En raket i postlåda, ett hot mot en skola, stökiga ungdomar i ett centrum, ungas användande av droger, självdestruktivitet, skärm- och spelberoende, listan kan göras lång.

Det drabbar oss alla men allra värst ungdomarna själva och är symptom på att vårt samhälle misslyckats med att stärka, stödja och skapa mening för unga. Detta trots att de åländska samhället nog satsar mer pengar än något annat område på att sysselsätta ungdomar med kultur och idrottsaktiviteter.

Jag menar, efter att ha arbetat med ungdomar i över 40 år, att det är just det där med att sysselsätta och att inte ta ungdomars resurser på allvar som är problemet. Visst kan jag förstå att det kan vara svårt att se en obstinat tonåring som en resurs, att man lätt tänker att hen växer till sig.

Men om vi skulle inse att om vi gjorde en gedigen insats med coachande barn- och ungdomsarbete i stället för ett sysselsättande, skulle vi kunna göra stor skillnad både för unga och samhället. Med ett ungdomsarbete som möter unga där de är och inspirerar dem att engagera sig skulle hela vårt samhälle få både betydligt mer resurser, genom att ta vara på ungas idéer, energi och tid samt slippa en hel del av de destruktiva symptomen vi kan se i dag.

Åland skulle kunna bli ett föredöme i ungdomsarbete. Grunden för detta är att ta barnkonventionen på allvar och arbeta med att göra unga till aktiva medborgare som både tar vara på sina rättigheter men också ser att de har skyldigheter att ta sig själva på allvar och engagera sig för samhällets bästa.

Det kräver ett ungdomsarbete med resurser som måste ha ett modernt och kunskapsbaserat förhållningssätt, som bygger på det individuella mötet. Det finns inga hopplösa ungdomar, bara ett samhälle som misslyckats med att att bry sig och ta till vara deras resurser.

Om vi menar allvar med det åländska bärkraftsarbetet måste en förändring ske snarast. Pafs fördelningsråd och Ålands landskapsregering måste omorganisera och satsa på ett modernt ungdomsarbete.

Mia Hanström

ungdomsarbetare till yrket och aktiv socialdemokrat på fritiden

Vi kan se i tidningen att Ålandsbanken planerar att dela ut dividender om 15,6 miljoner euro. Vi kan även läsa att Europeiska centralbanken har gett en rekommendation att inga dividender bör utbetalas förrän tidigast den 1 oktober 2020.

Ja, lagtingsledamot Camilla Gunell (S), landskapsregeringen tar ansvar för hela Åland, tillsammans med kommunerna. Vårt första krispaket ska snabbt säkra vårdens, de permitterades och arbetslösas samt företagens akuta behov av finansiering.

I skuggan av covid-19 måste vi komma ihåg att det även pågår annat inom den politiska världen på Åland. Saker som även de kan få konsekvenser för den framtida folkhälsan.

Sitter i morgonsoffan och läser om stadens om tjänstemän som gjort mistag, men som erkänner det och som hanterar felet efter regelverket så det blir bra.

Jag är nöjd. Tack från en medborgare.

”Duttpennan”

Först skulle jag vilja betona att följande grundas på hörsägen, inte på egen iakttagelse.Dock skulle jag inte tro att berättaren motiveras av illvilja mot den tredje personen i fråga och jag misstänker därför inte denne för att ljuga.

I lagtingets debatt om tilläggsbudgeten förra veckan utlovades att redan denna vecka skulle finansministern och regeringen påbörja arbetet med nästa tilläggsbudget som skulle ha kommunernas behov i fokus.

Mitt i allt pandemimörker dyker ett nytt otrevligt ord upp: coronafyllan. För många barn blir hemmakarantänen ett dysfunktionellt helvete, på motsvarande sätt som under långhelger.

Saltviksborna intar rätt perspektiv på frågan (Ålandstidningen 27.3) när de ifrågasätter omfattningen av området som ska ingå i havsplanen.

I min senaste insändare om landskapet ska låna pengar från banken för att finansiera sin tilläggsbudget polemiserar jag mot uppfattningen att Paf-pengar är det enda rätta i detta nu.

Alltså vad händer, samhället sätter sina medmänniskor i en framtida psykisk ohälsa. Folk blir permitterade och andra får jobba dubbelt, skolbarn får uppgifter som om de hade två vuxna och inga syskon till hands.

Nu tycker jag att livsmedelsbutikerna inför ett nytt system med att på kassadisken införa ett mellanrum med en halv meter mellan varje ny kunds varor. Vi kan kalla det värnavstånd.

Hur entusiasmerar man sin personal när det är känt att man seglar i motvind? Jo, samtidigt som man informerar om permitteringarså ställs det krav på att personal ska komma till arbetet med egna skyddskläder!

Med anledning av lagtingets beslut om en tillfällig förhöjning av dagpenningen florerar det på sociala medier och till och med i lagtinget felaktig information i sakfrågor.

Fler insändare