Innehållet i Mikael Lagströms insändare ”Så väl klarar de unga och de friska coronasmitta” den 21.3 framför ett resonlig och balanserat resonemang. Ändå är varenda val faktiskt ett hasardspel och således dyker hos undertecknad åttioåring några få förbehåll upp gällande det som han på ett övertygande sätt argumenterar för, vilket är vad som brukar skildras som en ”mildrande” policy mot pandemier, jämfört med det mer drastiska alternativet som skildras som ”undertryckande”. Det senare är vad den finska regeringen med flera valt att

införa.

Tillvägagångssätten har ju vardera sina fördelar och brister samt respektive förespråkare. Bristen med det senare är just den som Lagström pekar på, nämligen att, eftersom antalet smittade under införandefasens mycket tätare begränsning av virusets spridning skapar en jämförelsevis lägre nivå av immunitet hos befolkningen än vid den första, är följden att så fort som tätheten slappnar av (med meningen att börja återvända mot ”det normala”) möjliggörs att upprepade nya vågor av smittan kan uppstå under en utsträckt period därefter.

Detta kan resultera i att ett större antal dödsfall kumulativt orsakas än vid den mildare policyns tillämpning, vari, medan ett i början betydligt större antal fall ackompanjerar virusets mycket vidare spridning, sjunker därefter antalet med ökande fart. Dessutom blir det svårare att genomdriva de extremare åtgärderna ju längre de bibehålls utan att civil tvist utbryter, samtidigt som den samhällsmässiga och ekonomiska skadan bara växer, något som Lagström också påpekar.

Faktorn som han dock utelämnar är effekten som massimmuniseringen, vilken otvivelaktigt kommer att ske, kan förväntas ha. Den kommer förr eller senare att leda till att immunitet stegvis kommer att omfatta den allra största delen av befolkningen, hellre än – och troligen med högre takt – än genom infektionens självspridande på måfå.

Av de två alternativen är det enbart det undertryckande som medvetet köper tid. Samtidigt riskerar man att hamna i en kapplöpning med tiden vari, beroende på hur lång tid som kommer att behövas (något som hittills är oförutsägbart) för vaccin att utvecklas och kliniskt prövas, antalet dödsfall kan bli högre.Således innebär valet mellan de två nämnda alternativen en hårfin balansgång.

Å andra sidan skulle jag personligen ur ren självbevarelsedrift föredra att – givet att tillgäng till vaccin inte fördröjs allt för länge – att man fortsätter satsa på den nu aktuella undertryckande policyn, eftersom oddsen därmed förbättras mot troligheten att fler bland åldersgruppen jag tillhör under tiden smittas.

Till slut skulle jag vilja anta att oavsett vad som sker ska vi äldre känna oss väldigt tacksamma för försörjningen som de folkvalda beslutsfattarna, såväl som vårdare samt gemenskapen i sin helhet, visar mot oss med syftet att så länge som möjligt skydda oss mot att smittas av den här livshotande infektionen.

Robert Horwood

Eckerö

Vi kan se i tidningen att Ålandsbanken planerar att dela ut dividender om 15,6 miljoner euro. Vi kan även läsa att Europeiska centralbanken har gett en rekommendation att inga dividender bör utbetalas förrän tidigast den 1 oktober 2020.

Ja, lagtingsledamot Camilla Gunell (S), landskapsregeringen tar ansvar för hela Åland, tillsammans med kommunerna. Vårt första krispaket ska snabbt säkra vårdens, de permitterades och arbetslösas samt företagens akuta behov av finansiering.

I skuggan av covid-19 måste vi komma ihåg att det även pågår annat inom den politiska världen på Åland. Saker som även de kan få konsekvenser för den framtida folkhälsan.

Sitter i morgonsoffan och läser om stadens om tjänstemän som gjort mistag, men som erkänner det och som hanterar felet efter regelverket så det blir bra.

Jag är nöjd. Tack från en medborgare.

”Duttpennan”

Först skulle jag vilja betona att följande grundas på hörsägen, inte på egen iakttagelse.Dock skulle jag inte tro att berättaren motiveras av illvilja mot den tredje personen i fråga och jag misstänker därför inte denne för att ljuga.

I lagtingets debatt om tilläggsbudgeten förra veckan utlovades att redan denna vecka skulle finansministern och regeringen påbörja arbetet med nästa tilläggsbudget som skulle ha kommunernas behov i fokus.

Mitt i allt pandemimörker dyker ett nytt otrevligt ord upp: coronafyllan. För många barn blir hemmakarantänen ett dysfunktionellt helvete, på motsvarande sätt som under långhelger.

Saltviksborna intar rätt perspektiv på frågan (Ålandstidningen 27.3) när de ifrågasätter omfattningen av området som ska ingå i havsplanen.

I min senaste insändare om landskapet ska låna pengar från banken för att finansiera sin tilläggsbudget polemiserar jag mot uppfattningen att Paf-pengar är det enda rätta i detta nu.

Alltså vad händer, samhället sätter sina medmänniskor i en framtida psykisk ohälsa. Folk blir permitterade och andra får jobba dubbelt, skolbarn får uppgifter som om de hade två vuxna och inga syskon till hands.

Nu tycker jag att livsmedelsbutikerna inför ett nytt system med att på kassadisken införa ett mellanrum med en halv meter mellan varje ny kunds varor. Vi kan kalla det värnavstånd.

Hur entusiasmerar man sin personal när det är känt att man seglar i motvind? Jo, samtidigt som man informerar om permitteringarså ställs det krav på att personal ska komma till arbetet med egna skyddskläder!

Med anledning av lagtingets beslut om en tillfällig förhöjning av dagpenningen florerar det på sociala medier och till och med i lagtinget felaktig information i sakfrågor.

Fler insändare