Med anledning av Daniel Dahléns ledare i måndagens tidning vill jag ge min syn på saken som förtroendevald i Lemlands kommunfullmäktige.

I över två mandatperioder, mer än åtta år, har byggnadskommittén i Lemland arbetat på att få till stånd ett nytt behövligt daghem i Söderbyområdet. Daghemmet skulle först vara ett småbarnsdaghem men blev för dyrt och planerna ändrades till ett daghem med fyra avdelningar, två för småbarn och två för äldre barn, sammanlagt 66-72 barn, eller fyra avdelningar för större barn, 22 per avdelning totalt 88 barn, vilket med råge täcker det framtida behovet av platser som den helhetsutredning för planering och utveckling av barnomsorgen i Söderbyområdet socialnämnden utförde på uppdrag av fullmäktige 2018.

Beslut finns dessutom att bygga två daghem i Lemland, ett i Söderbyområdet och ett i Björkudden.

Den 29 april i år beslöt kommunfullmäktige att plussa på summan om 2,6 miljoner man budgeterat i 2019 års budget med ytterligare en miljon till 3,6 miljoner och bygga ett daghem för 66 barn på 1.200 kvadratmeter.

Detta betyder att man bygger 18 kvadratmeter per barn i Lemland – den lagstadgade ytan är 10 kvadratmeter – till ett pris av 3.000 euro per kvadratmeter. Lemlands kommun bygger alltså över 400 kvadratmeter större än det utredda behovet, till en kostnad av 1,2 miljoner euro mer, om budgeten håller. Faktum är att det är på tok för stort och för dyrt för det antal barn vi räknat för.

1. Mariehamn bygger 10 kvadratmeter per barn och använder sig av modullösningar, vilket vi i Lemland kunde ha räknat på och sett om det varit ett alternativ även för oss. Att låta arkitekter från Sverige rita daghemmet är ett drömbygge. Visserligen har byggnadskommittéen mandat att göra detta, dock inom ramen för den budget de fått 2,6 miljoner.

2. Jomala använder samma kvadratmeter per barn, det vill säga tio per barn per avdelning, och anlitar en åländsk arkitekt som vet de åländska förutsättningarna. Att komma till det nya fullmäktige och begära en miljon mer under detta ekonomiska läge kan jag inte stöda.

I dagens situation med en arbetslöshet som förväntas stiga uppåt 20 procent med stora permitteringar samt sjunkande skatteinkomster – redan i dag har Lemland över 10 procent arbetslösa och detta är bara början – har kommunen inte råd, utan att det kommer stora skattehöjningar för att hantera investeringarna de kommande åren.

Detta kan vi redan se, då så gott som alla investeringar i 2020 års budget har strukits. Den miljon extra man lägger på daghemmet i Söderby kunde användas till att förverkliga något av de övriga projekten som också borde komma i gång.

Kommunen har behov av ett nytt eftermiddagshem, ett äldreboende på Järsö-Nåtö, en upprustning av Sveagården, ett daghem på Björkudden för de föräldrar som bor på sträckan Söderby-Lemström med mera.

Ett daghem behövs verkligen men kostnaden är långt högre än i intilliggande kommunerna Mariehamn och Jomala. Det måste gå att bygga billigare i Lemland.

Jag har även ifrågasatt lämpligheten att bygga ett daghem som är placerat 50 meter från riksvägen med dess tunga trafik till Långnäs och Svinö. Det är inte enbart avgaser och buller utan även mikroorganismer från långtradare och bilar som når daghemmet. Barnens bästa måste vara det primära.

Susanne Fagerström

Moderat samling för Lemland

Resorna till och från Åland är flaskhalsar i fråga om smittospridning. Det räcker inte med att rederierna glesar ut restaurangbord och håller rent i toalettutrymmen.

När man ska lösa ett problem måste man först förstå varför problemet uppstått och sedan kan man lösa det på ett smart sätt.

Slitaget i Badhusberget beror på följande saker:

Finlands regering har genom coronakrisen visat en oförmåga och rent av ovilja att acceptera Åland som ett autonomt område med speciella förutsättningar inom Finland.

Under fjolåret, i synnerhet före valet, debatterades lärarbehörigheterna flitigt i media. Tongivande i debatten var bland andra dåvarande lag- och kulturutskottets ordförande, nuvarande vicelantråd Harry Jansson (C).

Av lagtingsledamot Marcus Måtars (Ob) insändare i Ålandstidningen den 27.5 kan man bara dra en slutsats; Diskussionen kring bulvanaffären och oppositionens spörsmål har träffat en nerv som är känslig för honom och partiet.

Min man har hittills alltid varit frisk, men ändå blivit nekad att komma ut med sin rollator. Frågar man honom själv säger han alltid nej. Då gäller det för personalen att motivera honom.

Michael Björklunds segerrop från Robinson-ön hördes ända till Åland, tillsammans med alla ålänningars jubel den kvällen.

Tack till Kurre i Jurmo för sina insändare i lokaltidningarna om Veikkaus.Vi går också vecka in och vecka ut och väntar på nya besked om Veikkaus comeback till Åland.

Varför inte låta folk sitta skyddade i sina bilar på bildäck (med ordnad ventilation och så vidare) på färjorna? På flyget sitter man många timmar sämre än i sin bil.

Den 31 maj uppmärksammar WHO Tobaksfria dagen, för att öka medvetenheten om tobakens skadeverkningar och förebygga tobaksbruk.

Under den akuta fasen av coronapandemin har vi sett världen över hur makten har centraliserats. Det har skett genom en betoning av regeringars makt och statens ansvar.

I år firas skolavslutningarna på andra sätt än tidigare år, men vi tror fortfarande att det kommer vara många ungdomar ute i rörelse under dessa kvällar för att fira att sommarlovet är på intågande.

Det sägs i Ålands reklambroschyrer att i ett småskaligt samhälle är beslutsfattarna lätta att nå. Ack vilken kvalificerad lögn. Har försökt nå politiker på hög nivå otaliga gånger utan framgång trots att receptionsdamerna gjort sitt bästa.

Fler insändare