Septemberplenum i Strasbourg är alltid lite speciellt, det är nämligen då EU-kommissionens ordförande håller sitt ”State of the Union” tal. Talet är kanske inte någon kioskvältare men det är där kommissionen sätter riktlinjerna för sitt arbete under de kommande åren och deras arbete kommer att påverka våra liv också. Det finns alltså god anledning att faktiskt lyssna på vad ordföranden har att säga.
I år var det Jean-Claude Junckers sista tal som kommissionsordförande eftersom han kommer att avgå efter nästa års EU-val. Luxemburgaren Juncker är en på många sätt intressant figur, har en räv bakom varje öra och han har varit med i politikens hetluft länge. Många hade förväntat sig ett ganska personligt sista tal och visst talade Juncker om Europa som sitt livs kärlek. I stora drag höll han dock en ganska pragmatiskt ton.
Först och främst konstaterade han att EU på allvar har tagit sig ut ur den ekonomiska krisen. Arbetslösheten är tillbaka på nivåerna innan krisen och ungdomsarbetslösheten är på den lägsta nivån sedan 2000. Hur många känner egentligen till det? När saker går åt fel håll ser vi ofta stora rubriker och oroar oss men när saker går åt rätt håll märks det knappt.
Juncker tryckte också på vilken potential EU har när alla drar åt samma håll. EU är världens största ekonomi och kan på allvar påverka världen. Han berättade själv om hur han under frihandelsförhandlingarna med USA kunde agera med kraft för att han visste att han hade ordentliga muskler bakom sig.
Ett enat EU kan stå för frihandel, sätta standarder runt om i världen när det kommer till miljö, konsumentskydd och arbetstagares rättigheter. Juncker konstaterade också att den internationella världsordning vi länge vilat på inte längre finns på samma sätt. Därför menar han att vi behöver ett starkare samarbete också på försvarsområdet i EU.
En stor del av talet ägnades också åt flyktingsituationen. Även om den har stabiliserats och antalet flyktingar som kommer till EU har minskat kraftigt så är den ännu inte fullt åtgärdad. Juncker var å ena sidan tydlig med att det måste finnas solidaritet, världen tillhör alla människor - inte bara några utvalda. Han talade sig också varm om Schengensamarbetet och sa att han aldrig vill se stängda gränser mellan EU-länder igen.
Å andra sidan konstaterade Juncker att både medlemsstaterna och EU måste komma med långsiktiga lösningar. Han föreslog därför att EU gemensamt skulle finansiera stärkta gränskontroller vid EU:s yttre gränser och att öka medlen för den EU-byrå som ansvarar för migration.
Juncker lanserade även en idé om ett nytt partnerskap med Afrika. En av fyra människor på jorden kommer i framtiden att finnas i Afrika och det finns en enorm potential om man kan hitta ett gott samarbete och frihandel. Juncker vill öppna upp för mer europeiska investeringar i Afrika och dessutom öka samarbetet med forskare och studenter därifrån.
Med tanke på hur ofta vi sett politiker använda EU för att detaljstyra våra liv så var det uppfriskande att höra ett tal som handlar om stora frågor där EU faktiskt kan göra nytta. Jordnära frågor klarar vi bäst själva, men i de stora frågorna är vi faktiskt starkare tillsammans. Det hoppas jag att Juckers efterträdare kommer att ta fasta på.
Anton Nilsson
Ålands specialmedarbetare i Europaparlamentet
Ålandstidningen