Några personliga funderingar kring en del av de insändare som frekventerat insändarsidorna de senaste veckorna och som har hanterat frågan om monokultur och mångkultur relaterat till Åland. Såvitt jag har förstått av insändare och debatter i lagtinget så menar Socialdemokraterna och HI att Åland är ett mångkulturellt samhälle. Därför blev jag en aning förvirrad när jag läste en insändare häromdagen från Ålands socialdemokrater, styrelsen, där det i ett stycke står: ”Gemensamt för dem som motsätter sig mångkultur är att de befarar att andra kulturer utifrån Åland ska ta över.”

Något stycke därefter skriver man: ”Det är nämligen majoriteten som bestämmer. Det är de åländska och finländska lagarna som gäller oavsett varifrån man kommer och vilka kulturyttringar som praktiseras i hemmet.” Sedan skriver man i klartext att integrationen av människor från andra kulturer än den åländska ”är något som vi måste jobba hårt för att komma tillrätta med.”

Om jag inte helt misstolkar dessa passager så beskriver de faktiskt att det är monokultur som är rådande på Åland och att det ska så vara baserat på att majoritetsbefolkningen har bestämt att åländsk och finsk lagstiftning är det som gäller. Lagstiftningen är en viktig del av åländsk kultur som förhoppningsvis speglar de flesta ålänningars värderingar.

Andra exempel på kulturkomponenter är det gemensamma språket, synen på jämlikhet mellan män och kvinnor, hur den åländska historiebeskrivningen ska förvaltas och vårdas för framtida generationer och allt annat som kan definieras som en del av ett folks och ett lands kultur. Kort sagt är det allt det som bygger upp identiteten för vad en ålänning har varit, är och förväntas vara. Och det är denna gemensamma mångfacetterade kultur som är kittet som håller samman samhället.

När det kittet vittrar sönder faller också samhället sönder. Mitt gamla hemland Sverige är tyvärr ett tydligt exempel på ett samhälle som har genomfört mångkultur i praktiken. Där finns det i dag etniska enklaver där svensk lagstiftning är satt i andra hand, där svenska inte är första språket, där svensk polis inte är ensam om våldsmonopolet, där hederskultur är rådande, där kvinnlig omskärelse är förekommande och så vidare.

Där är mångkulturen genomförd i praktiken och det manifesterar sig i att Sverige blir mer och mer splittrat, uppdelat i enklaver mellan olika kulturer, värderingar, etniciteter och språk. Det som håller ihop ett land och dess folk håller på väg att försvinna i Sverige. Man kan ställa sig frågan vad historien kan lära oss avseende vad som brukar hända när olika kulturer med olika värderingar börjar konkurrera om vilket samhällssystem som ska råda.

Min övertygelse är att om en monokultur inte bara ska kunna överleva utan också kunna utvecklas så måste det alltid finnas plats för människor som kommer från andra kulturer än majoritetens. De adderar sina personliga erfarenheter och sin unika levnadshistoria och blir till en del av det åländska samhället inom ramen för det som gör det möjligt att leva tillsammans, det vill säga den åländska kulturen. Så som det bör vara när man, så att säga, har kommit ”till rätta med” integrationen.

Det viktiga är att det sker inom ramen för den åländska kulturen där bland annat det svenska språket och gamla såväl som nya traditioner är del av det kitt som gör Åland till unikt.

”Invandrare och Ålandsvän”

Bästa vandrare! I går då jag läste tidningen angående djurkadaver på en vandringsled på Vårdö, suckade jag lite och tänkte ännu en gång – nu får sig jägarna en känga, igen...

För en tid sedan kunde vi läsa om allt lägre nativitetstal i Finland och på Åland. Endast tre kommuner på Åland har ett födelseöverskott.

Röda korset Ålands distrikt önskar uttrycka sitt starka stöd för Erika Bomans gästledare i Ålandstidningen den 5 augusti. Åland behöver stärka sin kapacitet för psykiskt stöd och psykisk första hjälp på alla plan.

I sin krönika den 24 juli konstaterar biträdande professor i nationalekonomi Edvard Johansson: ”Även om det inte finns någon exakt gräns för när en stats skuldsättning blir för stor...” (i sig ett ganska märkligt konstaterande, med tanke på EU:s S

Visst, det finns statistik som visar att fler svarta skjuts av polisen i förhållande till folkmängden. Men det är så, att det är fattiga människor som mest råkar ut för polisens våld och skjutningar.

Jag vill bara berömma Röde orm för alla gratisresor och för den fina servicen.

Jag körde med bil i går (tisdag) från Storby och österut på huvudvägen mot Mariehamn. Till min fasa fick jag se att man har klippt bort alla vackra blommor längs huvudvägen och längs cykel- och gångvägen i Eckerö.

Bästa Albin och Berit. Hur orkar ni bara reta upp er på allt från Badhusparken till stadsbussen och Röde orm? Vilken negativ och tråkig attityd! Vi har det ju så otroligt bra här på vårt fridfulla vackra Åland.

Det gläder mig att min kollega i finans- och näringsutskottet John Holmberg (Lib) ställer sig till den lilla skara, som börjat granska pensionsfondens arbete.

Talentia uppmärksammar i en insändare i Ålandstidningen (4.8) att det behövs samarbetsanda och drivkraft i Kommunernas socialtjänst k.f. (KST). Från KST:s sida uppskattas initiativet.

Nej, jag håller absolut inte med lantrådet om att pensionsfondens nästan halva miljard euro är i trygga händer. Lantrådet är även tydlig med att denna regering inte kommer att laga något som inte är trasigt.

Det jag inte trodde kunde hända har hänt. Mia Hanström och jag är rörande överens! Detta i en fråga som må vara en bi(sak), men dock.

Jag vill ställa några frågor angående Eckerö/Birka:

Fler insändare