Den 28.12 2019 kan man i Svenska Yle läsa att vindkraften stött på motstånd i Tyskland. För tillfället står all utbyggnad av vindkraft stilla där.

Motståndet består av samma saker som jag i tjugo år påpekat i inlägg i tidningarna på Åland. Främst att möllorna byggs allt för nära människor och stör hälsa och välbefinnande samt förstör naturen.

Det andra störningsmomentet är det infraljud som möllorna åstadkommer och som människan kan lida av. Den tyska regeringen föreslår därför nu att möllorna får placeras en kilometer från människan, men jag tror att detta inte räcker alls, infraljudet stör människor på mycket längre håll.

Det har i Tyskland gått som på Åland – myndigheterna är allt för vaga och okunniga om de problem för människor som vindmöllorna åstadkommer. Så går det när man låter marknadskrafterna och penningen härja fritt, och myndigheterna är allt för svaga.

Det är samhällets styrande som ska sätta reglerna och inte marknadskrafterna. Men då ska man ha kunnande och styrka för att sätta regler.

Människornas dom kommer att vara hård i framtiden mot de styrande som låtit detta ske, särskilt de unga som ska styra samhället vidare.

Men i framtiden är de som åstadkommit dessa problem borta och de unga får reda upp förfädernas synder. Grön el ska också beakta människornas välbefinnande.

Bruno Fransholm

En otroligt intressant undersökning som presenterades i Ålandstidningen den 3 juli. Några spontana reflektioner på utfallet:

En aningen satirisk reflektion avseende några nyligen publicerade insändare.

S-O Boman förundrar sig över varför Skatteförvaltningen skickar så många brev och fattar onödiga skattebeslut. Han ifrågasätter också de onödigt byråkratiska formuleringarna och bristen på användarvänlighet.

Några personliga funderingar kring en del av de insändare som frekventerat insändarsidorna de senaste veckorna och som har hanterat frågan om monokultur och mångkultur relaterat till Åland.

Svar på Henrik Herlins ledare i Ålandstidningen den 6 juli:

Stadsfullmäktige fick i november 2019 slutrapporten för ombyggnaden av Ålandsvägen. Fullmäktige fick då veta att staden har fått en modern stadsgata inom budget och inom utsatt tid.

Den 10-12 augusti går ett träningsläger för 6-15-åriga barn och ungdomar av stapeln. Arrangören är om jag har förstått rätt IFFK och Åland United. Den som genomför detta ”Summer Camp 2020” är Annica Sjölund. Jag

Medborgarinitiativet ”Skydda sjöfågelstammen” var en succé, flest namnteckningar någonsin. 3.206 närmare exakt, dessutom på enbart 17 dagar och organiserat i all hast.

Jag noterar att man från åländskt och finländskt håll satsat ofantliga ekonomiska resurser för att lindra effekterna av nu rådande pandemi. Bidrag ges till permitterade, arbetslösa, kulturutövare och företagare med flera. Bra så!

Någon skrev i tidningen att skattegränsen tillfört Åland 100 miljoner euro.

De som kör stadens gräsklippare är tydligen inte informerade av arbetsledningen om att undvika att meja ned blommande områden på stadens gräsmattor.

Då är Åland snart vid slutstationen gällande den offentliga ekonomin. En resa som snabbades upp av pandemin, men som haft en rak och utstakad färdriktning under åratal.

Skärgården definierar på många sätt den åländska identiteten. På få ställen är denna känsla mer framträdande än på västra Föglö.

Fler insändare