Bästa vandrare! I går då jag läste tidningen angående djurkadaver på en vandringsled på Vårdö, suckade jag lite och tänkte ännu en gång – nu får sig jägarna en känga, igen...

Som ordförande i jaktvårdsföreningen ska jag nu försöka ge rättvis information gällande djurkadaver som ligger strategiskt utplacerade på diverse platser, inte bara på Vårdö, utan även i andra kommuner.

Facit är inte det att jägare älskar att skjuta omkring sig och vill slänga slaktrester framför ögonen på folk så att deras hundar kan gotta sig i det. Nej, facit är det, att Ålands landskapsregering har ett så kallat ”mårdhundsprojekt”. Det torde vara i mångas intresse att minska predatorerna, och i synnerhet mårdhunden i vårt landskap, då den förödelse de ställer till med är oerhört sorglig att se.

Mårdhundsprojektet innebär att ”åtlar”, som vi kallar de kadaver som skrevs om i går, placeras ut på strategiska platser. Dessa åtlar fylls på redan före jaktsäsongen, inledningsvis med ”road kills”, över körda djur, och senare även slaktrester som mårdhundar och andra predatorer anser vara ett perfekt smörgåsbord. När jaktsäsongen sedan börjar sätts viltkameror som är sponsrade av landskapsregeringen upp på platsen. Dessa kameror skickar bilder till telefonen hos en jägare/hundförare. Dessa jägare/hundförare ställer upp i tid och otid, under dygnets alla 24 timmar, och åker till platsen för att släppa sin hund på den predator som synts till på åteln.

Dessa jägare/hundförare köper sin hund och lägger ner otaligt med både tid och pengar för att hjälpa till att minska predatorer, och då i synnerhet den invasiva mårdhunden.

Just angående vandringsleden som nämndes i går, är den dragen över en privatpersons mark. Jag är mycket väl bekant med platsen då jag går leden flertalet gånger per år och även är med och jagar på området. Detta är första gången denna typ av upplevelse ger sig till känna, vilket förstås inte är syftet – de flesta berömmer vandringsleden som mycket vacker (utan att ens nämna åteln), och jag har även fått höra från barnfamiljer som passerat åteln att de måste stanna och inspektera för att barnen tyckte det var så spännande.

Placeringen av just den åteln har varit densamma i fyra år, går man där vandringsleden är dragen med sin hund kopplad torde inte åteln vara ett bekymmer i sig. Placeringen är strategiskt utsatt mellan två kärr där åtelinnehavaren, markägaren och hundföraren vet att det rör sig många predatorer. En relativt lättillgänglig plats att transportera slaktrester samt ”road kills” till, och främst lättillgänglig även klockan tre på morgonen då man vill snabbt fram och släppa hunden innan mårdhunden hunnit till nästa by (de är snabbare än de ser ut).

Samtliga åtlar på Vårdö är godkända och utplacerade i samråd med de privata markägarna.

Jag ska personligen kontakta markägaren och fråga om jag får skriva ut en liten information angående åteln och lägga upp en skylt med infon en bit före åteln, så att var och en har möjlighet att vända om ifall man inte känner för att passera. Om du som skickat in frågan till tidningen har flera frågor eller funderingar så är du hjärtligt välkommen att höra av dig till mig.

Jag hoppas denna förklaring har gett mer klarhet i varför de ”road kills” och gamla slaktresterna som finns på platsen är var de är, och vad de fyller för syfte, samt varför de inte grävs ner i stället.

Med hopp om förståelse,

Fanny Sjögren

ordförande, Vårdö jaktvårdsförening

Jag har följt med aktiviteten i Badhusparken på nära håll i ett halvt sekel och jag bara älskar att se hur den nu äntligen används av familjer, ungdomar, äldre, grupper, enskilda och ihop alla dagar.

Först ett tack till Henrik Herlin för en bra ledare i tisdagens tidning och till Ålands framtid för en bra insändare i samma tidning gällande Mise.

Sophanteringen i vårt hushåll på fyra personer fungerar på detta utmärkta sätt:

I en intervju med vd Dan-Erik Woivalin om Ömsens centrumsatsning finns många goda nyheter. För det första är det positivt att planeringen fortsätter.

Nu tycker jag att Sofie Dahlsten ska kliva ner från sina höga hästar och inte ge svepande och nedlåtande omdömen om mänskor hon inte vet något om, nämligen de hushåll som hittills haft endast ett sopkärl, för brännbart

Jag undrar varför inte Iltasanomat finns alls mera att köpa i Åländska affärer. Jag har frågat expediterna, men de vet inte och har sagt att många människor har frågat samma sak.

Mise har under årens lopp med all tydlighet visat sig vara en gravt överviktig koloss på lerfötter. Det påtvingade bytet av uppsamlingskärl och tömningsintervall som 800 Misekunder står inför fr.o.m. 1.11 är ytterligare ett bevis för den saken.

Med anledning av de senaste uppgifterna om Estonia och efter att ha hört Kaj Janssons uttalande i Ålands Radio, vill jag komma med några kommentarer.

Mises plan på att införa fyrfackstunnor vid varje fastighet, är inte klokt!

Får ett kyrkoråd göra som man vill? Det anser man i alla fall i Lemland Lumparlands församling. Borde inte kyrkorådets högsta prioritet vara att alltid fatta det beslut som är bäst för församlingen?

Torsdag 24 september hade vi fått ett brev från Mise i brevlådan. Brevet var daterat 15 september. Vi uppmanades i brevet att inkomma med svar senast 13 september. Bara det säger något om myndighetens syn på sitt uppdrag och sina kunder.

Jag har med intresse tagit del av lagtingsledamöterna Roger Höglunds (c) och Nina Fellmans (s) debatt i tidningen om vilka sektorer som lider mest under det tung ekonomiska oket i dessa pandemitider.

Låt oss vara ärliga. Skogen runt Badhusberget är inte jätteviktig som den ser ut idag. Kanske borde staden gallrat för länge, länge sedan.

I en intervju i Nya Åland den 28 september konstaterar infrastrukturminister Christian Wikström (Ob) det vi redan visste – att inget ännu gjorts för att infria vallöftet om en tunnel till Föglö, att det inte blir någon tunnel under mandatperioden

Fler insändare