Rainer Juslin, ordförande för lag- och kulturutskottet, skriver i en insändare att ”Lagen föreskriver att skolan ska säkerställa att alla barn, oberoende av ekonomiska och sociala förhållanden eller funktionsnedsättning har tillgång till en inkluderande och jämlik barnomsorg och grundskoleutbildning samt främja ett livslångt lärande för alla”. Jag frågar mig hur det ska gå till? Skolan och barnomsorgen har hand om barnen dagtid måndag –fredag. Resten av tiden är det föräldrarnas ansvar att se till att lagen uppfylls. Inte alla föräldrar har den kompetens som krävs att uppfylla lagens krav, så vems är då ansvaret om omsorgen brister?

I åratal har vi accepterat att alla talar om att ”man har rätt att kräva av samhället”, än det ena och än det andra. Det egna ansvaret verkar inte stå högt i kurs längre, varken när det gäller att ta ansvar för sitt eget liv, eller sina barn. Allt för många anser i dag att det är samhällets ansvar att se till att barnen får en god omvårdnad, en vettig uppfostran, och en bra utbildning.

Så till distansundervisning av barn i skolåldern. Utan att till alla delar tagit del av lagtexten, men med hänvisning till Juslins insändare verkar det alldeles tydligt att beslutsfattarna (lagtinget) anser att föräldrarna har ett ansvar vid distansundervisningen. Att någon i hemmet ser till att barnet studerar, och läser in, de ämnen som står på schemat. Att barnet inte skolkar, och ägnar sig åt spel på paddan i stället för studier.

Inser och accepterar alla föräldrar vilka krav distansundervisningen ställer på dem, eller förväntar de sig att skolans och samhällets ansvar sträcker sig även till att se till att hemundervisningen verkligen blir en undervisning, och inte en oavsiktligt ledighet för barnet? Och hur har skolan tänkt säkerställa att systemet fungerar?

Det går bra att skriva lagar om än det ena och än det andra , och förvänta sig att ”någon” ser till att allt fungerar enligt lagens krav, men vem denna ”någon” är, är inte alltid så klart formulerat alla gånger. Ibland skulle det vara en fördel att man först ser på hur saker och ting fungerar i samhället, och sedan skrev lagarna så att det skulle finnas en möjlighet att uppfylla de krav som lagen ställer. I annat fall blir lagen en tom fras utan mening och innehåll.

Rainer Juslin skriver också att man inte ska blunda för verkligheten, men nog verkar det som man inte haft ögonen öppna för de hemmavarandes situation när man formulerat vissa stycken i lagen.

Runa Lisa Jansson

Jag har följt med aktiviteten i Badhusparken på nära håll i ett halvt sekel och jag bara älskar att se hur den nu äntligen används av familjer, ungdomar, äldre, grupper, enskilda och ihop alla dagar.

Först ett tack till Henrik Herlin för en bra ledare i tisdagens tidning och till Ålands framtid för en bra insändare i samma tidning gällande Mise.

Sophanteringen i vårt hushåll på fyra personer fungerar på detta utmärkta sätt:

I en intervju med vd Dan-Erik Woivalin om Ömsens centrumsatsning finns många goda nyheter. För det första är det positivt att planeringen fortsätter.

Nu tycker jag att Sofie Dahlsten ska kliva ner från sina höga hästar och inte ge svepande och nedlåtande omdömen om mänskor hon inte vet något om, nämligen de hushåll som hittills haft endast ett sopkärl, för brännbart

Jag undrar varför inte Iltasanomat finns alls mera att köpa i Åländska affärer. Jag har frågat expediterna, men de vet inte och har sagt att många människor har frågat samma sak.

Mise har under årens lopp med all tydlighet visat sig vara en gravt överviktig koloss på lerfötter. Det påtvingade bytet av uppsamlingskärl och tömningsintervall som 800 Misekunder står inför fr.o.m. 1.11 är ytterligare ett bevis för den saken.

Med anledning av de senaste uppgifterna om Estonia och efter att ha hört Kaj Janssons uttalande i Ålands Radio, vill jag komma med några kommentarer.

Mises plan på att införa fyrfackstunnor vid varje fastighet, är inte klokt!

Får ett kyrkoråd göra som man vill? Det anser man i alla fall i Lemland Lumparlands församling. Borde inte kyrkorådets högsta prioritet vara att alltid fatta det beslut som är bäst för församlingen?

Torsdag 24 september hade vi fått ett brev från Mise i brevlådan. Brevet var daterat 15 september. Vi uppmanades i brevet att inkomma med svar senast 13 september. Bara det säger något om myndighetens syn på sitt uppdrag och sina kunder.

Jag har med intresse tagit del av lagtingsledamöterna Roger Höglunds (c) och Nina Fellmans (s) debatt i tidningen om vilka sektorer som lider mest under det tung ekonomiska oket i dessa pandemitider.

Låt oss vara ärliga. Skogen runt Badhusberget är inte jätteviktig som den ser ut idag. Kanske borde staden gallrat för länge, länge sedan.

I en intervju i Nya Åland den 28 september konstaterar infrastrukturminister Christian Wikström (Ob) det vi redan visste – att inget ännu gjorts för att infria vallöftet om en tunnel till Föglö, att det inte blir någon tunnel under mandatperioden

Fler insändare