Vi angörandet av Mariehamns västerhamn dras nog blickarna mot Lotsberget och den gamla stenkrossen och mot de stora pirerna och vidlyftiga hamnanläggningarna, men blickar man istället västerut i hamninloppet, mot Gregersö, möter någonting helt annat: Ett vackert ljusmålat boningshus på en udde, med en gammal ladugård, några uthus och längst i söder en låg länga, ”annexet”, med sina sovrum.
Här på Gregersö fanns nämligen ett mycket tidigt pensionat, som drevs av makarna Agnes och John Nordberg, hitflyttade från respektive Kökar, Hellsö och Sottunga, Husö. De levde på fiske och hade litet självhushållsjordbruk, men framför allt försörjde de sig på det pensionat de startade. I just de hus,som ännu står kvar. Hela miljön är faktiskt bevarad – och väl skött av Jomala församling, som förvärvade stället, när Johns och Agnes tid var ute. John bodde under slutet av sitt liv, som änkling, i ett litet hus i västerhamn, där han kunde se sitt livsverk på andra sidan viken.
Som barn vistades jag på Gregersö, där mina föräldrar för sommaren hyrde annexet. Man älskar – som en känd dikt uttrycker det, ”marken och stenarna, där barn man lekt”. Jag reagerade följaktligen när en notis i Nya Åland för ett drygt år sedan (2.8) berättade om församlingens byggnadsplaner på Gregersö; boningshuset skulle rivas, och ersättas med ett nybygge. En annan som reagerade var Kjell Ekström, med en insändare i samma tidning (7.8), ”Bevara även det gamla Gregersö”, där han alltså argumenterade för att det gamla boningshuset skulle få stå kvar; som en del av den planerade nya samlade resursen.
I sommar har vi kunnat läsa i våra båda tidningar om succéartade sommarläger för barn och ungdomar på ”det gamla Gregersö”.
Jag har genom åren allt emellanåt stuckit mig ut till den gamla pensionatsudden – av nostalgiskäl och för att njuta av den enastående miljön. Men sedan ett år tillbaka är det alltså frågan om aktuell och högst ödesdiger verklighet. Jag skrev till kommunpolitiker som jag kände, och riktade sedan en skrivelse till Jomala församling (10.12.19), där jag framhöll Gregersömiljöns stora värde, kulturhistoriskt och estetiskt, och stödde Kjell Ekströms åsikt att ”det gamla Gregersö” bör bevaras, ( samtidigt som man på en annan del av gårdstunet bygger de tilläggsutrymmen man behöver ). Mitt förslag blev att man offrar den gamla ladugården, som förstås är viktig som vittnesbörd om livet här tidigare, men som i övrigt inte är något värdefullt byggnadsverk. På dess plats kan man placera den nya” kursgårdsbyggnaden ” - och kommer då att få en unikt fin helhet, någonting mycket förmer än de idag gängse kursgårdarna (av paviljong-typ?)
Sten-Erik Fagerlund

Fotnot: Detta är del ett av två om Gregersö.

Ålandstidningen