Förra veckan bevistade jag Liberalernas möte i Brändö. Trots att det är valtider var det ett fåtal deltagare.

Jag hade förväntat mig att Mats Perämaa (Lib) skulle ha varit närvarande eftersom skärgården ändå hör till hans kärnområden. Så var icke fallet.

Jag har under den här mandatperioden kunnat notera att han liksom andra beslutsfattare har ett aktivt ointresse beträffande skärgården.

Inför förra valet sade han i Brändö att vi kan glömma fiskodlingen. Man kan utgå från att detta är ett faktum eftersom han inte gjort någonting under den här perioden som skulle tyda på någonting annat.

Detta kan sägas vara diaboliskt eftersom han vet hur utsatt skärgården är.

Ändå säger han i partiets blad att han arbetar för näringarna vilket således är att betrakta som tom retorik. Påvisa då något alternativ som skulle kunna vara en framgångsmodell.

Någon påstod på mötet att han var rädd för att komma till Brändö. Det tror inte jag.

Jag kan exmplifiera med andra frågor där Perämaa agerat mot skärgården eller varit passiv. Beträffande vindkraften var han med och placerade Brändöbolaget utanför stödsystemet.

Det är lätt att ta politiska poäng på huvudön genom att ge stöd för frågor som går emot skärgården. En fråga som länge varit aktuell är de störningar beträffande tv-bilden som förekommer i den östra skärgården.

Många har gjort framstötar till politikerna utan resultat. För min del har jag också talat med Perämaa utan resultat. Radions tekniker säger att störningarna beror på att Smedsbölesändaren är för svag. En åtgärd skulle inte vara kostsam.

Den nuvarande situationen är juridiskt olaglig eftersom landskapsregeringen uppbär avgifter trots en undermålig bildkvalitet.

Är inte detta förtryck av minoritet? Jag är medveten om att jag är en röst i öknen.

Olof Öström

Brändö

I onsdagens tidning skriver Pernilla Karlsson att det var ”några timmars” avbrott för en avdelning på

lördagen. Jag vet inte var den uppgiften kommer ifrån.

Ålands offentliga ekonomi var svag långt före coronapandemin. Finansministeriet gav för ett par veckor sedan ut en gedigen rapport om de finska kommunernas situation och utmaningar.

Så var ännu ett skolår till ända, men inte vilket skolår som helst. Vårterminen har inneburit utmaningar som ingen kunnat fantisera om, för alla inblandade parter.

Under senare tid har lärarnas behörighetskrav diskuterats på insändarplats.

Jag har under en längre tid följt med debatten om discgolfbanan i Mariehamn med stor sorg. Jag var initiativtagare och projektledare för discgolfbanan 2018 i Badhusparken.

Det har framgått i media att Föglö kommun har återigen vänt sig till Ålands landskapsregering i en fråga som trots flertal initiativ inte fått sin lösning. Frågan gäller servicenivån vid Överö färjfäste.

När man som anhörig ringer till Trobergshemmet för att avtala tid för träff med sin gamla mor så får man först svaret att det går bra klockan två, vilket är om cirka en timme.

Häromdagen såg jag ännu en överkörd igelkott. Vem körde på den? Såg du den inte? Körde du för fort? Eller satt du och stirrade på mobilen eller pratade i den samtidigt som du körde?

Lantrådet Veronica Thörnroos (C) säger att: ”Oron i samhället gör mig bekymrad”. Du borde förstå att människor har anledning att känna oro.

Den här regeringen har stått och trampat vatten ett tag nu.

Enligt företagsekonomiska principer ska cirka 10 procent av företagets omsättning vikas för administrativa kostnader och vinst. Jag har länge funderat över om den principen också följs inom offentlig sektor.

Vi är nu inne i en tid då dagstidningarna återkommande rapporterar om bränder i skog och mark.

Diskussionerna går för nuvarande heta framför allt på Facebook runt den av Lions Club Mariehamn/Lions Finland till Mariehamns stad donerade 9-håls discgolfbana som sedan i fjol är anlagd i Badhusparken, det vill säga inom ett allmänt park- och grö

Fler insändare