Foto:

Hjärnspökena måste bort

I våras valde Sverige att gå sin egen väg för att hantera coronaviruset i jämförelse med övriga Norden. Vem som haft eller får rätt på lång sikt får framtiden utvisa. Det är i nuläget heller inte relevant. För det som har varit kan inte ändras.

Det som i stället är viktigt nu är att läget i Norden börjar bli så pass lika att vi borde använda det för att koordinera strategierna framåt för att kunna hålla gränserna öppna till varandra.

I våras valde Sverige att gå sin egen väg för att hantera coronaviruset i jämförelse med övriga Norden. Vem som haft eller får rätt på lång sikt får framtiden utvisa. Det är i nuläget heller inte relevant. För det som har varit kan inte ändras.

Det som i stället är viktigt nu är att läget i Norden börjar bli så pass lika att vi borde använda det för att koordinera strategierna framåt för att kunna hålla gränserna öppna till varandra.

Sveriges siffror har kommit ner dramatiskt under sommaren och det har fortsatt under hösten. Stockholm är inte heller längre pandemins centrum i Sverige. Det här måste nu synas i det politiska beslutsfattandet i Finland.

Finland har haft ett av Europas strängaste gränsvärden, maximalt 8-10 smittade på 100 000 senaste 14 dagarna för att gränsen ska få vara öppen och man ska få resa in i Finland från annat land utan orsak och krav på 14 dagars frivillig karantän. Sedan Finland öppnat vissa gränser har smittan dock tagit ny fart i flera länder medan den minskat i andra. Det här har ändå inte reflekterats i det politiska beslutsfattandet snabbt nog, vilket gör att listan över länder som är öppna och stängda till Finland inte längre är up-to-date. Det håller nu på att smular sönder legitimiteten för gränsvärdet man valt.

Exempelvis Estlands fall var i måndags nästan på samma nivå som Sveriges. Man har varit över gränsvärdet redan en tid. Tallinn har också för tillfället fler aktiva fall per capita än Stockholm. Ändå fattade regeringen inget beslut om att stänga gränsen till Estland förra veckan, vilket man borde ha gjort om man ville vara konsekvent.

Det fanns två anledningar till varför man inte gjorde det.

För det första är Estland viktigt för Finland arbetspendlingsmässigt. Om gränsen stängs så stänger man i praktiken många byggarbetsplatser i södra Finland. För det andra är det ingen hemlighet att gränserna varit en av de svåraste frågorna för regeringen att hantera internt. Åsikterna har gått kraftigt i sär bland olika ministrar och ministerium.

Regeringen behöver på torsdag ena besluta att stänga Estland, eller besluta att öppna för de länder som är på samma nivå som Estlands siffror. Annars tappar man legitimiteten för gränsvärdet man valt.

Jag vill inte stänga mot Estland. I stället skulle det vara logiskt att nu ta i bruk EU kommissionens nyligen föreslagna gränsvärden om 25 smittade per 100 000 per två veckor. Då skulle Norden och Baltikum i praktiken kunna vara öppna även om många andra länder, med högre smittotal, skulle förbli stängda.

Om regeringen inte öppnar för Sverige till hela Finland borde man i alla fall öppna för Åland. Det goda smittoläget på Åland, där senaste fallet varit den 20 juli trots ökat testande och 24 000 anlända från Sverige under juli och augusti motiverar det. Dessutom är det ett arrangemang som Tornedalen redan har. Det här är något jag aktivt fört fram till såväl statsministern som flera andra ministrar.

Då smittoläget börjar vara lika bra i Sverige som i Estland skulle det nu vara viktigt att regeringen gjorde sig av med de hjärnspöken och trauman mot Sverige som verkar uppkommit i våras i vissa ministerium. Läget är nu ett helt annat och det måste man också visa i samhällsdebatten. Finland måste titta på de aktuella siffrorna och sluta vara rädda för svenskar. I stället borde vi tillsammans fortsätta bekämpa coronaviruset med de metoder som visat sig vara effektiva och samtidigt öppna gränserna till våra nordiska grannar.

Mats Löfström

Ålandstidningen

Hittat fel i texten? Skriv till oss