Jag sitter på andra sidan Ålands hav och ser numera på älskade Åland med en lite annorlunda syn. Distans ger klarsyn, kanske? Jag hade bestämt mig för att inte skriva någonting om kommande val, men när Ingemar Johansson nu ställer upp, vad fasen kan jag göra?
Flera partier har redan ”släppt” sina kandidater. Inga jättespännande överraskningar så långt. Många partier tappar röstmagneter, och valet blir en öppnare affär, än vad jag trodde. 1995 sade dåvarande chefredaktör Harry Jansson till mig att ingen läser insändare inför valet. ”Det är för många insändare, helt enkelt”, sade han. Vill man göra skillnad, ska man synas minst sex månader före valet, var hans teori.
Det är lite sent nu för alla förhoppningsfulla nya kandidater, enligt Harrys teori – och jag tror på den teorin. Men kampanjar de mycket och länge på gator, torg och utanför affärer, så kanske de har en chans ändå. Christian Beijar var övertygad om att man måste prata med alla sina väljare. Förmodligen hade han helt rätt.
Oj, som jag ville att Hållbart initiativ skulle lyckas i detta kommande val. Men de vill låna 300 miljoner euro. Vilken jättejättebra idé att lansera just före ett åländskt parlamentsval. Hmmm...
Nåja, jag är glad att Ingemar Johansson och Dexter Mäkelä ställer upp. Jag visste inte att de ville ta del i kommande val, men det inger hopp, tycker jag. Prästen Ingemar är en av de trevligaste och mest genuina människor jag känner. Dessutom har han mycket humor och självdistans, något flera kandidater skulle må bra av.
Glöm inte att rösta, vänner och bekanta! Annars måste ni låta bli att klaga de närmaste fyra åren. Klarar ni det?
Mats Sandberg
Debattör

Ålandstidningen