I en annars lam och konturlös inledning på valkampanjen är det något av ett sundhetstecken att Hållbart Initiativ presenterar ett konkret förslag till fiskal och miljöpolitik: landskapet bör låna 300 miljoner för ”klimat- och miljöanpassat jordbruk, transporter, havets hälsa” och något vagt formulerade sociala och psykiska projekt eller verksamheter.
Ja, Finland lånar till en negativ ränta liksom Frankrike och Italien betalar mindre än en procent på de lån de tecknar nu. De flesta stater inom EU kan (i motsats till individer och företag) låna för att helt enkelt balansera sin budget utan att ange specifika investeringar då de har hela den fiskala arsenalen för att garantera ett överskott men i praktiken upptas oftast nya lån.
Ålands möjligheter att reglera både intäkter och utgifter är minimala; impopulär landsskapsskatt och smärtsamma åtstramningar. Om ett lån då ska beviljas handlar det inte direkt om finanskrisens subprime-status men definitivt inte heller räntor i klass med vad en mer suverän ekonomi skulle erhålla.
Därtill är idén om att låna till driftkostnader, meningsfulla bara om de är permanenta, inför en ”svagare konjunktur” knappast det mest välbetänkta. Om man också på dunkla grunder helst ser lokala långivare för dessa ”gröna obligationer” är konsekvensen att lokalt kapital för privata insatser begränsas.
Visionen av ett offentligt Åland som kostnadseffektivt absorberar detta kapital under en lågkonjunktur är heller inte rimlig eller förtroendeingivande.
Peter Andersson

Ålandstidningen