Allt för många offentliga kommentarer gällande de prognoser för tiden efter krisen som hittills framförts av finska ministrar betonar behovet av att återbygga de offentliga finansernas ”hållbarhet”. Det är den vanliga finska besattheten med att man bör undvika att leva över sina tillgångar, som om det vore mänsklighetens heligaste uppdrag i livet.

I Ålandstidningen den 8 juni trycktes sida vid sida chefredaktör Daniel Dahléns respektive biträdande professor Edvard Johanssons syn på frågan. I ledaren ”Arbetslösheten fortsätter stiga men hopp finns” avlägsnar sig dock Dahlén från dylika sterila ställningstaganden och betonar det humanitära. Båda skribenter är inne – Dahlén implicit – på samma nyckelfråga, nämligen huruvida antingen den nationella eller den åländska politiska ledningen äger tillräckligt med förnuft för att navigera den bästa vägen genom krisens kölvatten. Johanssons kommentar om de tunga konsekvenserna av Vihriälä-rapporten ställer ju redan i krönikans rubrik, ”Vågar och kan Finland (och Åland)?”, just denna fråga.

Elefanten i rummet är dock att EU:s styrande organ Europeiska rådet snart (oavsett om man försöker undfly det) kommer att stå inför ett ödesdigert vägskäl: I vilken riktning ska rådet vrida sig?

For det första har Europeiska centralbanken (ECB) i själva verket ända sedan eurokrisen 2011-12 fungerat som eurozonens ”långivare i sista hand” (vilket oavsett att det är kärnan för andra centralbankers roll uttryckligen är förbjudet i ECB:s fall), medan den tyska konstitutionsdomstolen den 5 maj i år dömde som olaglig en viss (viktig) del av ECB:s program för inköp av medlemsregeringars statsobligationer och förbjöd Bundesbank att fortsätta delta i programmet utan att domstolens villkor tillfredställs (vilket inte är troligt).

Det sätter eurozonens långsiktiga existens i gungning om grundläggande ändringar i EU:s struktur och traktater inte införs.

För det andra kvarstår Stabilitets- och tillväxtpaktens regler även om EU-kommissionen aktiverat dess allmänna undantagsklausul och därmed inaktiverat den temporärt. Budet från Bryssel är att paktens välde kommer att återställas så snart krisen bedöms avslutad. Objektivt sett finns absolut ingen ekonomisk validitet för paktens ”magiska” siffror (så som maximalt tre procents budgetunderskott och 60 procents maximal statsskuld) vilka under 90-talets helt annorlunda ekonomiska läge helt enkelt togs ur tomma luften med syftet att främja ett för stunden angeläget politisk mål.

Efter ett och ett halvt år under vilka eurozonsregeringarna har erfarit nästan total frihet för att – stödda av ECB:s inköp av ett gränslöst antal statsobligationer – spendera till den utsträckning som krävs för att övervinna en oöverträffad (med undantag för krigstider) samhällelig kris – vad är då oddsen att man som folkvalda fogligt ger sitt samtycke till att ånyo underordnas icke-valda byråkraters godtyckliga beslutsfattande gällande ens egna väljares välmående?

Fastän det finska folket har visat en (som jag ser på saken) förbluffande villighet att flagellera sig i onödan, tror jag inte att ens deras uthållighet för något sådant vore outtömlig.

Robert Horwood

Eckerö

Bästa vandrare! I går då jag läste tidningen angående djurkadaver på en vandringsled på Vårdö, suckade jag lite och tänkte ännu en gång – nu får sig jägarna en känga, igen...

För en tid sedan kunde vi läsa om allt lägre nativitetstal i Finland och på Åland. Endast tre kommuner på Åland har ett födelseöverskott.

Röda korset Ålands distrikt önskar uttrycka sitt starka stöd för Erika Bomans gästledare i Ålandstidningen den 5 augusti. Åland behöver stärka sin kapacitet för psykiskt stöd och psykisk första hjälp på alla plan.

I sin krönika den 24 juli konstaterar biträdande professor i nationalekonomi Edvard Johansson: ”Även om det inte finns någon exakt gräns för när en stats skuldsättning blir för stor...” (i sig ett ganska märkligt konstaterande, med tanke på EU:s S

Visst, det finns statistik som visar att fler svarta skjuts av polisen i förhållande till folkmängden. Men det är så, att det är fattiga människor som mest råkar ut för polisens våld och skjutningar.

Jag vill bara berömma Röde orm för alla gratisresor och för den fina servicen.

Jag körde med bil i går (tisdag) från Storby och österut på huvudvägen mot Mariehamn. Till min fasa fick jag se att man har klippt bort alla vackra blommor längs huvudvägen och längs cykel- och gångvägen i Eckerö.

Bästa Albin och Berit. Hur orkar ni bara reta upp er på allt från Badhusparken till stadsbussen och Röde orm? Vilken negativ och tråkig attityd! Vi har det ju så otroligt bra här på vårt fridfulla vackra Åland.

Det gläder mig att min kollega i finans- och näringsutskottet John Holmberg (Lib) ställer sig till den lilla skara, som börjat granska pensionsfondens arbete.

Talentia uppmärksammar i en insändare i Ålandstidningen (4.8) att det behövs samarbetsanda och drivkraft i Kommunernas socialtjänst k.f. (KST). Från KST:s sida uppskattas initiativet.

Nej, jag håller absolut inte med lantrådet om att pensionsfondens nästan halva miljard euro är i trygga händer. Lantrådet är även tydlig med att denna regering inte kommer att laga något som inte är trasigt.

Det jag inte trodde kunde hända har hänt. Mia Hanström och jag är rörande överens! Detta i en fråga som må vara en bi(sak), men dock.

Jag vill ställa några frågor angående Eckerö/Birka:

Fler insändare