Som bekant föreslår den avgående regeringen i sitt budgetförslag att den så kallade 100-lappen, eller guldkornet, ska bibehållas. Kostnaden för detta är 1.800.000 euro per år. I en budget, som får ett underskott på 15.000.000 euro. En oförsvarlig satsning, som jag ser det. Och det verkar som om den kommande regeringen vill bibehålla detta avdrag.

Det innebär att personer med en inkomst över 15.000 euro per år upp till cirka 65.000 euro per år får denna 100-lapp. Ett motiv är att det är bra för tillväxten.

Men kvar har vi de som verkligen är låginkomsttagare och som inte erhåller någonting.

I min budgetmotion nr 1 med rubriken: ””Stipendium” till folkpensionärer, sjukpensionärer samt för personer med långvarig sjukdom eller arbetslöshet”, föreslår jag att dessa grupper i stället skulle erhålla ett ”stipendium” eller arvode. Den sammanlagda summan skulle vara just 1.800.000 euro. Effekten på tillväxten skulle vara densamma, men vi skulle kunna hjälpa någon med detta ”arvode”.

Detta ”stipendium” eller ”arvode” skulle fås utan ansökan och ska självklart, om möjligt, vara skattefritt och ska skrivas så att det inte ska inverka på sociala understöd. Vi vet att man på Åland är sämst på att anhålla om de stöd man har rätt till. Endast 25 procent anhåller om det stöd de har rätt till.

Detta stipendium kunde även vara en början på det socialvårdssystem, som kallas negativ inkomstskatt, och som var aktuellt inför riksdagsvalet. Vissa talade även om bas-inkomst, som dock är ett annat system om än med liknande syften.

Jag hoppas att det nyvalda lagtinget kan vara öppet för denna form av stöd till dem som ligger under den relativa fattigdomsgränsen, och att vi kan se fram emot en konstruktiv debatt i frågan.

Stephan Toivonen

Åländsk demokrati

Senaste veckan har det varit mycket diskussion om vem som vetat vad när, och ifall ägarstyrningsenheten i statsrådets kansli och ägarstyrningsministern på förhand varit medvetna om finska Postis beslut att flytta 700 paketsorterare till ett avtal

Stackars Bambi och stackars människorna på Näverskär (se insändare den 28 november). Hoppas att polisen tar kräken som sköt och att de får stora straff.

”Från en djurvän”

Kaj L, tydligt och bra skrivet den 29 november. Det överensstämmer med dagens verklighet. Vi behöver varandra, nu och i framtiden. Tillsammans är vi starkare och man kan inte veta när man själv behöver hjälp och stöd från andra.

Karin

I skrivande stund plitas säkert målsättningar ned för det politiska programmet med ambitionen att styra det offentliga Åland under de följande fyra åren (och genom det alla våras liv).

I Ålandstidningens ledare och artiklar den senaste veckan får man inte bara bilden av att strejk är en vänsterextrem aktion, det uttrycks i ord och meningar! Vinklingen på rapporteringen är oroväckande klandrande och ensidigt nyliberal.

Benita Mattsson-Eklund skrev i Ålandstidningens ledare den 26 november om en viktig fråga som berör överkonsumtionen som belastar vår planet.

FN:s nya klimatrapport visar att det fortfarande är möjligt att uppnå Parisavtalets mål, men att ländernas klimatlöften måste skärpas. Men de fastslår också att Parisavtalet inte är tillräckligt ambitiöst och att ytterligare åtgärder krävs.

I denna tidnings ledare den 27.11 spekulerar skribenten över bevekelsegrunderna till den givmildhet som medföljer den annalkande julen.

Det har gått över ett år sedan den klimatrapport som väckte en stor del av världen kom ut.

Öppet brev till Tjuvskyttarna lördagen den 23 november 2019.

Black Friday och julhandeln. Bägges gemensamma nämnare som marknadsföringen i decennier utnyttjat, normaliserat och förstorat; vår tragiska och obesvarade kärlek till konsumtionen.

När svenska strejker kan räknas på en hand kan finska räknas i hundratal. Ständiga strejker är ett av svaren på varför den finska tillväxten stampar och ekonomin går kräftgång.

Med min budgetmotion nummer två med rubriken: ”Landskapsandelar och stöd till kommunerna” vill jag att avdraget för löne- och pensionsinkomster stryks. Det är den så kallade 100-lappen, eller guldkornet, som någon kallade det.

Fler insändare