Det har gått över ett år sedan den klimatrapport som väckte en stor del av världen kom ut. Världens samlade experter inom klimatforskning avgav ett budskap tydligare än någonsin tidigare: växthusgasutsläppen måste minska, eller så går mänskligheten mot en oviss framtid.

Som det ser ut nu, är världen inte på väg att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader över förindustriella nivåer. Redan detta mål, som vi håller på att missa, kommer att drabba de mest sårbara samhällen hårt–fattiga, boende längs kuster och låglänta områden.

Skillnaden mellan 1,5-gradersmålet och en halv grad till–tvågradersmålet–är enorm. Som exempel blir extrema värmeböljor mycket vanligare och världens korallrev i princip helt utdöda vid två graders höjning. Det här är ingen skrämselpropaganda, det är den bästa samlade vetenskapen mänskligheten har förmått ta fram. Fakta, rätt och slätt.

Vad som krävs är en omställning av tidigare aldrig skådade mått, och det inom ett årtionde. I mitten av detta sekel måste nettoutsläppen vara noll. Senaste nytt från Meteorologiska världsorganisationen (WMO) är att utsläppen inte minskar alls, tvärtom.

För vissa av oss är det här ett budskap vi varit fullkomligt medvetna om länge. För andra av oss är det först nu väckarklockan börjar ringa på en ljudnivå vi kunde höra genom den fossila slummern. Ändå var det något som förändrades för alltid i och med IPCC:s budskap.

Det som vi vakna kände var inte något som kunde botas med hjälp av terapi eller psykolog. Det var den form av känsla som leder till beslutsamhet och handling. Därför har vi under det senaste året på Åland ordnat fler klimataktioner än något år tidigare. Fyra stycken, för att vara exakt.

Nu planerar vi att än en gång sluta upp i de globala klimataktionsleden med ett lika starkt och tydligt budskap som klimatforskarna genom sina rapporter gett mänskligheten: Vi stöder modiga politiska beslut som minskar utsläppen. Och vi stöder de här besluten, även om de på kort sikt är obekväma för oss.

Samtidigt vet vi att beslutsfattarna, vare sig det är nyvalda lagtingspolitiker eller erfarna förhandlare vid klimatkonferenser, inte har något lätt arbete framför sig. På samma gång som vi drastiskt minskar utsläppen, måste vi skapa klimaträttvisa–de som är mest sårbara för klimatförändringarnas effekter, ska inte heller vara de som drabbas hårdast av minskade utsläpp.

För oss på Åland skulle en klimatvänlig politik knappt märkas i ekonomin, det har Åsub nyligen sagt. Samtidigt är vi beredda på att boten för våra år av gemensam global försummelse inte är billig, och att klimaträttvisa innebär att vi i västvärlden som orsakat utsläppen också ska betala för de som drabbats hårdast.

Vi är dock övertygade om att det bortom klimatkrisen finns en ny global gemenskap och en verklighet där vi hittar tillbaka till naturen som vårt sammanhang, inte som vårt outsinliga exploateringsobjekt. Men det kräver att vi inte slösar mer tid.

Så snälla, stanna upp och lyssna, om inte på oss så på vetenskapen. Den talar sitt tydliga språk och vi uppmanas att svara. Det här rör tyvärr inte bara den som bryr sig. Förr eller senare rör det oss alla. Så vem du än är, bestäm dig för vad som är viktigt i detta jordeliv. Och sen agerar du.

Klimataktion Åland

Stackars Bambi och stackars människorna på Näverskär (se insändare den 28 november). Hoppas att polisen tar kräken som sköt och att de får stora straff.

”Från en djurvän”

Som bekant föreslår den avgående regeringen i sitt budgetförslag att den så kallade 100-lappen, eller guldkornet, ska bibehållas. Kostnaden för detta är 1.800.000 euro per år. I en budget, som får ett underskott på 15.000.000 euro.

Kaj L, tydligt och bra skrivet den 29 november. Det överensstämmer med dagens verklighet. Vi behöver varandra, nu och i framtiden. Tillsammans är vi starkare och man kan inte veta när man själv behöver hjälp och stöd från andra.

Karin

Stadsdirektören Barbara Heinonen och minoriteten i stadsstyrelsen bestående av Sara Kemetter (S), Tony Wikström (S) samt Jonny Andersen (Lib), försöker misskreditera majoriteten i stadsutvecklingsnämnden genom att låta det framstå som att nämnden

I skrivande stund plitas säkert målsättningar ned för det politiska programmet med ambitionen att styra det offentliga Åland under de följande fyra åren (och genom det alla våras liv).

I Ålandstidningens ledare och artiklar den senaste veckan får man inte bara bilden av att strejk är en vänsterextrem aktion, det uttrycks i ord och meningar! Vinklingen på rapporteringen är oroväckande klandrande och ensidigt nyliberal.

Benita Mattsson-Eklund skrev i Ålandstidningens ledare den 26 november om en viktig fråga som berör överkonsumtionen som belastar vår planet.

FN:s nya klimatrapport visar att det fortfarande är möjligt att uppnå Parisavtalets mål, men att ländernas klimatlöften måste skärpas. Men de fastslår också att Parisavtalet inte är tillräckligt ambitiöst och att ytterligare åtgärder krävs.

I denna tidnings ledare den 27.11 spekulerar skribenten över bevekelsegrunderna till den givmildhet som medföljer den annalkande julen.

Öppet brev till Tjuvskyttarna lördagen den 23 november 2019.

Black Friday och julhandeln. Bägges gemensamma nämnare som marknadsföringen i decennier utnyttjat, normaliserat och förstorat; vår tragiska och obesvarade kärlek till konsumtionen.

När svenska strejker kan räknas på en hand kan finska räknas i hundratal. Ständiga strejker är ett av svaren på varför den finska tillväxten stampar och ekonomin går kräftgång.

Med min budgetmotion nummer två med rubriken: ”Landskapsandelar och stöd till kommunerna” vill jag att avdraget för löne- och pensionsinkomster stryks. Det är den så kallade 100-lappen, eller guldkornet, som någon kallade det.

Fler insändare