För den som går ner i arbetstid för att vårda en anhörig, blir den pensionsgrundande inkomsten lägre, och det arvode man får som närståendevårdare är inte heller pensionsberättigat.

För dem som redan är pensionärer när de blir närståendevårdare blir livssituationen en helt annan än då man lever två personer på lika villkor i hushållet. Det är tungt att vara på jobb 24 timmar i dygnet. Och det är påfrestande att få göra avkall på sina egna intressen och sitt eget liv, för att bistå en anhörig i dennes behov av hjälp och assistans.

För många äldre närståendevårdare innebär det att man själv blir sjuk och beroende av vård betydligt tidigare än som skulle varit fallet om man fått (kunnat) avstå från att vårda sin anhöriga. För det sociala trycket är stort. Man förväntas ställa upp och ta hand om den andra parten, även om man själv inte är så mycket friskare.

Är den man vårdar så sjuk, eller man själv inte orkar vara vårdare tre veckor i månaden utgår ingen ersättning för närståendevård. Enligt bestämmelserna har man rätt till avlastning en vecka per månad, för att få ersättning som vårdare. Orkar man bara med två veckors pass, det vill säga två veckor hemma, två veckor på anstalt, utgår ingen ersättning alls.

Anstaltsvården är heller inte gratis. En del har inte råd att ha sin sjuka anhöriga intagen på ett vårdhem, därför att den vårdbehövande har en större pension, och den av parterna som är hemma är i behov av en del av den pensionen för att klara av sin ekonomiska livssituation. Det här är heller ingenting som diskuteras av politikerna.

Ansökan om ersättning för närståendevård ska också göras i förväg, när behovet uppstår. Om man står mitt uppe i en livskris där den ena parten är mycket sjuk, och i behov av hjälp med det mesta inklusive resor utom Åland för behandlingar, kan det vara svårt att också komma ihåg att anhålla om ersättning som närståendevårdare.

Om man kommer i efterhand och begär ersättning beviljas det inte, med hänvisning att man skulle anhållit om ersättning när behovet uppstod. Man tycker ju att vårdpersonal skulle kunnat upplysa den vårdande om möjligheten att söka stöd, när man kände till situationen, men det ingår tydligen inte i personalens uppgifter.

Vill man även i fortsättningen ha denna för samhället synnerligen billiga vård, bör man nog se över reglerna för att göra det möjligt för en närståendevårdare att också kunna leva sitt eget liv på sidan om uppgiften som vårdare. I annat fall bör nog samhället räkna med att ta hand om fler åldringar i ett betydligt tidigare skede än i dag.

Runa Lisa Jansson

Stackars Bambi och stackars människorna på Näverskär (se insändare den 28 november). Hoppas att polisen tar kräken som sköt och att de får stora straff.

”Från en djurvän”

Som bekant föreslår den avgående regeringen i sitt budgetförslag att den så kallade 100-lappen, eller guldkornet, ska bibehållas. Kostnaden för detta är 1.800.000 euro per år. I en budget, som får ett underskott på 15.000.000 euro.

Kaj L, tydligt och bra skrivet den 29 november. Det överensstämmer med dagens verklighet. Vi behöver varandra, nu och i framtiden. Tillsammans är vi starkare och man kan inte veta när man själv behöver hjälp och stöd från andra.

Karin

Stadsdirektören Barbara Heinonen och minoriteten i stadsstyrelsen bestående av Sara Kemetter (S), Tony Wikström (S) samt Jonny Andersen (Lib), försöker misskreditera majoriteten i stadsutvecklingsnämnden genom att låta det framstå som att nämnden

I skrivande stund plitas säkert målsättningar ned för det politiska programmet med ambitionen att styra det offentliga Åland under de följande fyra åren (och genom det alla våras liv).

I Ålandstidningens ledare och artiklar den senaste veckan får man inte bara bilden av att strejk är en vänsterextrem aktion, det uttrycks i ord och meningar! Vinklingen på rapporteringen är oroväckande klandrande och ensidigt nyliberal.

Benita Mattsson-Eklund skrev i Ålandstidningens ledare den 26 november om en viktig fråga som berör överkonsumtionen som belastar vår planet.

FN:s nya klimatrapport visar att det fortfarande är möjligt att uppnå Parisavtalets mål, men att ländernas klimatlöften måste skärpas. Men de fastslår också att Parisavtalet inte är tillräckligt ambitiöst och att ytterligare åtgärder krävs.

I denna tidnings ledare den 27.11 spekulerar skribenten över bevekelsegrunderna till den givmildhet som medföljer den annalkande julen.

Det har gått över ett år sedan den klimatrapport som väckte en stor del av världen kom ut.

Öppet brev till Tjuvskyttarna lördagen den 23 november 2019.

Black Friday och julhandeln. Bägges gemensamma nämnare som marknadsföringen i decennier utnyttjat, normaliserat och förstorat; vår tragiska och obesvarade kärlek till konsumtionen.

Med min budgetmotion nummer två med rubriken: ”Landskapsandelar och stöd till kommunerna” vill jag att avdraget för löne- och pensionsinkomster stryks. Det är den så kallade 100-lappen, eller guldkornet, som någon kallade det.

Fler insändare