Efter att under flera år ha följt kommunreformkonceptet ställer jag mig fortfarande frågan om hur jag ska kunna sälja in det hos saltvikarna.
Om Norra Ålands kommun blir verklighet, kommer det enligt kommunutredarnas beräkningar att för saltvikarnas del innebära höjd kommunalskatt från 17,5 procent till ca 18,5procent. Samtidigt kommer kommunalskatten i Finström, Sund, Geta och Vårdö att sänkas, då hela den nya kommunen naturligtvis ska ha samma skatteprocent.
Men kommer då servicen för kommuninvånarna i Saltvik att förbättras då de får betala mer för de tjänster den nya kommunen ska tillhandhålla? Knappast. Finström har räknat med att bli kommuncentrum, vilket även innebär nybyggnation av kommunhus, då de befintliga utrymmena är för små för att rymma en så stor administration som det nu blir fråga om. På sikt kommer även skolornas och daghemmens verksamheter att förtätas, vilket innebär färre men större enheter, och större barngrupper. Allt för att minska kostnaderna per enhet. Risken finns då att de nuvarande kommunernas små skolor och daghem minskar i antal, och att verksamheterna överförs till centralorten Godby.
Saltvik är den enda av de fem kommunerna som har fullständig institutionsvård för de äldre. I dag finns tre sådana institutioner på Åland, nämligen Sunnanberg, Oasen och Trobergshemmet. De övriga kommunerna har vårdhem av varierande klass. Enligt föreliggande utredningar ska åldringsvården centraliseras så att olika åldringsrelaterade sjukdomar ska handhas på olika institutioner/vårdhem, och där har man tänkt att de demenssjuka ska vårdas på Sunnanberg. Man har dock inte tagit i beaktande att de äldre ofta är ”multisjuka”, vilket innebär att de oftast inte har bara en sjukdom, utan oftast har flera andra åldersrelaterade sjukdomar också. Hur det hela ska organiseras i den nya storkommunen är ännu inte klarlagt.
I den nya storkommunen kan det bli svårt för politiker från de tidigare små kommunerna att göra sin stämma hörd, och att få gehör för synpunkten att det även i fortsättningen ska finnas bland annat skolor och daghem i de perifera delarna av den nya storkommunen, då man vill att den nya storkommunens perifera delar ska utvecklas framöver och även fortsättningsvis vara befolkade.
Här visar historien att åtminstone Finström strävar till centralisering av daghem och skolor, vilket inte Saltvik har gjort. I Saltvik har synen på befolkningsutvecklingen varit annorlunda, man har inte strävat till att forma ett kommuncentra, utan önskat att de perifera delarna av kommunen även fortsättningsvis skall ha en viss grad av service som skall göra det möjligt att bosätta sig där utan känsla av att vara åsidosatt. Detta visas bland annat genom att kommunen satsat på underhåll och renovering av skolor, daghem, pensionärsbostäder, samt de kommunala hyresbostäderna. Man har varit noga med att de kommunala fastigheterna ska hållas i skick, och inte få förfalla. Nu planeras även en utbyggnad av Sunnanberg, och Prästkragen daghem.
Landskapsregeringen framhåller att tryggheten för kommuninvånarna kommer att öka, då alla ska bli likabehandlade i storkommunen. Hur detta ska ske i praktiken är höljt i dunkel, så länge som invånarna i de perifera delarna av storkommunen i fortsättningen kommer att få oroa sig över risken för indragna skolor, daghem och övrig kommunal service. Här vore det bra om liberaler, moderater och socialdemokrater redogjorde vari den ökade tryggheten och rättvisan skall bestå.
Det framhålls även från samma politiska håll att den framtida ekonomiska situationen inom offentlig sektor på Åland kräver större enheter med minimerade kostnader för att servicen skall kunna bibehållas. Här kan man konstatera att detta i så fall främst beror på att landskapsregeringen avser att betala mindre år från år för de uppgifter de själva pålagt kommunerna att sköta! Det vill säga att de genom att minska landskapsandelarna försöker tvinga fram större kommunenheter med färre servicepunkter , vilket i slutändan ger försämrad service för kommuninvånarna.
På grund av minskade landskapsandelar har Saltvik varit tvungen att höja skattöret två år å rad, men har trots detta inte ett högre skatteuttag av kommuninvånarna än 17,5 procent, vilket är ett medeltal för hela Åland. Kommuninvånarna ges en god service till ett relativt lågt pris. Hur ska jag som kommunfullmäktigeledamot kunna sälja ut idén om en norråländsk kommun till saltvikarna, då jag endast kan erbjuda dem sämre service till ett högre pris?

Runa Lisa Jansson

Ålandstidningen