Senaste veckan har det varit mycket diskussion om vem som vetat vad när, och ifall ägarstyrningsenheten i statsrådets kansli och ägarstyrningsministern på förhand varit medvetna om finska Postis beslut att flytta 700 paketsorterare till ett avtal som skulle sänkt deras lön med tiotals procent.

På fredag morgon sade Postis styrelseordförande att ministern hade informerats om planerna, något också tjänstemännen på ägarstyrningsenheten bekräftade. Ord stod i praktiken mot ord.

Diskussionen om vem som sagt vad när kommer fortsätta då oppositionen väckt misstroende mot regeringen. Regeringspartier har också begärt om en utredning. Det är nu viktigt att lugna ner situationen och att dra lärdomar. Framförallt är det viktigt att betona att alla parter alltid håller sig till fakta.

Själva sakfrågan som ledde till ministerns avgång har också indirekt att göra med poststrejken. Flyttningen av 700 av postens anställda var kärnan i den konflikt som låste parterna i strejken.

Regeringen och riksdag är inte, och ska inte vara, part i arbetsmarknadsförhandlingar, och det är centralt att regering och riksdag är konsekvent. Däremot är det viktigt att alla drar lärdomar från poststrejken, om det är så att de omfattande sympatistrejkerna hade kunnat undvikits med samma slutresultat mellan parterna, vilket tycks vara fallet.

Förra helgen, innan de omfattande sympatistrejkerna bröt ut, rådde konsensus om att en lösning kommer hittas i tid. På torsdagen hade man tillsatt en grupp av fyra experter med enormt lång erfarenhet från avtalsförhandlingar, från både fackliga- och arbetsgivarsidan. Signalvärdet var starkt. De här personerna kommer tillsammans med riksförlikningsmannen hitta en lösning så att sympatistrejkerna inte behöver bryta ut.

Men så blev det inte. I stridens hetta hade alla uppenbarligen glömt att det inte bara räckte att Postens och postens anställda var överens. En tredje part, medieförbundet, fanns också och när de plötsligt sa nej föll allt ihop. Sympatistrejkerna blev överraskande ett faktum, vilket bekräftade att en kollektiv felbedömning hade gjorts. Frågan borde aldrig heller ha fått gå så här långt.

Strejkrätten är en viktig rättighet i varje demokratiskt samhälle, men samtidigt är det viktigt att stridsåtgärder såsom sympatistrejker blir proportionerliga för att inte äventyra oskyldiga företags konkurrenskraft och i förlängningen arbetsplatserna där. Varje strejk eller arbetsblockad (arbetsgivarens motsvarighet) innebär kostnader för samhället i förlorade skatteintäkter och tappat förtroende. Det är därför i allas långsiktiga kollektiva intresse att minimera konflikter.

I den nordiska modellen har arbetsmarknadsparterna ett stort samhälleligt ansvar, eftersom vi inte har så detaljerad lagstiftning. Därför är det viktigt att alla parter hela tiden har respekt och ödmjukhet för varandra, även om man från början inte är överens. För i förlängningen sitter vi alla i samhället i samma båt. Arbetsmarknadsparterna måste nu få arbetsro att koncentrera sig på sina avtalsförhandlingar, utan politisk inblandning.

Mats Löfström,

Ålands riksdagsledamot

En otroligt intressant undersökning som presenterades i Ålandstidningen den 3 juli. Några spontana reflektioner på utfallet:

En aningen satirisk reflektion avseende några nyligen publicerade insändare.

S-O Boman förundrar sig över varför Skatteförvaltningen skickar så många brev och fattar onödiga skattebeslut. Han ifrågasätter också de onödigt byråkratiska formuleringarna och bristen på användarvänlighet.

Några personliga funderingar kring en del av de insändare som frekventerat insändarsidorna de senaste veckorna och som har hanterat frågan om monokultur och mångkultur relaterat till Åland.

Svar på Henrik Herlins ledare i Ålandstidningen den 6 juli:

Stadsfullmäktige fick i november 2019 slutrapporten för ombyggnaden av Ålandsvägen. Fullmäktige fick då veta att staden har fått en modern stadsgata inom budget och inom utsatt tid.

Den 10-12 augusti går ett träningsläger för 6-15-åriga barn och ungdomar av stapeln. Arrangören är om jag har förstått rätt IFFK och Åland United. Den som genomför detta ”Summer Camp 2020” är Annica Sjölund. Jag

Medborgarinitiativet ”Skydda sjöfågelstammen” var en succé, flest namnteckningar någonsin. 3.206 närmare exakt, dessutom på enbart 17 dagar och organiserat i all hast.

Jag noterar att man från åländskt och finländskt håll satsat ofantliga ekonomiska resurser för att lindra effekterna av nu rådande pandemi. Bidrag ges till permitterade, arbetslösa, kulturutövare och företagare med flera. Bra så!

Någon skrev i tidningen att skattegränsen tillfört Åland 100 miljoner euro.

De som kör stadens gräsklippare är tydligen inte informerade av arbetsledningen om att undvika att meja ned blommande områden på stadens gräsmattor.

Då är Åland snart vid slutstationen gällande den offentliga ekonomin. En resa som snabbades upp av pandemin, men som haft en rak och utstakad färdriktning under åratal.

Skärgården definierar på många sätt den åländska identiteten. På få ställen är denna känsla mer framträdande än på västra Föglö.

Fler insändare