Demokrati kan inte tas för evigt given, ens hos oss, men för att den ska vara relevant behöver den hela tiden utvecklas och har så gjorts från allmän och lika rösträtt till dagens medborgardialoger och medborgarsamtal.

Jämställdhet och jämlikhet är ett kunskapsområde och genusvetenskap är en akademisk disciplin. Feminismens målsättning är att kvinnor och män ska ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter. Kvinnor och män ska inte särbehandlas. De ska behandlas lika.

Trots att vi, i Norden, bor på en av de mest jämställda platserna i världen finns det åtskilligt att göra. Avgörande brister finns på områden som mäns våld mot kvinnor, arbetsmarknad och lika lön för likvärdigt arbete, kvinnors ekonomiska självständighet, omsorgsarbetets organisering och fördelning samt kvinnors inflytande och makt. Mannen är ofta norm i vårt samhälle och därmed privilegierad. Men myntet har två sidor. Maskulinitetsnormen begränsar och har också negativa konsekvenser för pojkar och män. Det tar sig i uttryck genom sämre skolresultat, ensamhet, ohälsa och faktiskt ökad dödlighet.

I utvecklings- och hållbarhetsagenda ingår ett jämställt Åland som en bärande tanke och en uttalad målsättning. I de strategiska utvecklingsmål som tagits fram ingår att jämställdhet och jämlikhet ska uppnås bland annat genom att såväl kvinnor, män och inflyttade är representerade i beslutande organ i både offentlig och privat sektor. I det bärkraftiga samhället är också makt, inflytande och resurser jämlikt fördelade.

Stellan Egelands, och uppenbarligen även Obundnas, tes är att kvinnor i lika stor utsträckning som män haft makten att tillsätta politikerna i lagtinget och således är det ojämställda lagtinget resultatet av folkets vilja. Det är inte hela sanningen.

De politiska partierna har den yttersta makten att se till att folket har alternativ. Det innebär att ta ansvar och kontinuerligt jobba med både jämställdhets- och jämlikhetsfrågor. Förutsättningarna och valmöjligheterna finns helt enkelt inte om partierna inte har kvinnliga kandidater. Egelands eget parti hade 42 kandidater i lagtingsvalet, 34 män och 8 kvinnor. Slutsatsen av Egelands och Obundnas tes är att det nyvalda lagtinget som består av 9 kvinnor och 21 män beror på att åländska kvinnor varken är lika erfarna eller kompetenta som åländska män. Det är ett ytligt och deprimerande resonemang som naturligtvis inte håller över huvud taget.

Katrin Sjögren (Lib)

Ordförande

En otroligt intressant undersökning som presenterades i Ålandstidningen den 3 juli. Några spontana reflektioner på utfallet:

En aningen satirisk reflektion avseende några nyligen publicerade insändare.

S-O Boman förundrar sig över varför Skatteförvaltningen skickar så många brev och fattar onödiga skattebeslut. Han ifrågasätter också de onödigt byråkratiska formuleringarna och bristen på användarvänlighet.

Några personliga funderingar kring en del av de insändare som frekventerat insändarsidorna de senaste veckorna och som har hanterat frågan om monokultur och mångkultur relaterat till Åland.

Svar på Henrik Herlins ledare i Ålandstidningen den 6 juli:

Stadsfullmäktige fick i november 2019 slutrapporten för ombyggnaden av Ålandsvägen. Fullmäktige fick då veta att staden har fått en modern stadsgata inom budget och inom utsatt tid.

Den 10-12 augusti går ett träningsläger för 6-15-åriga barn och ungdomar av stapeln. Arrangören är om jag har förstått rätt IFFK och Åland United. Den som genomför detta ”Summer Camp 2020” är Annica Sjölund. Jag

Medborgarinitiativet ”Skydda sjöfågelstammen” var en succé, flest namnteckningar någonsin. 3.206 närmare exakt, dessutom på enbart 17 dagar och organiserat i all hast.

Jag noterar att man från åländskt och finländskt håll satsat ofantliga ekonomiska resurser för att lindra effekterna av nu rådande pandemi. Bidrag ges till permitterade, arbetslösa, kulturutövare och företagare med flera. Bra så!

Någon skrev i tidningen att skattegränsen tillfört Åland 100 miljoner euro.

De som kör stadens gräsklippare är tydligen inte informerade av arbetsledningen om att undvika att meja ned blommande områden på stadens gräsmattor.

Då är Åland snart vid slutstationen gällande den offentliga ekonomin. En resa som snabbades upp av pandemin, men som haft en rak och utstakad färdriktning under åratal.

Skärgården definierar på många sätt den åländska identiteten. På få ställen är denna känsla mer framträdande än på västra Föglö.

Fler insändare