Det har gått över ett år sedan den klimatrapport som väckte en stor del av världen kom ut. Världens samlade experter inom klimatforskning avgav ett budskap tydligare än någonsin tidigare: växthusgasutsläppen måste minska, eller så går mänskligheten mot en oviss framtid.

Som det ser ut nu, är världen inte på väg att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader över förindustriella nivåer. Redan detta mål, som vi håller på att missa, kommer att drabba de mest sårbara samhällen hårt–fattiga, boende längs kuster och låglänta områden.

Skillnaden mellan 1,5-gradersmålet och en halv grad till–tvågradersmålet–är enorm. Som exempel blir extrema värmeböljor mycket vanligare och världens korallrev i princip helt utdöda vid två graders höjning. Det här är ingen skrämselpropaganda, det är den bästa samlade vetenskapen mänskligheten har förmått ta fram. Fakta, rätt och slätt.

Vad som krävs är en omställning av tidigare aldrig skådade mått, och det inom ett årtionde. I mitten av detta sekel måste nettoutsläppen vara noll. Senaste nytt från Meteorologiska världsorganisationen (WMO) är att utsläppen inte minskar alls, tvärtom.

För vissa av oss är det här ett budskap vi varit fullkomligt medvetna om länge. För andra av oss är det först nu väckarklockan börjar ringa på en ljudnivå vi kunde höra genom den fossila slummern. Ändå var det något som förändrades för alltid i och med IPCC:s budskap.

Det som vi vakna kände var inte något som kunde botas med hjälp av terapi eller psykolog. Det var den form av känsla som leder till beslutsamhet och handling. Därför har vi under det senaste året på Åland ordnat fler klimataktioner än något år tidigare. Fyra stycken, för att vara exakt.

Nu planerar vi att än en gång sluta upp i de globala klimataktionsleden med ett lika starkt och tydligt budskap som klimatforskarna genom sina rapporter gett mänskligheten: Vi stöder modiga politiska beslut som minskar utsläppen. Och vi stöder de här besluten, även om de på kort sikt är obekväma för oss.

Samtidigt vet vi att beslutsfattarna, vare sig det är nyvalda lagtingspolitiker eller erfarna förhandlare vid klimatkonferenser, inte har något lätt arbete framför sig. På samma gång som vi drastiskt minskar utsläppen, måste vi skapa klimaträttvisa–de som är mest sårbara för klimatförändringarnas effekter, ska inte heller vara de som drabbas hårdast av minskade utsläpp.

För oss på Åland skulle en klimatvänlig politik knappt märkas i ekonomin, det har Åsub nyligen sagt. Samtidigt är vi beredda på att boten för våra år av gemensam global försummelse inte är billig, och att klimaträttvisa innebär att vi i västvärlden som orsakat utsläppen också ska betala för de som drabbats hårdast.

Vi är dock övertygade om att det bortom klimatkrisen finns en ny global gemenskap och en verklighet där vi hittar tillbaka till naturen som vårt sammanhang, inte som vårt outsinliga exploateringsobjekt. Men det kräver att vi inte slösar mer tid.

Så snälla, stanna upp och lyssna, om inte på oss så på vetenskapen. Den talar sitt tydliga språk och vi uppmanas att svara. Det här rör tyvärr inte bara den som bryr sig. Förr eller senare rör det oss alla. Så vem du än är, bestäm dig för vad som är viktigt i detta jordeliv. Och sen agerar du.

Klimataktion Åland

Barbro Sundback (S) går till angrepp och anklagar mig som gruppledare för De obundna i Mariehamn för att inte hålla de politiska överenskommelserna. Mig veterligen har nog inte jag gjort något övertramp.

Gruppledare Barbro Sundback (S) ger sig på de andra gruppledarna i Mariehamns fullmäktige för att vi uppfattar Mariehamns-sossarnas begränsade urval när det gäller att besätta de viktigaste makt- och ansvarsposterna i Mariehamn som problematiskt i

När jag var sex år låg jag för första gången på sjukhus. På den tiden fick inte föräldrar vara med på samma sätt som i dag, så jag minns att jag var väldigt ledsen.

Det är stadens ansvar att se till att vi mariehamnare trivs och har det bra. Efter att Röde Orms gratisbussar slutade har staden blivit mindre trivsam.

För några veckor sedan höll stadens kultur- och fritidsnämnd ett informationstillfälle kring konverteringen av WHA:s gräsunderlag till konstgräs. Härvid framkom det att så kallat SBR-granulat ska användas som fyllnadsmaterial.

Moderata gruppledaren Roger Jansson bekymrar sig än en gång för maktobalans och maktkoncentration, utgående från det faktum att jag kommer att sitta i stadsstyrelsen och förhoppningsvis (i skrivande stund är nämnderna inte utsedda) i socialnämnden

Det är med förvåning jag läser i Ålandstidningen den 15.1 att Anders Holmberg (Ob) och Ingrid Zetterman (Lib) har kritik mot att Mariehamns socialdemokrater föreslår Nina Fellman (S) som både ledamot av stadsstyrelsen och socialnämnden.

Nyss hemkommen från en längre resa ser jag att Marcus Måtar inte straffas för sin fängelsedom. Väldigt märkligt. Eller kanske inte.

Kommentar till ledaren den 16 januari 2020.

Klimatförändringarna anges som orsak till de omfattande skogsbränderna som härjar och har härjat i Australien.

Angående ledaren den 7 januari:

För att öva lite på tunnelkonstruktioner behöver man ju inte ta till så drastiska åtgärder som att gräva en tunnel som är sex kilometer lång med detsamma, utan man kan bygga en betydligt enklare konstruktion först för att testa konceptet och samti

Några förbättringar som jag påtalat under flera år.

I Gluggen skriver Jonny Mattsson att ålänningarna är dåliga på att blinka i trafiken. Problemet är att de åländska rondellerna, förutom Rökerirondellen och Sjukhusrondellen, är så små.

Fler insändare