Kulturnatten gav ett visst intryck att lite ändrat sin inriktning med lite slagsida åt barnaktiviteter. Inget ont om detta det kanske är en bra kursändring framtiden må utvisa.
Givetvis fanns det vuxenaktiviteter som var lite senarelagda och ett rätt sparsamt musikutbud men i mitt fall var det positivt. Inte så mycket att hinna med och jag kände mig rätt ostressad och avslappnad hela kvällen och ingen större svårighet att i sakta mak beta av det jag ville se.
Streetfooden kändes lite för mycket Södermalm i Stockholm även om produkterna var äkta åländska varor, men det vore antagligen bra att utöka fordonsbeståndet då det var rätt köigt under kvällen.
Musiken var rätt okänd för mig men kvällen avslutades briljant. Bandet Whatclub var totalt okänt och namnet gav mig lite olustiga vibbar av tjatig modern tråkig ”klubbmusik”. Det här var dock en total missbedömning då jag möttes av välspelad flyhänt gitarrjazz i Django Reinhardts anda som gjorde mig glatt upprymd och som en värdig avslutning på min kulturnatta typ synnerligen vuxen.
Stockholmaren och roslagsannaben Anders Samuelson

Ålandstidningen