Johan Dahlman skriver i sin krönika i Ålandstidningen 15.11.2019 om Ålands Skogsindustrier Ab (ÅSI), virkespriserna på Åland och arbetet efter stormen Alfrida.

När det gäller virkespriser till skogsägarna tar Dahlman massaved som exempel. Det stämmer att priserna till skogsägarna är lägre på Åland än på fastlandet, så har det varit i alla tider. Enligt den senaste statistiken har massavedspriserna på fastlandet varit 31-32 euro/m3 för så kallat leveransvirke (hämtat vid skogsväg), cirka 7 euro/m3 högre än på Åland och 19-20 euro/m3 på rot (priset räknat på träden stående i skogen) vilket är cirka 5-6 euro/m3 högre än på Åland.

Massa är ett annat ord för cellulosa, det vill säga denna del av virket (klenare, krokigare) används vid cellulosatillverkning vid de stora massabruken i Finland och Sverige.

Det finns inga massabruk på Åland och all massaved måste transporteras härifrån. För den massaved som ÅSI direkt förmedlar till sina kunder måste massaveden transporteras till ÅSI:s anläggning i Godby, mellanlagras och sedan lastas på båt.

Sjötransporten belastas av höga lotsavgifter och farledsavgifter i den åländska skärgården. Väl framme på fastlandet skall veden lossas och köras till lager och förbrukning.

Ett typiskt massabruk i Finland har ett uppsamlingsområde för virke med en radie på cirka 100 km. Långtradarna kan lasta vid skogsvägarna och köra direkt till massabrukets förbrukning (undantagsvis till lager). Hela logistikkedjan från Åland kostar ungefär 10 euro/m3 mera än på fastlandet. ÅSI har en marginal på affären, men ingenting mera än vad som är skäligt med tanke på transport, lagring, lastning och kommersiell risk. Att påstå att de åländska skogsägarna subventionerar ÅSI med 10 euro/m3 saknar all grund.

En stor del av massaveden vidareförädlas också på Åland, den flisas vid ÅSI:s anläggning i Godby. Trots att massabruken har egna flisanläggningar och huvudsakligen flisar massaveden själva, ser de ett mervärde i att också kunna köpa färdig flis. I flistransporterna på båt har Åland en ännu större kostnadsnackdel eftersom flis är mera skrymmande och lika många kubikmeter räknat som fast massaved inte ryms på båten.

Vid sämre tider kunde massabruken avstå från den åländska flisen och flisa allt själva. Tack vare ÅSI:s långa avtal och relationer till kunderna (den längsta över 50 år) fortsätter kunderna att upprätthålla affärsförbindelserna och köpa flis av ÅSI, dock till varierande priser och volymer. ÅSI måste leva i den hårda konkurrensen och måste också justera virkespriserna till skogsägarna, ibland upp och ibland ner.

Timmerpriserna (stockar till sågning) är också lägre på Åland än på fastlandet. Där måste man förstå att ÅSI betalar timmerpris för både klenare och kortare stockar än på fastlandet, det vill säga man kan inte bara titta på timmerpriset per kubikmeter utan måste räkna på den totala intäkten för ett skifte. Man måste också förstå det småskaliga i sågningen och kostnaderna på Åland samt transportkostnaderna för sågat virke med bil och färja till exportmarknaderna.

Gällande stormen Alfrida skriver Dahlman att ÅSI hade ett ”uppdrag” att röja upp i de åländska skogarna. ÅSI har ett ansvar gentemot de skogsägare som fått löfte om att ÅSI tar emot och transporterar bort deras virke. På grund av de stora mängderna under 2019 och en avmattning på marknaden, har det tyvärr dröjt längre än normalt vilket vi beklagar.

För övrigt har inte ÅSI något formellt samhällsansvar. ÅSI är ett privatägt aktiebolag med över 1.300 åländska aktieägare. ÅSI är ett StoraEnso eller BillerudKorsnäs i miniatyr. ÅSI har ändå varit mån om de åländska skogsägarna och tog efter stormen på sig en roll att försöka hjälpa så många skogsägare som möjligt.

Stormen fällde cirka 1 miljon m3 skog och alla förstår att ÅSI som under ett normalår haft kapacitet på sina anläggningar och marknader motsvarande 200.000-250.000 m3 inte genast kunde hjälpa alla. ÅSI har gjort sitt yttersta att öka exporten och har under 2019 tagit emot cirka 80 procent mer än under ett normalår. Lagren har vuxit, också med lagringsskador som följd, vilket drabbat ÅSI. Stormen Alfrida har drabbat många åländska skogsägare hårt och hela skogsbranschen har gjort stora ansträngningar för att lösa situationen.

ÅSI är i dag ett relativt stort åländskt företag med cirka 50 anställda. Utöver det sysselsätter vi på heltid cirka 40 åländska skogsentreprenörer och chaufförer. Vi är stolta över att kunna vidareförädla och sälja det högklassiga åländska virket lokalt och vi är stolta över våra goda relationer till stora kunder utanför Åland. ÅSI behöver självklart hela tiden jobba för att bli effektivare och förbättra sin lönsamhet, men företaget har en stabil ekonomi, en hög soliditet och har betalat dividend de senaste åren.

Anders Mattsson

Vd, Ålands Skogsindustrier Ab

Stackars Bambi och stackars människorna på Näverskär (se insändare den 28 november). Hoppas att polisen tar kräken som sköt och att de får stora straff.

”Från en djurvän”

Som bekant föreslår den avgående regeringen i sitt budgetförslag att den så kallade 100-lappen, eller guldkornet, ska bibehållas. Kostnaden för detta är 1.800.000 euro per år. I en budget, som får ett underskott på 15.000.000 euro.

Kaj L, tydligt och bra skrivet den 29 november. Det överensstämmer med dagens verklighet. Vi behöver varandra, nu och i framtiden. Tillsammans är vi starkare och man kan inte veta när man själv behöver hjälp och stöd från andra.

Karin

Stadsdirektören Barbara Heinonen och minoriteten i stadsstyrelsen bestående av Sara Kemetter (S), Tony Wikström (S) samt Jonny Andersen (Lib), försöker misskreditera majoriteten i stadsutvecklingsnämnden genom att låta det framstå som att nämnden

I skrivande stund plitas säkert målsättningar ned för det politiska programmet med ambitionen att styra det offentliga Åland under de följande fyra åren (och genom det alla våras liv).

I Ålandstidningens ledare och artiklar den senaste veckan får man inte bara bilden av att strejk är en vänsterextrem aktion, det uttrycks i ord och meningar! Vinklingen på rapporteringen är oroväckande klandrande och ensidigt nyliberal.

Benita Mattsson-Eklund skrev i Ålandstidningens ledare den 26 november om en viktig fråga som berör överkonsumtionen som belastar vår planet.

FN:s nya klimatrapport visar att det fortfarande är möjligt att uppnå Parisavtalets mål, men att ländernas klimatlöften måste skärpas. Men de fastslår också att Parisavtalet inte är tillräckligt ambitiöst och att ytterligare åtgärder krävs.

I denna tidnings ledare den 27.11 spekulerar skribenten över bevekelsegrunderna till den givmildhet som medföljer den annalkande julen.

Det har gått över ett år sedan den klimatrapport som väckte en stor del av världen kom ut.

Öppet brev till Tjuvskyttarna lördagen den 23 november 2019.

Black Friday och julhandeln. Bägges gemensamma nämnare som marknadsföringen i decennier utnyttjat, normaliserat och förstorat; vår tragiska och obesvarade kärlek till konsumtionen.

Med min budgetmotion nummer två med rubriken: ”Landskapsandelar och stöd till kommunerna” vill jag att avdraget för löne- och pensionsinkomster stryks. Det är den så kallade 100-lappen, eller guldkornet, som någon kallade det.

Fler insändare