Under rubriken ”Finlands bank spår recession” (18.3) rapporteras: ”Finlands bank skriver i sin prognos att tillväxttakten avtog redan i fjol till följd av minskad konsumtion".Banken bekräftar därmed officiellt att den finska konjunkturcykeln varit på väg mot lågkonjunktur även innan coronapandemin slog till. Samtidigt identifierar man tydligt orsaken, nämligen bristen på konsumtion, alltså efterfrågan.

Efter den stora depressionen under 30-talet rådde ända till 70-talet ett utbredd konsensus att just en sådan brist krävde att marknaden skulle påverkas utifrån genom att regeringar med finanspolitiska verktyg siktade på att kraftigt stimulera efterfrågan.

Vid inträdet av den monetaristiska/nyliberala ideologin förbannades dock all form av statlig inblandning i det privata, den så kallade ”självreglerande” marknaden, som djävulens verk.

Samtidigt togs styrningen av monetär politik ur händerna på valda politiker och gavs i stället till så kallade ”självständiga” centralbanker som därmed gjordes till befällhavare över ekonomins styre.

Formgivningen av den europeiska monetära unionen pågick under den perioden, med resultatet att Maastrichfördraget slaviskt lydde just den ideologin.Således drivs styrningen av eurozonens ekonomi ända till nuet enbart av ECB genom dess monetära verktyg, medan de olika ländernas knappa finanspolitik styrs i enlighet med Tillväxt- och stabilitetspaktens (SGP) regler.

Snabbspola framåt till coronakrisen.

Sannolikt orsakar den en jämförbart stor effekt på allt fler länders ekonomi som den stora finanskrisen. Överhuvudtaget verkar den, precis som den tidigare krisen, tvinga alla eurozonsregeringar att tvärtemot SGP:s regler av samhällsmässiga anledningar spendera massiva summor pengar.

Kärnfrågan som följer är: eftersom det bevisligen inte finns några hinder i nuet för att berättigad och nödvändig socioekonomisk spendering kan göras, vad är då logiken i att SGP:s regler fortsätter att hindra spendering av samma sort vad det gäller andra liknande kriser?

Lägg märke till att gränsen för utgifternas storlek bevisligen inte är av den finansiella arten. Det är däremot de reella resurserna som hinner stå till någon regerings förfogande för att strax komma till användning.

Spendering över den summan vid vilken ekonomins kapacitet att förse en jämlik mängd reella resurser skulle riskera att prisinflation skapas. Därför är det just behovet för att detta inte ska hända som definierar den högre gränsen vid vilken vidare spendering måste stoppas.

Däremot är den sorts hokuspokus som EU-kommissionen i stället väljer – omfattande tillämpning av godtyckligt beslutade finansiella mål – inget annat än en dimridå som saknar någon giltig förankring alls.Dess enda funktion är att vara medlet genom vilket det dolda ändemålet – nämligen att ett sken av objektivitet förlänas åt den i själva verket politiskt förutbestämda utgången – ska uppnås. Således görs eurozones styrande helt oförmögna att framföra något vettigt svar till den föregående frågan.

Oavsett – när man tar i beaktande det stenhårda motståndet hos eurozonens hegemoniska styre, alltså Tyskland, mot någon som helst upplösning av järnkorsetten SGP (för vilken Bundesbank varit främsta inspiratör) är minsta revolutionära antydan, såsom att det kanske är dags att den för människor så pass skadliga pakten borde fundamentalt granskas, bara önsketänkande.

Icke desto mindre kommer effekterna av den

nya krisen att skapa möjligheter för olika parter som antingen redan hyste eller nu börja hysa önskan om att radikal omvändning inleds att höras.Vem vet vad som kan ske om bara tillräckligt med drivkraft kan byggas upp?

Robert Horwood

Eckerö

I århundraden har människorna i den åländska ö-världen tagit hand om sina medmänniskor och verkat i samspel med såväl djur som den omgivande naturen.

Lövsprickning, äntligen nalkas vår på denna kalla tundra. Efter alla dessa frostnätter och frusna nyheter, har vitsipporna fylkats i all sin ohämmade yppighet.

I några insändare i Ålandstidningen 12.5 och 25.5 går Nina Fellman till personangrepp mot Bert Häggblom och undertecknad. Vi anklagas för att kringgå åländsk lag. Gränsen för ren ärekränkning verkar inte Fellman bry sig om.

Ett stort tack Gunilla Lindroos-Friman för din insändare angående discgolfbana i Tullarns äng och på Lilla holmen! Jag håller med dig till 100 procent.

Enligt ledarskribenten den 23:e maj har coronapandemin skördat 5 miljoner liv i hela världen, ”en siffra som förmodligen är mycket större i verkligheten”.

Frågan om hur Sverige inledningsvis hanterade pandemin är knappast intressant längre. Möjligen senare med facit i hand när hanteringen ska utvärderas.

Jag gick förbi Polisens tillståndsenhet. På dörren fanns en röd lapp uppsatt med information att vi i riskgrupp 2 var välkomna på tisdagar att göra våra ärenden och att vi ska ringa och boka tid före.

Chefredaktör Daniel Dahlén skriver att Åland närmar självförsörjning av el med vindkraft. Detta kan någon tolka som om man nästan kunde kapa Finlandskabeln och Sverigekabeln. Vindel kan ej lagras och den produceras enbart då det blåser.

Från Ålands Radio och Tv:s (ÅRTV) sida vi önskar förtydliga ett antal saker i debatten gällande tv-sändningar från Mariehamns stadsfullmäktige.

Farsen kring de två obundna lagtingsledamöterna, tillika blivande talman Bert Häggblom och Marcus Måtar fortsätter.

Det är lag på att hundar ska hållas kopplade. De hundägare som använder Tullarns äng som rastgård för sina okopplade hundar ska vara medvetna om denna lag.

Island ska öppna upp för turister. Hur gör de? Testning eller karantän? Vissa länder mäter kroppstemperaturen. Vad kan vi göra med kreativitet och säkerhet?

I Daniel Dahléns ledare den 22 maj framhålls planerna på en vindkraftspark i Torp, Eckerö, som en lyckad och säker satsning utan problem.

Fler insändare