Efter att ha firat julhelgen i Sverige och ska resa hem med Viking Line, så reagerar jag på den rigorösa säkerhetskontrollen av passagerarnas identitet vid terminalen i Stockholm, och den obefintliga kontrollen av vad man har i bagaget.

Först måste man visa legitimation för att kunna lösa in sin biljett, 15 meter från biljettluckan står en vakt och man ska då för honom uppvisa giltig biljett samt legitimation. Tre meter bakom honom ska man genomgå automatisk biljettkontroll innan grinden öppnas och man kan gå in i ”det allra heligaste rummet” och vandra fram till fartygsporten, där man tvingas att via en automatisk biljettkontroll få grindarna att öppnas, så man kan gå ombord på fartyget!

Men vad jag har i mitt bagage är det ingen som är intresserad av. Med andra ord kan jag ha väskan full av skjutvapen, knivar, bombmaterial och knark, eller rentav ett bombbälte runt kroppen. För någon som helst kontroll av bagage förekommer inte. Det viktigaste är att jag kan uppvisa en giltig legitimation över vem jag är, min ålder och min nationalitet. Allt annat överlämnas till slumpen.

Jag antar att EU har satt upp reglerna, och att dessa följs med största noggrannhet av rederierna, men ibland skulle det nog inte skada med litet sunt förnuft även i deras kretsar.

Runa Lisa Jansson

En otroligt intressant undersökning som presenterades i Ålandstidningen den 3 juli. Några spontana reflektioner på utfallet:

En aningen satirisk reflektion avseende några nyligen publicerade insändare.

S-O Boman förundrar sig över varför Skatteförvaltningen skickar så många brev och fattar onödiga skattebeslut. Han ifrågasätter också de onödigt byråkratiska formuleringarna och bristen på användarvänlighet.

Några personliga funderingar kring en del av de insändare som frekventerat insändarsidorna de senaste veckorna och som har hanterat frågan om monokultur och mångkultur relaterat till Åland.

Svar på Henrik Herlins ledare i Ålandstidningen den 6 juli:

Stadsfullmäktige fick i november 2019 slutrapporten för ombyggnaden av Ålandsvägen. Fullmäktige fick då veta att staden har fått en modern stadsgata inom budget och inom utsatt tid.

Den 10-12 augusti går ett träningsläger för 6-15-åriga barn och ungdomar av stapeln. Arrangören är om jag har förstått rätt IFFK och Åland United. Den som genomför detta ”Summer Camp 2020” är Annica Sjölund. Jag

Medborgarinitiativet ”Skydda sjöfågelstammen” var en succé, flest namnteckningar någonsin. 3.206 närmare exakt, dessutom på enbart 17 dagar och organiserat i all hast.

Jag noterar att man från åländskt och finländskt håll satsat ofantliga ekonomiska resurser för att lindra effekterna av nu rådande pandemi. Bidrag ges till permitterade, arbetslösa, kulturutövare och företagare med flera. Bra så!

Någon skrev i tidningen att skattegränsen tillfört Åland 100 miljoner euro.

De som kör stadens gräsklippare är tydligen inte informerade av arbetsledningen om att undvika att meja ned blommande områden på stadens gräsmattor.

Då är Åland snart vid slutstationen gällande den offentliga ekonomin. En resa som snabbades upp av pandemin, men som haft en rak och utstakad färdriktning under åratal.

Skärgården definierar på många sätt den åländska identiteten. På få ställen är denna känsla mer framträdande än på västra Föglö.

Fler insändare