Läxor, denna uråldriga metod som heter läxor. Jag begriper mig inte på vad som är själva idén, tanken med detta?

När jag började skolan hörde man talas om läxor och att sitta stilla och tyst vid bänken, det var lite spännande till en början tills skolan blev ett funktionshinder för mig.

Jag är då född, uppvuxen, och kommer att få kämpa med min adhd och dyslexi resten av min tid på jorden eftersom det är medfött, det finns inte botemedel och det växer inte bort.

Så detta är då en funktionsnedsättning som går att leva med, man lär sig hantera olika situationer och bearbetar följderna. Man hittar strategier och eventuell medicinering. Men så kommer vi till detta som heter funktionshinder, ett hinder i att utvecklas att kunna leva så normalt som möjligt, ett hinder som går att ta sig förbi med hjälpmedel eller mänskliga förståelse.

Om vi backar till 80 90-talet, då jag hade en löpbana med olika hinder fast med stup framför. På den tiden var man mest oförskämd, ouppfostrad, man försökte inte tillräckligt, ”du kan nog men vill inte” ...... Psykisk misshandel. Dessa verbala hårda ord som man fick höra, varje dag i skolan gjorde att man hade en stor klump i magen, ett förvirrat hjärta och tårar färdigt för leverans. Inte visste man vad npf, autism, adhd, dyslexi, tics eller utmattad hjärna var på den tiden.

Varje dag i skolan var som ett lopp, ett lopp med grus i skorna, solen i ögonen, flugor runt öronen och en massa rop från publiken: ”du är långsam, du gör inte ditt bästa, du repeterar inte tillräckligt”.

Och att få komma hem till sin trygga plats där man var någon, där någon tyckte om en för det man presterade och på sitt sätt, där man laddade batterierna. Det var som en lättnad, tills ordet läxor dök upp.

Det var som en snabbspolning tillbaka till start på löpbanan, det tog aldrig slut. Batterierna var aldrig fulladdade, man grät sig ofta till sömns för man tänkte på hur läraren skulle fråga inför klassen: ”har alla gjort läxan?”. Man låg och funderade på varför inte jag kunde läsa och räkna lika snabbt som kompisarna, varför hann jag aldrig få pyssla i ärtan, pärtan.... Varför minns jag så bra vad dom hade för sudd som luktade så gott när dom suddade, varför minns jag klockan som tickade så väggen skakade, varför minns jag klappramsan vi gjorde på rasten... Varför? Varför kunde jag inte läsa och skriva lika bra i stället.

I dag är jag vuxen, eller försöker vara. Jag har egna barn jag kämpar för. Nu är det 2020 och det har gått 30 år och kunskapen är som att den inte hinner med forskningen, den är kvar till viss del på 90-talet.

Det är absolut inte okej att pressa dessa barn till onödig psykisk ohälsa eller utbrändhet, att ge läxor är som ett misslyckande av skolans jobb, inte ber vi skolan att uppfostra barnen. Inte tar vi vuxna hem jobbet, varför läxor?

Nu finns det guldkorn i skolor, men det är som om de får kämpa själva för dessa barn.

Det man fått till svar: de ska lära sig ta ansvar, de behöver repetera, de vägra göra det i skolan.

Svaren är inte acceptabla i mina öron, ansvar lär de sig nog men definitivt inte med tvång och utmattande. Repetera fungerar inte med en funktionsnedsättning. Att de vägrar eller inte har fått det gjort beror ju på skolans felaktiga sätt att lära ut kunskapen. Gör det intressantare i stället, det är inte barnet som ska bestraffas i detta sammanhang, utan fundera på ert upplägg över hur ni lär ut.

Är så sjukt trött på denna oförstående okunskap inom detta, vi kanske inte syns men vi finns nog.

Ann-Catherine Renfors

Rädda Barnen har som barnrättsorganisation fokus på barn och särskilt på de mest utsatta barnen i vårt samhälle.

Ett genmäle till insändaren ”Bättre kan ni, Lumparns vänner!” (27.2).

Efter fem år av intensivt arbete var det äntligen dags för stadsfullmäktige att diskutera ett förslag till ny delgeneralplan för stadens centrum. Förslaget återremitterades av stadsfullmäktige till stadsstyrelsen.

Svar på infrastrukturminister Christian Wikströms ”5G-insändare” (27.2).

”Att tillåta utbyggnad av 5G-nät på Åland skapar förutsättningar för etablering av nya företag som behöver en digital infrastruktur”.

Ålandstidningens chefredaktör Daniel Dahlén inleder i ledaren den 24 januari en debatt med anledning av bland annat Hammarlands kommuns investeringar i bostadsområden.

Man satsar mycket tid och resurser på att locka folk till Åland. Massiva reklamkampanjer för att locka hit behörig personal och fackkunskap. Vi behöver kompetens, vi behöver utveckling och vi behöver arbetskraften och inflyttningen.

Regeringen Sanna Marin inför förlängd läroplikt för att säkerställa att alla unga upp till 18 år får en gymnasial utbildning.

Med anledning av nyhetsrapportering om valet i Iran och den nyligen förda debatten på Åland om vissa lagtingsledamöters lämplighet för sina uppdrag så kan man ställa sig frågan om det behövs ett väktarråd även på Åland.

En raket i postlåda, ett hot mot en skola, stökiga ungdomar i ett centrum, ungas användande av droger, självdestruktivitet, skärm- och spelberoende, listan kan göras lång.

I bostadsmarknadens reklam används ofta ordet ”torp” som ett positiv säljargument för hus, trots att det ingenting har med torp att göra.

Föreningen Lumparns vänner framför att rapporten ”Finbydiket: Hur blev det så här” presenterar en sammanställning över de verksamheter som medfört och medför näringsbelastning till det övergödda Finbydiket i Sund.

Tack Ann-Catherine Renfors (21.2) för att du uppskattar mina svar på din artikel 12.2. Jag har inte de problem du brottas med – men jag kan förstå hur svårt det är för dig och alla andra i samma situation.

Beslut om att samtycka till utbyggnad av 5G-nätet på Åland togs av mig på enskild föredragning den 28 januari detta år.

Fler insändare