Nu är det hög tid att sträcka en hjälpande hand till våra jordbrukare! Förra veckan sade producentförbundets vd Henry Lindström i en intervju att det behövs mycket pengar för att klara det åländska jordbruket ur krisen. Åland borde ansöka om extraordinarie medel från riket! En del av summan skulle ges som akuta hjälpinsatser och resten till en strukturell omvandling. Det finns säkert ännu flera källor till stöd för en omställning och hållbart alternativ: EU-projektmedel, Leader-pengar, miljöstöd och dylikt.
Vi kunde skapa en positiv, hållbar helhetsvision för vår lantbruk. Ge ett gott exempel till Finland, Norden, Östersjöregionen och hela EU, ett pilotprojekt under till exempel ett femårsplan. Konvertera det åländska jordbruket till en klimatsmart, fossilfri och miljövänlig, giftfri produktion. Stoppa utarmning av åkermark och jorderosionen, skippa plogen. Börja odla enligt regenerativt lantbruk (= conservation agriculture) eller ekologiskt. Få bättre lönsamhet i näringen!
Bland all pessimism och klagan efter sommarens extrema torka, var Ålands Producentförbundets tidigare ordförande Tage Erikssons intervju den 28 september som en frisk fläkt och gav en annorlunda optimistisk, men också allvarlig analys på jordbrukskrisen och klimatångesten. Han konstaterade att jord- och skogsbruket kan vara en väldig viktig aktör för att motverka klimatförändringen och föreslog en klimatrådgivare. Tyvärr, enligt honom lyser det långsiktiga och konkreta klimatarbetet med sitt frånvaro. Implementeringen av Ålands livsmedelsstrategi går inte på räls. Det är inte förstås enbart jordbrukarnas lott att reducera utsläppen av koldioxid- och andra växthusgaser, så som metan, utan varje människas, ditt och mitt, ansvar och arbete.
Senaste sommaren skrev jag den 17 juli en insändare i dessa banor, där jag bland annat undrade varför inte våra jordbrukare byter ut fossil energi och fossila bränslen till förnyelsebara alternativ. De borde ha de bästa förutsättningar till fossilfria energikällor: gödsel, organiskt avfall, torv och skog, markareal för vindmöllor, takyta på hus, ladugård, tork, maskinhall med mera att placera solpaneler på. Uppvärmningen, traktorerna, skördetröskorna och transportfordonen går i dag nästan uteslutande på fossila bränslen. En omställning kunde skapa en ”win-win-win”-situation: bättre lönsamhet för jordbruksekonomi via minskade produktionskostnader, bättre klimatförhållanden för vår jordbruksproduktion och ännu mer genuin lokalproduktion gällande flera produktionsfaser. Dessutom kunde det ske redan nu, som fördel framför kommande krav som motprestation till att erhålla EU-stöden, till exempel koldioxidneutralt produktionssätt.
Om mänskligheten lyckas förändra sin rådande produktions- och livsstil för att stoppa den stigande globala uppvärmningen till max två grader, slipper vi i framtiden extrema väderleksförhållanden, ihållande och allvarlig torka eller kraftiga och förintande översvämningar. Just de som orsakar katastrofer angående jordbrukarnas levebröd, odling och kreatursskötsel.
Vi övriga yrkeskategorier och medborgare har vårt eget ansvar och arbete gällande klimatförändringen. Här om dagen läste jag i tidningarna att små stadsjeepar har starkt uppsving, i år väntas totalvolymen öka till 1,8 miljoner små suv-bilar. Dessa helt onödiga, diesel- och bensindrivna statusprylar spyr ut massivt med koldioxid och hälsovådliga småpartiklar. Hur tänker man? Man lever som sista dagen, inför domedagen. Vi måste rycka upp oss! Börja, redan i dag, att tänka enligt Ålands hållbarhetsagenda och framför allt: starta med konkreta åtgärder.
Rauli Lehtinen
Pensionerad veterinär och miljökämpe
Ålandstidningen