Varje fall av diskriminering är ett fall för mycket och vi behöver hela tiden jobba för att motverka intolerans och hatretorik. Den senaste veckan har jag själv fått hatbrev efter en mycket vinklad och uppmärksammad artikel om finskspråkiga på Åland i tidningen Iltalehti som publicerades på Ålands självstyrelsedag.

Jag vet hur det är att bli diskriminerad i Finland för att vara svenskspråkig och hur det är att få höra osakligheter på basis av sitt språk och sin identitet. Man blir både ledsen och sårad. Men att jag fått höra osakligheter ger inte mig eller någon annan rätt att försöka ge tillbaka och själv diskriminera. Ingen diskriminering eller mobbning hör hemma i vårt samhälle, oavsett om det gäller språk, kön, religion eller något annat.

Jag och många andra har reagerat mycket starkt på Iltalehtis rapportering, då vi upplever den som generaliserande, orättvis och sårande. Därför har jag kritiserat Iltalehti både direkt och i offentligheten. Jag har inte kritiserat att Iltalehti lyfter upp missförhållanden, utan jag har kritiserat Iltalehti för att rapporteringen medvetet vinklats för att svartmåla Åland.
Jag och många andra har varit i kontakt med journalisten som skrev artikeln och tidningens chefredaktör. Jag sände också en insändare till tidningen för att ge en mer nyanserad bild och ifrågasätta metoderna för hur artikeln gjordes.
Då journalisten kontaktade en Facebook grupp på Åland var reaktionerna överväldigande positiva, men journalisten valde ändå att bara ta det negativa. Flera av de intervjuade har kontaktat mig och sagt att de känner sig lurade av journalisten då de i intervjuerna berättat om mest positiva saker, men journalisten enbart valt att ta det negativa. Journalistens på förhand negativa inställning har ett tjugotal personer bekräftat till mig.
Chefredaktören svarade mig snabbt och meddelade att de inte publicerar min insändare. Dessutom ställde han mig en fråga som löd: ”Menar du verkligen att diskriminering inte bör lyftas fram om den inte riktas mot alla finskspråkiga, och om så är fallet är principen möjlig att tillämpas någon annanstans än på Åland?”. Självklart inte och jag svarade honom på samma sätt som i alla andra lägen, vilket också hade framkommit i min insändare: Ingen ska behöva utsättas för diskriminering.

Eftersom Iltalehti inte ville publicera insändaren kände jag ett behov av att skriva ett öppet brev för att få ut åsikterna från Åland. I dagens värld handlar det nämligen inte alltid om hur det är, utan om hur det ser ut. Jag kunde därför inte låta Iltalehtis bild stå oemotsagd. Många andra har också varit i kontakt med tidningen, vilket har varit mycket viktigt.
Trots att tidningen hävdar att allt skötts enligt alla konstens regler kunde man ändå se en klar förändring efter alla kontakter från Åland. I onsdags publicerades en otroligt positiv artikel om Åland som en paradisö. Men den artikeln berättigar ändå inte att Åland från början svartmålades. Det visar i stället på en dubbelmoral då man uppmärksammar diskriminering på ett sådant sätt att man drar ett helt örike över samma kam. Det är också diskriminerande.
Jag cirkulerade mitt öppna brev också till mina riksdagskollegor. Som Ålands enda företrädare i riksdagen känns det viktigt att genast informera så att inte en felaktig bild av Åland uppstår.
Alla förtjänar att få en saklig och rättvis rapportering. Därför har jag också bett opinionsnämnden för massmedier granska Iltalehtis artikel.
Mats Löfström

Ålandstidningen