”Ansökte om utkomststöd – erbjöds tält och sovsäck” var rubriken i torsdagens Ålandstidning. ”Ålänningarna måste garanteras ett skyddsnät, ett nät som inte får vara håligt i vissa kommuner” skrev man i Nya Ålands ledare samma kväll.

Jag, och jag tror många andra med mig, utbildade mig till socialarbetare för att jag ville hjälpa människor. Med erfarenheten har jag lärt mig att tillräckligt med personal och ett modernt, strukturerat klientarbete där man ser till klientens faktiska behov och bemöter individen med respekt, kreativitet och söker lösningar tillsammans är nyckeln till ett välfungerande socialt arbete.

Som socialchef i Eckerö vet jag att det är så vi arbetar på

socialkansliet. Jag och den verkligt duktiga personalen på socialkansliet i Eckerö jobbar för att hjälpa individer och familjer, barn, unga och äldre. Vi vill att kommuninvånarna i Eckerö ska känna att man kan vända sig till socialkansliet och bemötas med respekt.

Men sanningen är att det sociala arbetet är komplext.

Genom tiderna har många människor tyvärr känt sig dåligt bemötta eller upplevt att de inte har fått den hjälp de har behövt av socialvården.

Samhället har förändrats och socialvården med den. I dag arbetar vi på ett annat sätt, söker allt mer lösningar i stället för problem. Lagstiftningen förbättras (och fördyrar för samhället – det behöver man komma ihåg, för någon (vi) ska betala), bemanningen är generellt sett bättre och med bredare kompetens i kommunerna. I och med KST kommer man att arbeta mer specialiserat. Jag hoppas att där också kommer finnas tillräckligt med personal, för det är grundläggande för att servicen ska bli bra och vi ska kunna uppfylla syftet med lagen.

Men det löser inte alla utmaningar inom det sociala arbetet.

Det är vanligt att klienter begär service som inte finns att erbjuda inom socialvården – som finns någon annanstans eller kanske inte alls existerar i vårt samhälle. Det är lätt att säga att ”soc har ansvaret”.

Ibland fattar vi myndighetsbeslut som är mycket svåra för individen att hantera. Att utomstående blandar sig i familjesituationen känns aldrig bra. Många klienter blir oroliga, rädda till och med, särskilt inom barnskyddet. Och det förstår vi. Men det gör också klientkontakterna

svåra och sköra.

Och många av de klienter vi möter mår dåligt, har psykiskt illamående, bristande förmåga och svag självinsikt. En del klienter projicerar sina egna tillkortakommanden på socialarbetaren för att det gör det enklare att hantera. Det är mänskligt, men innebär att vi som socialarbetare ska klara av att hantera ilska och frustration riktad mot oss, ibland personliga förolämpningar, direkta hot eller som nu – kritik i media som vi inte kan bemöta på grund av tystnadsplikten. Vem som helst kan påstå vad som helst och även om vi vill förklara situationen och allt arbete som ligger bakom,

så tillåter inte lagen oss att göra det.

Och förstås, ibland blir det vi gör bara inte bra. Det händer att man inte lyckas etablera en bra kontakt, att man gör misstag i den juridiska djungeln, fattar ett för snabbt beslut i en stressad situation – eller att man bara har en dålig dag på jobbet.

Men vi gör alltid vårt bästa.

Ingen lämnas bostadslös utan att vi gör allt vi kan för att försöka ordna det. Ett tält är aldrig första alternativet. Jag önskar att det inte hade varit ett alternativ alls.

Vi bryr oss alltid om våra klienter.

Och ett härbärge på Åland skulle behövas. Hyresvärdar väljer själva vilka de tar emot och det utesluter samhällets svagaste.

Jonna Granberg

socialchef, Eckerö kommun

Jag har följt med aktiviteten i Badhusparken på nära håll i ett halvt sekel och jag bara älskar att se hur den nu äntligen används av familjer, ungdomar, äldre, grupper, enskilda och ihop alla dagar.

Först ett tack till Henrik Herlin för en bra ledare i tisdagens tidning och till Ålands framtid för en bra insändare i samma tidning gällande Mise.

Sophanteringen i vårt hushåll på fyra personer fungerar på detta utmärkta sätt:

I en intervju med vd Dan-Erik Woivalin om Ömsens centrumsatsning finns många goda nyheter. För det första är det positivt att planeringen fortsätter.

Nu tycker jag att Sofie Dahlsten ska kliva ner från sina höga hästar och inte ge svepande och nedlåtande omdömen om mänskor hon inte vet något om, nämligen de hushåll som hittills haft endast ett sopkärl, för brännbart

Jag undrar varför inte Iltasanomat finns alls mera att köpa i Åländska affärer. Jag har frågat expediterna, men de vet inte och har sagt att många människor har frågat samma sak.

Mise har under årens lopp med all tydlighet visat sig vara en gravt överviktig koloss på lerfötter. Det påtvingade bytet av uppsamlingskärl och tömningsintervall som 800 Misekunder står inför fr.o.m. 1.11 är ytterligare ett bevis för den saken.

Med anledning av de senaste uppgifterna om Estonia och efter att ha hört Kaj Janssons uttalande i Ålands Radio, vill jag komma med några kommentarer.

Mises plan på att införa fyrfackstunnor vid varje fastighet, är inte klokt!

Får ett kyrkoråd göra som man vill? Det anser man i alla fall i Lemland Lumparlands församling. Borde inte kyrkorådets högsta prioritet vara att alltid fatta det beslut som är bäst för församlingen?

Torsdag 24 september hade vi fått ett brev från Mise i brevlådan. Brevet var daterat 15 september. Vi uppmanades i brevet att inkomma med svar senast 13 september. Bara det säger något om myndighetens syn på sitt uppdrag och sina kunder.

Jag har med intresse tagit del av lagtingsledamöterna Roger Höglunds (c) och Nina Fellmans (s) debatt i tidningen om vilka sektorer som lider mest under det tung ekonomiska oket i dessa pandemitider.

Låt oss vara ärliga. Skogen runt Badhusberget är inte jätteviktig som den ser ut idag. Kanske borde staden gallrat för länge, länge sedan.

I en intervju i Nya Åland den 28 september konstaterar infrastrukturminister Christian Wikström (Ob) det vi redan visste – att inget ännu gjorts för att infria vallöftet om en tunnel till Föglö, att det inte blir någon tunnel under mandatperioden

Fler insändare