Vad menar vi med jämställdhet egentligen? Menar vi att det viktigaste är att det ska vara 50/50 kvinnor och män i lagting, landskapsregering, nämnder och kommittéer? Ska vi förbigå duktiga män eller intelligenta kvinnor för att uppnå det syftet, eller kan vi tumma på regeln för att vi vill ha rätt kvinna eller man på rätt plats? Och är det inte i demokratisk ordning viktigt att både män och kvinnor arbetar för att vi ska få ett jämställt samhälle?

I dagens samhälle krävs alla goda krafter i samhällsbygget, oberoende om det är kvinnor eller män. Men i demokratins namn bör man även beakta att cirka 50 procent av befolkningen består av kvinnor, varför man även bör ge dem en möjlighet att delta i beslutsfattandet. Om man inte uppnått det syftet i valet, finns det alltid möjlighet att på olika sätt föra fram kvinnor till positioner som de inte uppnått via allmänna val.

Här är det endast fråga om huruvida man inom ett parti anser att det i demokratisk ordning ligger i allmänhetens intresse att till olika poster lyfta de kvinnor, som både har förmåga, kunskap och erfarenhet att delta i det allmänna samhällsbygget, men som inte nått ända fram i valet. Vissa partier har jämställdhetsfrågan på sin agenda, andra partier anser att röstetalet ska anses kvalificerande vid fördelning av poster, eller att vissa personer kan diskvalificeras på grund av andra orsaker, till exempel ålder, oberoende av röstetal.

Tyvärr har det visat sig att jämställdhet inte kan uppnås via allmänna val. Vill vi ha ett jämställt samhälle, där män och kvinnor värderas enligt samma måttstock, så måste vi också förändra vår attityd gällande att valet ska vara det enda saliggörande vid fördelning av uppdrag och poster. Annars når vi aldrig det jämställda samhälle som krävs i hållbarhetsagendan. Om 50 procent av befolkningen hela tiden ska ha sämsta löner, sämre arbetsvillkor, ta största delen av ansvaret för hemarbetet, få stå tillbaka för manliga kollegors behov av mer utrymme, ja då kan vi heller aldrig nå de hållbarhetsdirektiv som Åland har förbundit sig till att uppnå inom 20 år.

Men alla är nog ännu inte mogna för, eller villiga, att ändra sina attityder och se jämställdhetsarbetet ur ett demokrati- och hållbarhetsperspektiv.

Runa Lisa Jansson

En av Mariehamns stads skolor toppar Pisaresultaten, igen. Från stadsstyrelsen vill vi gratulera och tacka alla inblandade parter.

Vi lyfter på hatten för Anders Caséns engagemang gällande granulat som fyllnadsmaterial (insändare den 23 januari). Men har du Anders fått någon respons från dem som håller på med och ansvarar för den nya anläggningen?

I ny rapport om pälsfarmer i EU finns nytagna foton från minkfarmer och rävfarmer (även olagliga jätterävar finns med på bild, varav en allvarligt skadad). Och – ärligt talat – de mest skakande fotona är tagna på farmer i Finland 2019.

Varför har Mariehamns Stad ordet empatisk (Ålandstidningen 23 januari) med i en annons där de söker medarbetare?

”Undrande”

Karl Nordlund, tillförordnad räddningschef, svarar:

Avbeställningen av elhybridfärjan har stötts och blötts i medierna den gångna veckan. Det är dock ingen tvekan om att det var rätt beslut. En öppen flakfärja är inte lämplig på annat än korta rutter.

Det finns mycket mer än elhybridfärjor och kortrutter att ta tag i för att utveckla Åland. Vårt näringsliv är naturligtvis beroende av goda förutsättningar till såväl export som import.

Genom mina barns skolgång har jag fått ta del av utkastet till den inledande delen av Ålands nya läroplan.

I tisdagens Ålandstidningen (21 januari) kunde vi läsa hur en arbetsgrupp skulle tillsättas för att utreda hur en svensk lärarexamen ska kunna kompletteras för att motsvara behörighetskraven på Åland.

De gamla och sjuka som bor på något av de kommunala äldreboendena på Åland eller har kommunal hemtjänst har inte tillgång till den sjukvård de borde få.

Angående Anders Anderssons insändare den 21 januari:

I finsk massmedia skrivs det om föreningen som Viking Lines aktieägare bildat. En sådan förening är ett bra initiativ för att hjälpa rederiet.

I tisdagens Ålandstidningen skriver Sture Åström, sekreterare i ett nätverk som kallar sig Klimatsans, om klimatet och hänvisar till 15 av världens främsta forskare, utan att nämna vilka, inom vilka områden de är verksamma, eller på vilka grunder

Barbro Sundback (S) går till angrepp och anklagar mig som gruppledare för De obundna i Mariehamn för att inte hålla de politiska överenskommelserna. Mig veterligen har nog inte jag gjort något övertramp.

Fler insändare