Ibland får jag ganska personliga brev i form av mejl och det betyder, att det i min själ uppstår lite av en nödvändighet att svara. Vilket alltså inte betyder att jag alltid skulle hinna. Men när brevet från Ikalis kom, svarade jag nästan genast och ytterligare en gång till följande morgon. Varför?

Dels handlade det om en människa som genast i inledningen framhöll att hon gärna läser svenska, men inte riktigt vågar ge sig in på att skriva på svenska. Mer än förståeligt alltså. Men dels handlade det om biodiversitet och av ”arbetsrelaterade” orsaker finns det nu på golvet vid sängen, på nattduksbordet och på arbetsbordet en hel del böcker och artiklar kring ämnet.

Min brevvän från Ikalis träffade alltså oerhört rätt, och det som följer är bitar ur mitt svar.

I fråga om biodiversitet är Finland egentligen ett fattigt land. (”Vårt land är fattigt, skall så förbli...” heter det i andra versen i Vårt land.) Fattigdomen hänger ihop med att vår natur huvudsakligen började utvecklas först efter istiden för ca 10.000 år sedan. Det betyder att en stor del av vår flora och fauna består av ”generalister”, som inte har hunnit specialisera sig alltför långt. Ibland kan den här generalismen innebära att floran och faunan klarar av att anpassa sig till nya förhållanden. Jag kunde under sommaren följa med starar, som tidigare var ganska helt beroende av fritt gående nötboskap.

Amazonas är, om jag kommer rätt ihåg, ca 24 miljoner år gammalt och har av den orsaken en oerhört mycket större artrikedom. Det är - enkelt uttryckt - vad Charles Darwin förstod av finkfåglarna på Galapagos.

Av den här orsaken talar forskare som Edward O. Wilson och Matthias Glaubrecht om ”hot spots” – artrika områden som för hela evolutionens utveckling är speciellt viktiga. Glaubrechts senaste bok heter just därför ”Das Ende der Evolution” –slutet på evolutionen.

Vi måste alltså se oss själva –oberoende om vi bor i Amazonas regnskog eller i Månsas eller i Ikalis – som en del av allt det här. Det finns ett oerhört vackert uttryck av Baruch Spinoza (1632-1677): ”Naturen är Gud”. Han såg redan för snart 400 år sedan att skapelsen fortsätter i naturen. Vi ska alltså vara oerhört försiktiga med hur vi handskas med den här skapelsen!

Men vi ska också vara försiktiga med att klinga i alarmklockan. En del av problemet är att diskussionen tenderar till att inrikta sig på ”informationssexiga” ryggradsdjur. Det underströk Glaubrecht just i en artikel. Det leder just till det som beskrevs så bra i brevet: man vågar inte ens mera titta på naturprogrammen eftersom det gör så ont.

Biodiversitetsrapporterna visar att Europa – läs EU – är på bättringsvägen, men det befriar oss inte från ett vidare ansvar. Klimatförändringen dödar barrträd i tyska Bayern och i Hartz, och från England finns det oroväckande rapporter om att asken nu drabbas av en klimatsjukdom. Men det handlar inte enbart om att skydda. Också det skyddade måste skyddas. På Örö i Åbolands skärgård finns det en unik biologisk miljö, men om människan inte förvaltar sitt arv och sköter om det unika landskapet försvinner den unika miljön på tio år.

Det gäller alltså att vara kringsynt.

Nils Torvalds

Skribenten är ledamot av Europaparlamentet

SFP/Renew Europe

Det var med stor förvåning som jag tog del av nyheten att finansieringen av den nya gymnastikhallen inte är klar.

Varför måste duvorna i hamnen tvunget skjutas bort? Det rör sig om ett femtontal och det är ju bara en kort tid de ligger på bo.

Där finns dessutom en massa andra fåglar, som skrattmåsar till exempel.

Producentansvaret förpliktigar enligt lag alla företag med över 1M euro i omsättning, däribland dagligvarukedjorna, att ta emot och organisera omhändertagandet och stå för alla kostnader av allt förpackningsavfall de släpper ut på marknaden.

Under tisdagens fullmäktige debatterades delgeneralplanen för Mariehamns centrum. Det var en mycket intressant och saklig debatt att följa där olika perspektiv presenterades.

ÅMHM:s uppdrag är genomgående styrt av lagstiftning och resurserna myndigheten disponerar över beslutas av landskapsregeringen.

När jag måndagen den 19 oktober i tidningen Åland läste att landskapets undervisningsminister kallt avfärdade moderlandets föreslagna, förlängda läroplikt, började jag kippa efter andan av förskräckelse.

Vi har ett värdefullt arv att värna om och det är våra gamla kulturhistoriska byggnader med så många intressanta historier knutna till sig.

Kustbevakare från Turkiet har nyligen övat på Åland. Är en sådan aktivitet förenlig med Ålands demilitariserade ställning?

Rådhuset, byggnaden som nu till och med förslås gå till försäljning, har en potential och historia som förpliktigar. Huset måste förbli i det allmännas ägo och få en vettig användning.

Det blåser förändringens vindar över Mise och jag spånar lite över hur detta påverkar min ekonomi. Om man tager Mariehamn som exempel, som har cirka 10.000 invånare, så borde det vara cirka 4.000 hushåll.

Upphandlingen för fastighetsnära avfallshämtning i fyrfackskärl har genomförts för Mariehamn, Jomala, Hammarland och Lumparland. Upphandlingen har genomförts som en EU-upphandling enligt gällande lagstiftning.

Det är oskäligt att vänta länge på enADHD-utredning. Bästa politiker, gäller vårdgarantin när man behöver utreda sitt barn som inte fungerar i skolan? Hur lång väntetid tycker ni att är okej?

Med glädje ser jag att Mariehamnsstad vill göra ett nytt försök med ungdomsråd. Ungdomsråd är en av många metoder att stärka ungas möjligheter att påverka.

Fler insändare