I Mariehamn har bevarandet varit ett starkt inslag i planeringen, kanske huvudsyftet för en majoritet. Plan- och bygglagen (PBL) har tolkats och vantolkats och diskussioner med tomtägare har inte varit fruktbara.

Som en symbol, eller gravsten, över strävandena finns Ålandsvägen 65 och några hus till i närheten. Alltför ofta har nybyggnation försvårats och stoppats på grund av detta.

Generalplanen (som saknar rättsverkan) innehåller över 300 byggnader som ansågs skyddsvärda. Det finns också 130 k-märkta hus. Det finns skäl att se över listan.

Staden har också visat vägen genom att låta riva lärarbostäderna som hade skyddsmärkning. Utan reaktioner från de partier som när det gäller privata ägare och deras skyddande är väldigt envetna.

Vi borde i stället välja ut ett rimligt antal hus som har kulturvärde och förutsättningar för bevarande och verkligen göra ansträngningar för att de bevaras. Då kan staden i stadsplaneringen göra frivilliga skyddsåtgärder, PBL följs och tomtägarna får skälig ersättning.

Principer för ersättningarna bör slås fast. Sedan kan landskapet med stöd av lag om kulturhistoriska byggnader besluta om skydd och därmed stå för ersättningarna.

Jag vill påminna om att i arbetet med nya delgeneralplanen punkt ett, Planens syfte, finns inget sagt om byggnadsskyddet. Däremot finns bland annat texten ”...en samhällsutveckling som uppfyller våra behov i dag utan att äventyra våra och kommande generationers behov i morgon” och det ska vara ledstjärnan.

Lennart Isaksson

Mariehamnsmoderaterna

I onsdagens tidning skriver Pernilla Karlsson att det var ”några timmars” avbrott för en avdelning på

lördagen. Jag vet inte var den uppgiften kommer ifrån.

Ålands offentliga ekonomi var svag långt före coronapandemin. Finansministeriet gav för ett par veckor sedan ut en gedigen rapport om de finska kommunernas situation och utmaningar.

Så var ännu ett skolår till ända, men inte vilket skolår som helst. Vårterminen har inneburit utmaningar som ingen kunnat fantisera om, för alla inblandade parter.

Under senare tid har lärarnas behörighetskrav diskuterats på insändarplats.

Jag har under en längre tid följt med debatten om discgolfbanan i Mariehamn med stor sorg. Jag var initiativtagare och projektledare för discgolfbanan 2018 i Badhusparken.

Det har framgått i media att Föglö kommun har återigen vänt sig till Ålands landskapsregering i en fråga som trots flertal initiativ inte fått sin lösning. Frågan gäller servicenivån vid Överö färjfäste.

När man som anhörig ringer till Trobergshemmet för att avtala tid för träff med sin gamla mor så får man först svaret att det går bra klockan två, vilket är om cirka en timme.

Häromdagen såg jag ännu en överkörd igelkott. Vem körde på den? Såg du den inte? Körde du för fort? Eller satt du och stirrade på mobilen eller pratade i den samtidigt som du körde?

Lantrådet Veronica Thörnroos (C) säger att: ”Oron i samhället gör mig bekymrad”. Du borde förstå att människor har anledning att känna oro.

Den här regeringen har stått och trampat vatten ett tag nu.

Enligt företagsekonomiska principer ska cirka 10 procent av företagets omsättning vikas för administrativa kostnader och vinst. Jag har länge funderat över om den principen också följs inom offentlig sektor.

Vi är nu inne i en tid då dagstidningarna återkommande rapporterar om bränder i skog och mark.

Diskussionerna går för nuvarande heta framför allt på Facebook runt den av Lions Club Mariehamn/Lions Finland till Mariehamns stad donerade 9-håls discgolfbana som sedan i fjol är anlagd i Badhusparken, det vill säga inom ett allmänt park- och grö

Fler insändare