Det har varit och det är mycket diskussioner om demensvården, såväl på landskapsnivå som inom Mariehamns stad. Det är bra. Att en sjukdom som drabbar så många nu tydligt lyfts är positivt. Förbättringar har gjorts men mycket återstår.
De demenssjuka finns nu med bland alla äldre med olika vårdbehov. Eftersom deras situation och behov är annorlunda i jämförelse med många andras bör de få sitt eget program där det tydligt kommer fram hur många demenssjuka som är i behov av vård och vilken nivå av vård de behöver. Vi har i staden tagit initiativ till den kartläggningen och för ett åtgärdsprogram.
Demenssjukdomen är en sjukdom som drabbar de anhöriga i hög grad. Utgående från det måste hela familjesituationen tas i beaktande då vården planeras. Då vi talar med de anhöriga får vi alltid höra om att möjligheten till avlastning inte är tillräcklig. Om den viktiga kedjan brister finns det risker för att också den anhöriga blir i behov av vård och omsorg. I Mariehamn idag finns det enbart avlastning i form av tillfällig plats på Trobergshemmet.
Det borde skapas större flexibilitet beträffande avlastning för de anhöriga. Någon kanske behöver få nattro och få sova lugnt några nätter. Någon kanske vill ha avlastning dagtid. Detta kunde ske så att den demenssjuka får vara hemma i sitt eget hem. Det finns säkert många andra förslag som kunde diskuteras med de anhöriga så att rätten till avlastning blir en positiv upplevelse för alla.
Hemtjänsten är en viktig service för de demenssjuka och deras anhöriga. Det skulle vara till fördel om en speciell grupp har ansvaret för dem så att de inte behöver träffa så många olika personer som kommer hem till dem. Det borde också vara till fördel för dem som jobbar i hemtjänsten.
Demensplatserna på Trobergshemmet och Odalgården är inte tillräckligt många. Vi utgår inte från några teoretiska procentsatser utan från den information som vi får när vi talar med de anhöriga. Det finns inte plats inom räckhåll när de känner att de inte orkar längre. Ska de anhöriga känna sig trygga i sin situation som anhörigvårdare måste de veta att det finns en plats till förfogande inom en snar framtid när de känner att de inte klarar av situationen.
Det finns också många demenssjuka som inte har någon anhörig i hemmet. För dem är ensamheten en stor utmaning.
I Sverige talar man nu mycket om ett trygghetsboende som borde byggas ut alltmera. Kunde det vara också något för oss på Åland? Små lägenheter med möjlighet till samvaro och gemensamma måltider samt personal som tittar till de boende. Många som är i början av sin demenssjukdom kunde på så sätt komma ur sin ensamhet. Också de anhöriga som inte bor på Åland skulle känna en större trygghet för sin mor eller far.
Den personal som tar hand om de demenssjuka såväl inom hemtjänsten som på institutioner är en oerhört viktig grupp som det ställs stora krav på. Det borde ges möjlighet till fortbildning för närvårdare och sjukskötare så att de blir specialiserade inom området.
Med några ord sammanfattar vi vad som bör göras inom demensvården:
• Låt de demenssjuka få utgöra en egen grupp inom äldreomsorgen.
• Skapa större flexibilitet och resurser inom avlastningen för de anhöriga.
• Förstärk hemtjänstens organisation för demensvården i hemmen.
• Avdela flera platser för demenssjuka på Trobergshemmet.
• Ombyggnaden på Odalgården får inte fördröjas.
• Skapa någon form av trygghetsboende för dem som bor ensamma och är i början av sin demenssjukdom.
• Ge personalen möjlighet till fortbildning.
Moderat Samling för Mariehamn
genom Harriet Lindeman och Roger Jansson

Ålandstidningen