Media rapporterar med jämna mellanrum att skolbarnen inte äter skollunch i skolan, och man hör också klagomål, från barn, att skolmaten inte är god. Hur står det egentligen till? Var det bättre förr? Ett sätt att få mer klarhet i saken är att studera hur mycket skolor satsar på de råvaror som blir till skollunch. Kvaliteten på skollunchen beror naturligtvis även på andra faktorer med hur mycket som satsas på råvarorna är åtminstone en viktig del av kvaliteten och den är också lätt att jämföra över tid.
Södra Ålands högstadiedistrikt har vänligt delat med sig av sina siffror angående utgift per elev för skollunchen under ett antal år i Kyrkby högstadieskola och Vikingaåsens skola. Om man studerar datat från och med år 2000, så ger det vid handen att utgiften per elev för råvaror då var 97 cent per elev medan den år 2017 hade stigit till 1 euro och 87 cent per elev. Under samma tid hade matpriserna på Åland gått upp med knappa 30%, så ökningen i kostnaden per elev överträffar kostnadsökningarna med en mycket stor marginal. Maten har alltså blivit ordentligt mycket bättre, sett från detta perspektiv. Den reella utgiften per elev är ca. 48% högre 2017 än vad den var år 2000.
Detta är dock inte hela sanningen. Elevernas förväntningar kanske har blivit högre över tid. För Åland finns inte information om hushållens utgifter på livsmedel ända bak till år 2000 så jag har istället använt data för hela Finland. Det visar sig att matutgifterna per person i Finland under samma tidsperiod gått upp med ca. 21%, korrigerat för inflation. Det går alltså att argumentera för att förväntningarna på maten har stigit eftersom man äter bättre hemma i snitt. Men, den reella utgiftsökningen på 48% borde räcka till för att kompensera även för det. Alltså, det är mycket svårt att argumentera för att skolmaten skulle ha blivit sämre under 2000-2017, åtminstone från detta råvaruperspektiv.
Södra Ålands högstadiedistrikt levererade data också för tiden 1992 -1999. Det saknas dock information om prisförändringar för livsmedel för den tiden, till och med på finländsk nivå, varför jag inte tagit med den i analysen i det första skedet. Men resultaten skulle eventuellt ändras om man startade analysen redan 1992. För år 1992 var utgiften för råvaror per elev 1 euro och 3 cent, vilket är högre än vad den var år 2000. Dessutom kan man anta att priserna på livsmedel steg med kanske 15% under den tiden, vilket skulle innebära att skolmaten, mätt på detta sätt, högst antagligen blev sämre under 1992-1999.
Alltså, det är mycket svårt att argumentera för att skolmaten skulle ha blivit sämre under de senaste 17 åren, åtminstone inte i Södra Ålands högstadiestrikt, och utgående från hur mycket det satsas på råvarorna. Så om eleverna äter sämre eller klagar mer på maten så beror det nog på andra orsaker.

Edvard Johansson
Biträdande professor i nationalekonomi, Åbo Akademi

Ålandstidningen