Senaste veckan har det varit mycket diskussion om vem som vetat vad när, och ifall ägarstyrningsenheten i statsrådets kansli och ägarstyrningsministern på förhand varit medvetna om finska Postis beslut att flytta 700 paketsorterare till ett avtal som skulle sänkt deras lön med tiotals procent.

På fredag morgon sade Postis styrelseordförande att ministern hade informerats om planerna, något också tjänstemännen på ägarstyrningsenheten bekräftade. Ord stod i praktiken mot ord.

Diskussionen om vem som sagt vad när kommer fortsätta då oppositionen väckt misstroende mot regeringen. Regeringspartier har också begärt om en utredning. Det är nu viktigt att lugna ner situationen och att dra lärdomar. Framförallt är det viktigt att betona att alla parter alltid håller sig till fakta.

Själva sakfrågan som ledde till ministerns avgång har också indirekt att göra med poststrejken. Flyttningen av 700 av postens anställda var kärnan i den konflikt som låste parterna i strejken.

Regeringen och riksdag är inte, och ska inte vara, part i arbetsmarknadsförhandlingar, och det är centralt att regering och riksdag är konsekvent. Däremot är det viktigt att alla drar lärdomar från poststrejken, om det är så att de omfattande sympatistrejkerna hade kunnat undvikits med samma slutresultat mellan parterna, vilket tycks vara fallet.

Förra helgen, innan de omfattande sympatistrejkerna bröt ut, rådde konsensus om att en lösning kommer hittas i tid. På torsdagen hade man tillsatt en grupp av fyra experter med enormt lång erfarenhet från avtalsförhandlingar, från både fackliga- och arbetsgivarsidan. Signalvärdet var starkt. De här personerna kommer tillsammans med riksförlikningsmannen hitta en lösning så att sympatistrejkerna inte behöver bryta ut.

Men så blev det inte. I stridens hetta hade alla uppenbarligen glömt att det inte bara räckte att Postens och postens anställda var överens. En tredje part, medieförbundet, fanns också och när de plötsligt sa nej föll allt ihop. Sympatistrejkerna blev överraskande ett faktum, vilket bekräftade att en kollektiv felbedömning hade gjorts. Frågan borde aldrig heller ha fått gå så här långt.

Strejkrätten är en viktig rättighet i varje demokratiskt samhälle, men samtidigt är det viktigt att stridsåtgärder såsom sympatistrejker blir proportionerliga för att inte äventyra oskyldiga företags konkurrenskraft och i förlängningen arbetsplatserna där. Varje strejk eller arbetsblockad (arbetsgivarens motsvarighet) innebär kostnader för samhället i förlorade skatteintäkter och tappat förtroende. Det är därför i allas långsiktiga kollektiva intresse att minimera konflikter.

I den nordiska modellen har arbetsmarknadsparterna ett stort samhälleligt ansvar, eftersom vi inte har så detaljerad lagstiftning. Därför är det viktigt att alla parter hela tiden har respekt och ödmjukhet för varandra, även om man från början inte är överens. För i förlängningen sitter vi alla i samhället i samma båt. Arbetsmarknadsparterna måste nu få arbetsro att koncentrera sig på sina avtalsförhandlingar, utan politisk inblandning.

Mats Löfström,

Ålands riksdagsledamot

Med spänning kastade jag mig över det nya regeringsprogrammet för att läsa om den nya regeringens planer för äldreomsorgen.

Angående regeringens eventuella kostnader för avbryta kortrutten/tunnel till Föglö. Här är mina svar på frågorna.

• Vad kommer skadestånden bli på avbruten upphandling av kortrutten?

Sent ska en syndare vakna.

I den ursprungliga insändaren från S-lagtingsgruppen kritiserades Obunden samling och dess partiledare för att man tillåtit att jag fick ställa upp som kandidat i lagtingsvalet trots att jag av Åbo hovrätt hade dömts till ett villkorligt fängelsst

Då Alexander Kerenskijs provisoriska ryska regering störtades 7 november 1917 i vad som senare kom med sovjetisk terminologi att kallas ”oktoberrevolutionen” blev följden en skarp tudelning av det politiska fältet i Finland.

I början av mars 2019 fick styrelseledamoten Birgitta Johansson, ledamot av stadsstyrelsen, i uppdrag att boka ett presentationstillfälle inför stadsstyrelsen där utvärderingar, erfarenheter och arbetssätt skulle presenteras.

Att gå till personangrepp brukar betyda att argumenten tryter. Det är helt uppenbart när det gäller Marcus Måtars osakliga reaktion på den socialdemokratiska lagtingsgruppens insändare.

Nu är det adventstid, och vi väntar på julen, att ljuset ska återvända, att solen ska skingra alla mörka moln som döljer vår himmel, både utomhus och inombords.

Det är kanske denna tid på året, som det kan vara på sin plats att tala om flyktingpolitiken och flyktinghjälp. Den är en sak, som Åländsk demokrati har engagerat sig i.

Klarlägganden gällande Enerexit Ab:s tidigare styrelses beslut och de goda samarbetsförhållandena med stadsledningen (Tage Silander, Barbara Heinonen och Emma Dahlén) där fyra till antalet konstruktiva möten hölls med fullständig öppenhet.

Nej, det var ingen anonym ”kortfilm”, ”visad på Sjöfartsmuseet”, som så inspirerade kompositören Maria Grönlund att hon skapade konceptalbumet ”Songs of a sad sailor”, anmäld av Zeb Holmberg i Ålandstidningen den 4 december.

Det enda parti som veterligen ställt upp någon som dömts till ovillkorligt straff är Socialdemokraterna. Hur kan man då kritisera Obunden samling och dess ledning för att jag som dömts till villkorligt straff tilläts ställa upp i val för partiet?

I Ålands lagting sitter en lagtingsledamot, Marcus Måtar (Ob), med en nyligen fastslagen villkorlig fängelsedom för grovt ocker.

Fler insändare