Journalistförbundet skriver på sin hemsida:

”Yttrandefriheten hör till de grundläggande mänskliga rättigheterna och kan anses vara en av förutsättningarna för ett demokratiskt samhälle. I Finland är yttrandefriheten tryggad enligt grundlagens 12 §.”

“Var och en har yttrandefrihet. Till yttrandefriheten hör rätten att framföra, sprida och ta emot information, åsikter och andra meddelanden utan att någon i förväg hindrar detta.”

”I Sverige-Finland stiftades den första tryckfrihetslagen år 1766. Censur förbjöds och man övergick till kontroller och straff i efterhand. Samtidigt flyttades kontrollverksamheten från regeringsmakten till domstolarna, mycket tack vare Anders Chydenius insatser.” En nationalekonom, som var verksam som präst i Nedervetil och Karleby. 

På Åland finns ingen yttrandefrihet. Insändare granskas innan de publiceras. Ord och meningar som inte ligger i linje med tidningens linje riskerar att blockera artikeln eller så tvingas man att omformulera texten. Det kan göras med hänvisning till exempelvis regler om hets mot folkgrupp. Men det är väl skribentens egen sak att ta den risken? Tidningen lär inte bli fälld för vad en insändare med namn innehåller?

Ett annat fenomen är att då jag skriver något som inte ligger i linje med tidningen tvingas jag ofta att presentera en källa för det jag skriver. Den som tycker som tidningen kan komma med vilka fantasipåståenden som helst utan att ange någon källa.

Oftast gäller det meningar / insändare om flyktingfrågor, men det har också gällt klimatfrågor och ämnen som jag inte alls förväntat mig att skulle vara ”riskabla” att skriva om.

Det har även visat sig att det är väldigt svårt att få in en insändare om man använder ordet ”muslim” eller ”islam” även om det enbart gäller en kritik av en företeelse utan att på något sätt hota eller kränka någon grupp. 

Genom åren har jag råkat ut för många justeringar av mina insändare. En intresserad politisk forskare kommer att kunna jämföra alla min insändare, som finns i original i några bloggarkiv med de texter som sedan publicerats. Eller inte publicerats.

Senast hände detta för några dagar sedan för en kritisk insändare om mångkultur. Nya Åland publicerade den i original samma kväll på nätet. Ålandstidningen ansåg att det var oklart om jag hänvisade till Åland eller Sverige på några ställen, så jag förtydligade insändaren. Tidningen vägrade sedan kategoriskt att publicera den. Så ser den åländska åsiktskorridoren ut.

Enligt min uppfattning kan inte denna text med bästa vilja tolkas som hotande eller uttryckande missaktning mot folkgrupp eller annan sådan grupp som lyder under denna brottsrubricering.

Jag fick visserligen några förklaringar i ett personligt mail som jag inte vill återge utan frågar i stället öppet:

Varför bedriver Ålandstidningen fortfarande den censur, som avskaffades i Sverige 1766?

Varför kan inte en insändarskribent få ta ansvar för sin text och publicera den så som man vill?

Vad var orsaken till att den insändare, som Nya Åland kunde publicera i original, inte kunde publiceras i Ålandstidningen ens med preciseringar?

Stephan Toivonen, Åländsk demokrati

 

 

Ålandstidningens debattredaktör Henrik Herlin svarar:

Den första frågan kan besvaras kort: Ålandstidningen bedriver inte censur.

Vad gäller ansvarsfrågan tycks Stephan Toivonen, trots sitt uppdrag som lagstiftare, vara omedveten om att chefredaktören för exempelvis en tidning bär det yttersta ansvaret för allt innehåll, även insändare. Det spelar ingen roll att en insändarskribent skriver under med eget namn – det redaktionella ansvaret kvarstår. Opinionsnämnden för massmedier har vid upprepade tillfällen gett anmärkningar till tidningar som publicerat felaktig information i både artiklar och insändare.

I praktiken innebär detta att chefredaktören har delegerat det dagliga ansvaret för insändarsidan till en debattredaktör. Denne gör allt från att korrigera stavning till att då det behövs be skribenten göra ändringar samt, som i det fall Stephan Toivonen nämner men även i flera andra fall, diskutera med chefredaktören om insändaren behöver refuseras helt och hållet.

Orsaken till refusering är oftast att insändaren förmedlar felaktig eller vilseledande information. Det kan också handla om hets mot folkgrupp eller andra former av kränkning. I det senare fallet behöver en avvägning göras mellan relevansen för tidningens läsare och hur kränkande insändaren är. Eftersom Stephan Toivonens insändare till stor del handlade om Sverige, och dessutom var tematiskt osammanhängande, ansågs den inte vara av sådan relevans för läsaren att en publicering kunde motiveras.

Varför Nya Åland valde att publicera insändaren kan jag omöjligen uttala mig om.

År 2016 så hotade Orkla att Chips fabriken skulle lämna Åland. Då togs ett samlat krafttag på Åland som räddade kvar fabriken genom ett antal åtgärder som sänkte kostnaderna.

Att lagtingsledamot Nina Fellman (S) och undertecknad har totalt olika synsätt på mångt och mycket torde inte vara obekant.

Replik till Roger Höglund.

Näringsministern utlovar bidrag till företagen för att sänka kostnader för el, vatten och avlopp genom att t ex investera i energibesparande åtgärder.

En av effekterna av rådande pandemi är hög arbetslöshet, vilket vi behöver motverka med flera olika åtgärder. Nya jobb och nya företag är ett sätt.

Ålands handikappförbund presenterade nyligen den första enkätundersökningen som gjorts om hur personer med funktionsnedsättning upplever att deras rättigheter och friheter som samhällsmedborgare uppnås.

Angående ledarskribenten Daniel Dahléns fråga om vart Ålands framtid tagit vägen i debatten:

Förra veckan hölls ett väldigt viktigt tal. Det var EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen som hade sitt årliga anförande om läget i unionen. Det är i det här talet som kommissionen beskriver sin vision för EU:s framtid.

Jag skrev en tidigare insändare om politiker Barbro Sundbacks sätt att agera politiker som är beklaglig då hon svartmålar andra och sig inte för att gå över lik för att få sin egen vilja igenom.

Tisdag 22/9 på morgonen ser jag en åldersrik dam med en ljusbrun pudel komma gående intill Lillängens lekpark. Hunden stannar uträttar sin behov med sin ledsagare som tittar på.

Jag undrar om det inte blir flera Poetry Slam? Det var länge sedan sist. Själv skriver jag inga dikter just nu, men tycker det är kul att lyssna på andra som skriver.

Sixten Jansson

Ålandstidningen har den senaste tiden rapporterat om att polisen utfärdar böter på finska och Daniel Dahlén har i sin ledare 18.9. antytt att polisen gjort sig bl.a.

I traditionerna inräknas också kyrkans högtidsdagar, som tex. Juldagen och Långfredagen. Finland är ett kristet land ochjag räknar att detta skall så förbli. Dessa dagar skall vara helgdagar och affärer skall hållas stängda.

Fler insändare