När lösdrivande havsörnar dyker ner på ruvande ådor som ligger på boet känner man ilskan stiga. Havsörnen förstör ådornas häckning och minskar ejderstammen år för år. Särskilt sällsynta är ådorna, medan gudingen finns i relativt riklig mängd. Det är därför förståeligt att många vill skriva under det medborgarinitiativ som tagits av Gun-Mari Lindholm, Seglinge.
Ejdern och sjöfåglarna är viktiga för oss ålänningar och vi vill gärna väckas om våren av sjöfåglarnas lockrop. Vi vill inte att havsörnar och andra predatorer som mink och mårdhund ska ta ådorna på boet och förstöra ägg och ungar. Så vad kan vi göra?
På 70-talet fanns ejdern i rikligt antal och havsörnen var utrotningshotad. Det har tagit 50 år av olika insatser för att få havsörnen tillbaka. Nu är det ombytta roller; havsörnen är stark och ejdern har minskat radikalt. När människan påverkar naturen kan det få oförutsedda konsekvenser.
Under min tid som näringsminister tog vi fram både en förvaltningsplan för ejder och en för havsörn. I radioprogrammet Slaget efter tolv den 11.6 i Yle Vega diskuterades förhållandet mellan havsörn och ejder och de åländska förvaltningsplanerna lyftes fram som goda exempel av forskaren Mikael Kilpi. Dessa dokument är därför en god utgångspunkt när det gäller att hantera medborgarinitiativets innehåll och föreslå åtgärder.
Förlusten av vårjakten riskerar att åtgärderna till förmån för ejdern kan minska, eftersom jakten motiverade många viltvårdare att bedriva predatorjakt och lägga ut ådtak. Det är därför viktigt att landskapsregeringen hittar nya vägar att hålla viltvårdsintresset på en fortsatt aktiv nivå. Kanske också andra än jägare, som stuggäster och skärgårdsbor kan hjälpa till med smådjursjakten. Med lite hjälp och kunskap från behörigt håll kunde insatserna breddas och utföras av fler.
Ejdern är en sjöfågel som rör sig över hela Östersjön och många länder i Europa, så ett gränsöverskridande samarbete länderna emellan är viktigt. Detta kan bäst förverkligas genom den AEVA-plan som Åland tagit initiativ till. Vetenskapliga studier behövs för att visa på faktorerna bakom ejderns minskning och kopplingen till predatorerna och predatorjaktens betydelse.
Det är däremot viktigt att initiativtagarna klargör att avskjutning eller skyddsjakt på havsörn inte är ett alternativ. Havsörnen är fridlyst och en skyddad art i enlighet med EU:s fågeldirektiv, bilaga 1. Försöker man med det, går det på samma sätt som med vårjakten att EU-kommissionen tar Åland/Finland till domstol och vi förlorar än en gång.
Det är därför uppriktigt att de som skriver under medborgarinitiativet inte förespeglar att jakt på havsörn är en möjlighet. Man kan däremot göra andra saker, till exempel täcka över slaktrester så att det inte blir en ofrivillig utfodring av havsörnen. Man bör undersöka att införa extra skyddsåtgärder inom kvarstående häckningskolonier för ejder och utveckla skrämselåtgärder i likhet med de experiment med drönare som utförts på Lågskär.
Naturen är snillrik, så måhända inte naturen själv sätter in begränsningar också för en överstor havsörnstam.
Camilla Gunell (S)

Ålandstidningen